Epilepsi
-en symtom
av
Roger Thoor
1. Inledning
2. Vad är epilepsi
3. Vilka typer av anfall finns det?
4. Anfall som inte är epileptiska
5. Utredning av epileptiska anfall
6. Behandling
7. Individens reaktion på att få diagnosen epilepsi
8. Epilepsi och kvinnan
10. Litteraturförteckning
1.1. Förutsättningar/bakgrund
1.2. Syfte
1.3. Material och metod
2.1. Vad kan orsaka epilepsi
2.1.1. Ärftlighet
2.1.1.1. Primär
2.1.1.2. Sekundär
2.2. Historik
2.3. Fördomar och attityder emot epilepsi
2.4. Epilepsitröskel
2.5. Vad kan utlösa ett anfall hos en epileptiker?
2.6. Anfallströskel
2.7. Epilepsisymbolen
2.8. Åtgärder och omhändertagande vid anfall
3.1. Enkelt partiellt anfall
3.2. Komplext partiellt anfall
3.3. Partiellt anfall som sekundärt generaliseras
3.4. Primärt generaliserande tonisk-kloniska anfall
3.5. Absenser
3.6. Myokloniska anfall
3.7. Övrigt primärt generaliseerande anfall
3.8. Aura -känning
3.9. Epilepsisyndrom
3.10. Anfall som inte kan klassificeras
4.1. Lågt blodsocker (hypoglykemi)
4.2. Migrän
4.3. Cykliska kräkningar
4.4. Aggressionsutbrott
4.5. Hyperventilation
4.6. Reflux
4.7. Svimning (synkope)
4.8. Ångestattacker
5.1. EEG-mätning
5.2. Datortomografi - CT
5.3. Magnetresonanstomografi - MRT
5.4. Undersökning av hjärnans blodföde med SPECT
5.5. Undersökning av hjärnans ämnesomsättning med PET
6.1. Medicinsk behandling
6.1.1. Medicinernas biverkningar
6.1.1.1. Allergiska biverkningar
6.1.1.2. Dosberonde biverkningar
6.1.1.3. Allmänna biverkningar
6.2. Kirurgisk behandling
6.3. Vagusstimulering
6.4. Ketogen diet
7.1. Familjen
7.2. Boendeformer
7.3. Fritidsaktiviteter
7.4. Skolan
7.5. Arbetslivet
7.6. Speciella svårigheter
7.7. Behov av stöd från samhället
8.1. Graviteten
8.2. Förlossningen
8.3. Amningen
10.1. Internetförteckning
10.2. Annan Förteckning
Våran lärare gav oss en uppgift att välja ett handikapp som vi skulle fördjupa oss i. Vi fick några exempel på olika handikapp och slutligen så valde jag epilepsi.
Våran lärare ville att vi skulle ta med en del frågor i våran rapport t.ex. orsak, symtom, behandling, prognos, familjens helhetssituation, situationen i skolan eller arbetslivet, behovet av stöd från samhället, speciella svårigheter, fritidssysselsättning och boendeformer. Jag har haft dessa frågor som grund men jag har ändrat vissa formuleringar i frågorna och utökat dem till den nivå som jag anser är lämplig i detta ämne. För annars anser jag att det blir en hämmad rapport och den blir inte tillräckligt bearbetad.
Mitt syfte med min rapport är att ta reda på de olika delarna som efterfrågas av vår lärare.
Som alla mina rapporter så undersöker jag Internet först men efter ett tag så insåg jag att det inte fanns tillräckligt för min rapport om epilepsi. Därefter så for jag till Statsbiblioteket och fann fyra böcker i ämnet som jag kunde använda i min rapport.
Epilepsi är ingen sjukdom utan en symtom av en eller flera sjukdomar men det beräknas att 50 % av de som får epilepsi, vet man inte orsaken till och varför individen har fått epilepsi. Epilepsi är en plötslig kraftig och oftast kortvarig ökning av svaga elektriska impulser mellan hjärnans nervceller. Epilepsi är en benägenhet att få upprepade, oprovocerade epileptiska anfall. Epilepsi är en störning av hjärnans aktivitet.
Det finns mer än 40 miljoner människor i världen som har epilepsi och av dessa är det 30 miljoner som inte får någon vård för sin epilepsi och de flesta av dem lever i fattiga länder.
I Sverige beräknas att det finns cirka 60 000 personer som har epilepsi varav 10 000 är barn.
Det beräknas att cirka 4000 nyinsjuknar i epilepsi varav cirka 1000 är barn under 16 års ålder.
Risken att man någon gång i livet får ett epileptiskt anfall är upp till 5 %.
Det är 2/3 av alla patienter med epilepsi som blir anfallsfria inom 10 år och 3/4 inom 20 år som blir anfallsfria efter anfallsdebuten. Det beräknas att det är cirka 20 000 som har fortsatt eller livslånga anfallstendenser.
Alla slags skador på hjärnan kan utlösa ett epileptiskt anfall. Exempel på detta är följande:
Barn vid födseln kan få syrebrist, störningar i blodcirkulationen, herpesvirusinfektion vid födseln som leder till en hjärninfektion, förlossningsskada, missbildningar och skador på hjärnan under tillväxten i livmodern.
Ärrbildningar i hjärnan, missbildningar t.ex. medfödda kärlmissbildningar, tumörer, hjärninfektioner, hjärninflammationer, hjärninfarkt, hjärnblödning och skallskador.
Näringsbrist eller sjukdom som innebär störning i hjärnans ämnesomsättning.
Funktionsstörningar såsom kemiska eller elektriska avvikelser som kan avslöjas med metoder som EEG, PET och SPECT.
Genetiska faktorer (arvsfaktorer) Det finns ett litet antal former av epilepsi med tydlig ärftlig bakgrund.
Det är enbart den primära epilepsin som är ärftlig och inte den sekundära.
Man har funnit ärftlighet vid juvenil myoklonisk epilepsi och den tycks vara lokaliserad till vissa kromosomer. Absens epilepsi tillhör även den ärftliga faktorn. Epilepsi är ärftligt om en förälder har en defekthet i sitt DNA som gör att individen har en benägenhet att få epileptiska anfall. Det beräknas att risken är cirka 4-5 % om ena föräldern har genetisk epilepsi att dess barn kan få epilepsi och något mer om båda föräldrarna har defekt DNA. Andra orsaker till epileptiska anfall är inte ärftliga.
En person kan ha i sitt DNA ärftliga anlag för en sjukdom och denna sjukdom kan ge symtomen epilepsi. I detta beräknas att epilepsin inte är ärftlig utan sjukdomen är den ärftliga faktorn i detta sammanhang.
Den första beskrivningen av epilepsi är ifrån 2200 f.Kr. och den har man funnit i Mesopotamien. Det ansågs att epilepsi orsakades av Gudar eller onda andar. Denna åsikt förekom även hos antikens Grekland. Det ansågs att den sjuke var oren. Om man berörde den sjuke så skulle man bli smittad av de onda andarna. Genom att spotta på vederbörande så kunde man undvika en sådan överföring. Genom en påstådd orenhet och smittsamhet så leddes det till utstötning av dessa individer i samhället.
I Hippokrates bok "Om den Heliga Sjukdomen" från 400 f.Kr. stod det att fanns inga gudomliga eller djävulska anknytningar till den sjudomen utan den skulle betraktas som ärftlig. Han ansåg att orsaken till epilepsi är att hjärnan överflödade med flegma (slem) som rusade ut i kroppens blodkärl. Orsaken till dessa anfall var kyla och sol som ändrade hjärnans konsistens. Hippokrates ansåg att epilepsi kunde endast behandlas med diet och läkemedel.
Galenos (130-200 e.Kr.) delade in epilepsi i olika former. En form var att epilepsi började i hjärnan. En annan form var att epilepsi började i hjärtat eller en tredje form i någon annan kroppsdel som slutligen påverkade hjärnan. Denna ideologi om epilepsi förekom ända till 1700-talet.
I Sverige infördes det i 1686 års lagbok att äktenskap var förbjudet för de som hade spetälska eller fallandesot (det gamla svenska namnet för epilepsi och ett annat namn är fallandesjuka).
1757 kom återigen en ny äktenskapslag som även den förbjöd äktenskap i samband med fallendesot.
Tissot (Fransman 1728-1797) En form enligt honom var att epilepsin utgår från hjärnan. Han ansåg att det var olika skador och sjukdomar som orsakade epilepsin. En annan form enligt honom var att det förekom inga hjärnskador eller sjukdomar utan anfallen berodde på enbart att hjärnan var benägen ibland att ge epileptiska anfall.
Hughlings Jackson (engelsk neurolog 1835-1911) kopplade ihop de olika slags anfallen med var de startade i hjärnan. Han ansåg att de epileptiska anfallen berodde på tillfälliga plötsliga överdrivna urladdningar i hjärnbarken.
Berger (tysk 1873-1941) uppfann elektoencefalografin (EEG) som kom i bruk första gången 1924. Denna apparat kunde registrera hjärnans elektriska aktivitet. Denna aktivitet kom från hjärnbarken.
1915 års äktenskapslag så begränsades förbjud enligt lagen när det gäller fallandesot till av övervägande inre orsaker.
1969 blev i Sverige lagligt för alla med epilepsi att gifta sig.
2.3. Fördomar och attityder emot epilepsi.
Epilepsi är inte smittsamt.
Epilepsi är ingen psykisk sjukdom.
Epilepsi är igen sjukdom, utan en symtom eller symtomer av olika orsaker.
Epilepsi kan drabba vem som helst och ibland hittar man inte ingen skada eller sjukdom i hjärnan som orsakar epilepsin.
Epilepsi påverkar inte den mentala förmågan. Däremot om en individ har flera anfall samma dag så kan det var tröttsam för den personen och vederbörande behöver vila.
Anfallen ökar inte med åldern. Däremot så kan anfallen öka i samband med en sjukdom, t.ex. en tumör.
Man kan inte dö av ett epileptiskt anfall. Däremot om anfallet sker i en riskabel situation såsom i trafiken eller under badning så kan det medföra risk för skador eller livsfara.
Hjärnan skadas inte vid ett anfall men däremot med timslånga eller serier av mycket täta anfall så kan det skada nervceller.
I de länder som de inte får vård som jag nämnde tidigare är i regel U-länder och de lever kvar i gamla attityder och fördomar emot epilepsi.
Den tröskeln kallas även för kramptröskel. Med detta menas det att hur stora påfrestningar en människa kan tåla utan att få ett epileptiskt anfall. En del människor har lägre toleransnivå än andra människor dvs de har lättare än andra att få epileptiska anfall. Om två individer skulle få exakt samma slag emot sina huvuden och den ena får epilepsi så innebär det att den personen har lägre kramptröskel än den andra. Den låga nivån kan bero på DNAstrukturen.
2.5. Vad kan utlösa ett anfall hos en epileptiker?
Glömt att ta sin anfallsförebyggande medicin.
Sömnbrist.
Uttalad trötthet.
Fysisk och psykisk stress.
Feber.
Olämpliga läkemedel (vissa läkemedel kan slå ut de eller den anfallsförebyggande medicinen som individen intar för att förebygga anfallen).
För snabb ändring eller avslutning av medicinering.
Menstruation eller ägglossning.
Alkohol.
Låg blodsockerhalt.
Hårdbantning.
Kraftiga ljuseffekter (t.ex. blinkande ljus på diskotek) solarium, TV och dataskärm. Om det finns tendenser att individen är känslig för ljuseffekter så upptäcks det vid EEG-undersökning och förekomsten av känslighet emot ljuseffekter förekommer mest vid vissa epilepsiformer.
Det varierar från individ till individ hur och var deras tröskel ligger. Givetvis påverkar typ av anfall denna tröskel och var anfallets fokus ligger i hjärnan och hur anfallet utvecklas i hjärnan.
Denna tröskel är viktig vid den medicinska behandlingen om den drabbade får diagnosen epilepsi. Det är en balansgång mellan äta så lite medicin som möjligt och att få så lite anfall som möjligt. I detta vill man givetvis få så lite biverkningar som möjligt. Detta innebär att det kan ta en viss tid innan man har hittat balansgången mellan epilepsin och medicineringen och kommit i rätt läge på anfallströskeln.
Det är ett märke med ett ljuslåga som har blå bakgrund. Den förekommer både som brosch eller halskedja. De flesta använder detta märke men det förekommer att en del inte använder märket på grund av skamkänslan inför epilepsin. Denna skamkänsla är vanligare hos äldre än yngre individer.
Märket kan beställas från Epilepsiförbundet tillsammans med en identitetshandling och anfallskalender.
2.8. Åtgärder och omhändertagande vid anfall
Ett epileptiskt anfall brukar vara skrämmande för de flesta och det är viktigt att veta hur man ska handla i en sådan situation.
Vid små anfall så behövs det vanligtvis inga åtgärder. Däremot om det är ett generaliserat toniskt-kloniskt anfall dvs "grand mal" så behövs det vidta åtgärder.
Om du ser en person som får ett epileptiskt anfall så bör du göra följande:
Se till att den drabbade befinner sig så att den inte kan skada sig på föremål som är vassa, hårda eller varma. Se även till att den drabbade individen inte befinner sig i vatten, i trafiken eller annan farlig plats som kan ge en direkt livsfara för den drabbade.
Se till att andningsvägarna är fria. Det är viktigt att lossa på kläder som sitter hårt eller alltför tätt runt halsen.
Det kan förekomma en stunds andningsuppehåll i anfallet och andningen återkommer automatiskt efter en stund, oftast inom en minut. Ge därför ingen konstgjord andning.
Stoppa inget i munnen. Det kan göra mer skada än nytta. Det kan även försvåra andningen för den drabbade.
Om underlaget är hårt, sätt något mjukt under huvudet, för att förhindra skador.
Håll inte fast den som har ett anfall för anfallets kramper är så starka att det kan istället orsaka skador.
När kramperna är över så lägg personen i framstupa sidoläge och det är för att förhindra eventuell slem eller uppstött maginnehåll komma ned i luftvägarna.
Stanna hos den drabbade tills den har kommit till sans.
Om anfallet överskrider 5 minuter eller den drabbade inte piggnar till efteråt eller att den drabbade har skadat sig så skall ambulans tillkallas.
När ambulanspersonalen anländer så skall de informeras fullständigt om hela anfallsutvecklingen. Förbered gärna genom att kontrollera den drabbade om den har någon epilepsisymbol innanför rockslaget eller en kedja runt halsen.
3. Vilka typer av anfall finns det?
De epileptiska anfallen delas in i tre huvudgrupper:
Partiella anfall utgår från ett begränsat område i hjärnan.
Generaliserade anfall utgår från hela hjärnan.
Anfall som inte kan klassificeras.
Medvetandet påverkas inte. Anfallet är begränsat till de delar i hjärnan som kontrollera syn, minne, lukt, känsel eller rörelse. Förändrade sinnesintryck (t.ex. syn- och hörselhallucinationer) och dessa kan innebära att vederbörande kan se människor eller föremål som inte finns där och höra overkliga ljud. Dessa anfall kan ge drömkänsla eller en obehaglighetskänsla.
Det kan förekomma ofrivilliga kroppsrörelser som sprids från en del av kroppen till den ena kroppshalvan.
3.2. Komplext partiellt anfall
Det kan börja som ett enkelt partiellt anfall dvs som en drömkänsla eller en obehaglighetskänsla. Dessa övergår sedan till en frånvaro. Det komplext partiellt anfallet kan börja med frånvaro utan det som är typiskt för enkelt partiellt anfall. Vid komplext partiellt anfall under eller i slutet av anfallet kan det förekomma ofrivilliga rörelser som kallas för automatismer och exempel på detta kan t.ex vara smackningar, sväljningsrörelser, plock med händerna, mumlande, rastlöst gående m.m.
Kombinationen av psykiska upplevelser, frånvaro och automatismer gav det upphov till benämningen psykomotoriska anfall som kan benämnas för komplext partiellt anfall.
3.3. Partiellt anfall som sekundärt generaliseras
Dessa anfall består av två olika partiella anfall som sprider sig olika mycket i hjärnan. Anfallet sprider sig i hela hjärnan och blir ett generaliserande tonisk-kloniskt anfall.
3.4. Primärt generaliserande tonisk-kloniska anfall
Dessa anfall kallas fortfarande grand mal som kommer från franska som betyder "det stora onda". Individen förlorar medvetandet och blir först stel i hela kroppen dvs tonisk kramp. Ibland kan det höras ett skrik eller ett ljud från individen men det är inget uttryck för smärta utan det beror på att stämbandet pressas ihop. Därefter uppstår kramper i armar och ben. Dessa avtar efter ett par minuter. Det förekommer att individen kan kissa på sig eller tömma sig under ett sådant anfall.
Om däremot inte anfallet har gått över inom fem minuter så skall ambulans tillkallas. Det kan förekomma att det "grand mal" anfallen avlöser varandra (status elilepticus)vilket kan vara ett livshotande tillstånd för individen.
Absens är ett latinskt ord och det betyder frånvarande. Dessa anfall kallas också för petit ma-attacker (anfall) "det lilla onda" som kommer från franskan. Absenserna är en lindrigare form av tonisk-kloniska anfall. Absenser kan vara svårt att skilja från korta komplexa partiella anfall. Det är viktigt att sätta rätt etikett på anfallen eftersom behandlingen är olika. Det är oftast barn som har denna anfallstyp.
Dessa anfall påverkar inte medvetandet. Myokloni betyder muskelryckningar.
3.7. Övriga primärt generaliserande anfall
Anfall där individen stelnar till kallas för toniska. När individen faller handlöst omkull så kallas det för atoniska eller astatiska anfall men även för droppattacker. Det finns andra variationer av atoniska anfall såsom nickattacker som innebär att individen har sekundkorta anfall som den tappar kontrollen över sitt huvud.
Tidigare uppfattades känningen som ett varningstecken före ett anfall. Numera vet man att det tillhör anfallet som är en inledande del av ett partiellt anfall, vanligen ett komplext partiellt anfall.
Auran syns inte utåt utan det är en upplevelse inom individen.
Auran kan upplevas olika för olika människor. Det kan komma i form som plötslig rädsla, spänning, ångest, ljud eller musik. Oro, illamående, obehaglig lukt eller smak men även en uppstigande känsla i maggropen som individen kan känna innan självaste anfallet kommer.
Auran är kan fungera som en varningssignal för den drabbade och den får möjlighet att sätta sig i säkerhet och på så sätt så minskar eventuella skador i samband med anfallets kramper.
Ibland kan auran komma som en enda anfallsyttring.
Om en individ känner av auran så kan individen använda sig av en självsuggestion. Med denna självsuggestion kan individen intala sig själv att det kommer inte bli något eller några anfall. I vissa fall kan det fungera men ibland kan de större anfallet bryta igenom den skyddsbarriär som individen har skapat inom sig själv. Om det fungerar så kommer det att stanna vid auran. Givetvis är det individuellt hur denna suggestion fungerar från individ till individ.
En annan taktik är att individen räknar baklänges från 100 till noll för sig själv och på sätt kan den individen försöka kontrollera ett kommande anfall genom sin koncentration.
När det gäller olika typer av epileptiska anfall som kombineras i olika former så finns det olika epilepsisyndrom som är egentligen flera olika sjukdomstecken som alla pekar på en viss sjukdom. Epilepsisyndromet kan delas upp i de olika anfallskategorierna men också till faktorer som kan ha orsakat epilepsin som t.ex. EEG-mönster, ålder då anfallen startade, ärftlighet, neurologiska och andra fynd vid undersökningen.
3.10. Anfall som inte kan klassificeras
Oftast när man inte kan klassa epilepsin så faller symtomerna under denna rubrik. På en del patienter så måste det till ett flertal EEG-kontroller innan man kan klassificera sjukdomsbilden fullständigt. Givetvis så finns det ett antal olika anfall som inte betraktas som epileptiska.
Känningar är inte generella för alla anfall.
4. Anfall som inte är epileptiska
Det finns ett antal olika anfall som kan tolkas att de är epileptiska. Jag har tagit upp några av dem.
4.1. Lågt blodsocker (hypoglykemi)
Små barn har svårt att klara sig längre perioder utan mat och det är särskilt i samband med infektioner. En del barn reagerar med blekhet, illamående, aggressivitet och till och med medvetslöshet. Det är enbart enstaka gånger som lågt blodsocker kan utlösa ett epileptiskt anfall. Lågt blodsocker vid en diabetesbehandling kan uppvisa både epileptiska anfall och anfall som påminner om ett epileptiskt anfall. Därav är det viktigt att blodsockerbestämma vid en akut utredning av epilepsimisstänkta symtomer.
Migränanfallen kan vara ospecifika och likna komplexa partiella anfall. När barnet senare blir äldre och kan beskriva huvudvärken och eventuellt flimmer framför ögonen som leder till migränanfall. Andra retningsfenomen när det gäller migrän är t.ex. synfältsstörningar eller zigzagmönster men också krypningar och domningar i ena kroppshalvan. Det är svårt att särskilja migränanfallen från enkla partiella anfall speciellt om de inte efterföljs av de typiska migränhuvudvärken, ljuskänsligheten och illamående.
Epilepsi med occipitala paroxysmer kan ge migränliknande anfall.
Vissa barn i åldern 3 - 7 år kan utan orsak drabbas av plötsliga kräkningar. Kräkningarna är massiva och frekventa och de kan medföra trötthet. Eventuellt så kan dessa barn drabbas av migrän senare i livet.
De barn som har besvär med överaktivitet och koncentrationsstörning kan få omotiverade aggressionsutbrott och dessa kan ibland misstänkas vara epileptiska anfall. Oftast är det något irritationsmoment som har utlöst utbrottet även om den kan tyckas vara obetydlig. Om aggressiviteten är riktad mot någon eller något så är det inte ett epileptiskt anfall.
Både vuxna och barn uppleva detta genom att vederbörande andas häftigt så att koloxidhalten i blodet blir så låg att yrsel och krampartad stelhet uppstår i armar och ben. Orsaker till detta kan vara upprördhet, rädsla, smärta eller av psykiska orsaker. Men det kan även vara stress, för lite sömn eller en annalkande kraftig förkylning. Om vederbörande andas i en plastpåse som hålls framför munnen så upphör besvärens snabbt men vederbörande kan känna sig svag ett tag efter anfallet. Det är viktigt att undersöka varför det har uppstått detta anfall dvs varför har individen börjat att hyperventilera.
Det är ett så kallad gastrooesofagal reflux. Det uppstår när den sura magsaften backar upp i matstrupen. Orsaken är en svaghet eller störning i övre magmunnens stängningsmekanism. Dessa besvär är vanligt hos barn som har kombinerade funktionshinder i form av CP-skador, utvecklingsstörning och epilepsi. Vilket gör att det är extra svårt att avgöra om det är reflux eller ett epileptiskt anfall. Behandlingen sker medicinskt eller kirurgiskt. Förutom denna åkomma kan även dessa barn få återkommande lunginflammationer och sår i magsäcken.
Orsaken till en svimning är att blodtrycket är så lågt att hjärnan inte får tillräckligt med syre och därav så faller vederbörande ihop och svimmar. Därav så ökar blodflödet för individens hjärna och medvetandet återkommer. Det kan förekomma ryckningar vid en svimning och det beror på att, ju längre blodtillförseln till hjärnan är minskad desto större risk för ryckningar. Dessa ryckningar beter sig inte som ett epileptiskt anfall. Ryckningarna sker under en kortare tid och de är oregelbundna mellan olika kroppsdelar och inte lika kraftiga som vid ett epileptiskt anfall.
Panikångestattacker brukar vara svårt att skilja dem från partiella anfall. Under självaste attacken så är patienten mer kontaktbar och hjälpsökande än vid epileptiska anfall. När det gäller hyperventilationsattack så ökar symtomen gradvis och den kommer inte plötsligt som det gör med epileptiska anfall. Dessa attacker är mera utdragna än de epileptiska anfallen. Det förekommer vissa likheter med de epileptiska anfallen såsom frånvaro, sparkar eller fäktningar med armar. För att få klarhet om anfallen är epileptiska så behövs det en grundlig undersökning.
5. Utredning av epileptiska anfall
Både vid det akuta omhändartagandet och vid en fortsatt utredningen är det beroende av personens ålder, typ av anfall och omständigheter runt om i anfallet. Givetvis så måste även vittnen till anfallet intervjuas för att vanligtvis brukar den som har anfallet inga möjligheter att berätta för t.ex. en läkare hur anfallet har betett sig.
Det behövs både en vanlig kroppsundersökning men även en neurologisk undersökning. Läkaren undersöker noga om det finns några avvikelser när individen går och står, balansen testas och samspel mellan olika rörelser. Det undersöks även olika sinnesfunktioner som t.ex. syn och känsel. Reflexerna undersöks i armar och ben men även om minnet och orienteringsförmågan är normal.
Det tas blodprov så inte anfallen beror på t.ex. rubbningar i blodets saltbalans eller lågt blodsocker som kan utlösa ett epileptiskt anfall.
Därefter får patienten genomgå en EKG-undersökning (elektronkardiografi som mäter hjärtats elektriska aktivitet). Denna undersökning görs därför att hjärtrytmrubbningar eller andra hjärtsjukdomar kan ge upphov till attacker av medvetanderubbning och i dessa kan det både förekomma och utebli kramper.
Därefter får man remiss till ett neologisk laboratorium för en EEG-undersökning. Om det visar sig att den undersökningen är normal så avvaktar man med behandlingen. Om man finner onormalt vid EEG-undersökning och eventuellt en datortomografi så sätter man in en behandling. Om anfallen fortsätter efter insatt behandling så fortsätter man utredningen med sömn-EEG och MRT och byter medicin. Fortsätter ändå anfallen så fortsätter man med bandspelar-EEG och byter medicin igen. Samtidigt utreds om det behövs epilepsikirurgi eller behandling med vagusstimulstor.
EEG är en förkortning av elektroencefalografi som innebär att det är en mätning av hjärnans elektriska aktivitet. I hjärnans aktivitet finns det alltid små elektriska spänningsförändringar. Endast de som äger rum i hjärnbarken kan registeras genom skallbenet.
På barn sätter man 12 till 16 elektroder och på vuxna 21 stycken elektroner som kallas för skalpelektroner och dessa placeras efter ett specifikt schema som finns på alla neurofysiologiska laboratorium. Schemat är till för att täcka så stor del av den underliggande hjärnytan. Det tar cirka 20 minuter att fästa elektronerna och någon längre hos barn eftersom de inte samtycker till att främmande människor sätter fast främmande föremål på deras huvud. Självaste registreringen tar mellan 30 till 45 minuter. Under självaste registreringen så kan undersökaren använda en metod som heter fotostimulering och då ser patienten in i en lampa som blinkar och det är för att framkalla epileptisk aktivitet hos personer med benägenhet för epilepsi. Blinkandet fortgår ej under hela registreringen.
Det finns en annan typ av EEG-undersökning och den kallas för sömn-EEG p.g.a. när vakenhetsnivån sjunker så minskar kramptröskeln. Denna undersökning används när patienten har visat normalitet vid en vanlig EEG-undersökning. Patienten måste vara vaken hela natten innan undersökningen för att det måste utföras i en naturlig sömn och sömnmedel får inte förekomma p.g.a. att dessa preparat oftast minskar de epileptiska aktiviteterna.
Bandspelar-EEG används när man vill registrera anfallet visuellt med videokamera samtidigt som man utför EEG-undersökningen och denna undersökning sker under flera dagar. Denna EEG-undersökning sker endast på specialkliniker. Denna metod är bra för att kunna se var exakt anfallen börjar. Denna undersökning görs främst vid svår epilepsi där det kan bli aktuellt med kirurgisk behandling.
Datortomografi innebär att den avbildar hjärnan med röntgenstrålar i skikt. Med denna metod så kan man se kärlmissbildningar, tumörer, blodproppar, blödningar, ärrvävnad och andra tillstånd som kan vara orsaken till ett epileptiskt anfall. Som jag har nämnt tidigare om EEG-undersökningarna att den metoden enbart går i det yttre de vill säga att i hjärnbalken. CT däremot går djupare och ser hela hjärnan och på så sätt får man en helhetsbild.
5.3. Magnetresonanstomografi - MRT
Det kallas även för magnetkamera och är en undersökning där man använder ett kraftigt magnetfält och elektromagnetiska vågor istället för röntgenstrålar som det gäller för datortomografin. Den stora fördelen med denna undersökning är att man kan påvisa mindre förändringar i hjärnan än datortomografin. MRT ingår i utredningen inför ett eventuellt kirurgiskt på en person som har epilepsi.
5.4. Undersökning av hjärnans blodflöde med SPECT
SPECT är en engelsk förkortning och på svenska heter den enfotonsemissionstomografi. Undersökningen går till så att en liten mängd av ett radioaktivt ämne dvs en isotop sprutas intravenöst i ett blodkärl. Man scannar den radioaktiva aktiviteten med en gammakamera och med en dator som ger en bild av hjärnans blodflöde. Samtidigt som detta görs så utförs det en EEG-undersökning för att kunna veta om SPECT utförs under eller mellan två anfall. SPECT kan se minskat blodflöde i området där partiellt epilepsi haft sitt anfallshärd. Om däremot SPECT utförs under ett anfall så ser man ofta en ökning av hjärnans blodflöde i anslutning till anfallshärden.
5.5. Undersökning av hjärnans ämnesomsättning med PET
PET är en förkortning av positronemissionstomografi. Även här tillförs ett radioaktiv isotop men det sker inte i ett blodkärl utan i en blodåder för att kunna studera hjärnans ämnesomsättning. Isotopen vandrar via blodbanan till hjärnan och tas upp i nervcellerna. Där fångas radioaktiviteten under kort stund av en speciell kamera och man får en bild av hur isotopen har fördelat sig i olika områden. Denna metod är värdefull som komplement till andra metoder (DT, MRT och EEG) men den är tekniskt komplicerad och har en dyrbar utrustning och därför finns den på ett fåtal ställen i Sverige. PET används främst för undersökning av epilepiska härdar i tinningsgloben, andra härdar är den inte lika känslig för.
Syftet med en behandling är att den som har epilepsi ska kunna leva ett normalt liv. Det finns olika behandling för epilepsi såsom anfallsförebyggande åtgärder, vagustimulering, medicinsk och kirurgisk behandling. Det är viktigt att den drabbade undviker situationer som kan utlösa ett epileptiskt anfall såsom sömnbrist, blinkande ljus, alkoholintag och psykisk stress. Det är viktigt att tänka på att hos många epileptiker kan man inte påvisa några utlösande faktorer för anfallen.
De läkemedel som används mot epilepsi kallas för antiepileptika och de är till för att anfallen skall upphöra eller minska och de ska ge så få biverkningar som möjligt. Det är viktigt att den som har epilepsi och får en medicinsk behandling att det frågar sin läkare vad och vilka mediciner den kan äta i kombination med sitt antiepileptika preparat. Vissa mediciner kan slå ut medicinen som man äter för att inte få anfall. Om det så skulle bli fallet, så kommer den drabbade få en ökad anfallsfrekvens. Det beräknas att det är 70 % som blir anfallsfria av de om äter förebyggande mediciner emot epileptiska anfall. Mediciner botar inte epilepsi.
6.1.1. Medicinernas biverkningar
Det finns olika medicinska biverkningar och dessa kommer jag att ta upp nedan.
6.1.1.1. Allergiska biverkningar
Överkänslighet kommer tidigt i en behandling såsom hudutslag som vanligtvis förekommer över hela kroppen, nässelfeber och klåda. Det är viktigt att snabbt meddela sin läkare vilka oönskade reaktioner man har fått vid den nya medicineringen. Om individen får ett lokaliserat utslag så behöver det inte innebära en överkänslighet emot den nya medicinen.
6.1.1.2. Dosberoende biverkningar
När en behandling införs så kan det uppstå olika biverkningar hos individen. Exempel på dosberoende biverkningar kan vara såsom trötthet, yrsel, huvudvärk, illamående och dimsyn. Det är en balansgång mellan halten av restsubstanser efter medicinen i blodet som inte få bli för hög och så låg anfallsfrekvens som möjligt. Det kan ta ett tag innan individen har kommit i den balans som de behöver att komma in i och det är från fall till fall hur stor eller liten och typ av medicinering individen behöver.
Det är viktigt att individen berättar för sin neulogiska läkare vilka skillnader det har varit före och det som nu individen upplever. Det är även mycket viktigt att individen berättar om alla biverkningar den har fått men även hur anfallsfrekvensen har utvecklat sig.
6.1.1.3. Allmänna biverkningar
De flesta antiepileptika kan medföra biverkningar t.ex. trötthet, koncentrationssvårigheter, dåsighet, långsamhet eller kraftig viktökning. Andra biverkningar som är ovanliga men kan förekomma är blodtrycksfall, yrsel, ökad tillväxt av tandköttet, ökad hårtillväxt (kvinnor kan få mustasch) och förvirring.
Det beräknas att det är 10 % av de som har epilepsi som skulle ha nytta av ett kirurgiskt ingrepp. Ett kirugiskt ingrepp sker enbart när medicinsk behandling inte fungerar och att epilepsin har ett fokus dvs uppstår från ett ställe. Innan ett kirugiskt ingrepp sker så får patienten genomgå en genomgående stor undersökning. Givetvis så uppstår det skador på det område som man tar bort för att få bort epilepsin. Det är viktigt att den drabbade inte kommer att få skador såsom förlamning, talrubbning eller uttalade minnesstörningar. De som har medicinskt svårbehandlad epilepsi som genomgår kirurgiskt ingrepp så blir 50-70 % anfallsfria eller fått en avsevärt minskad anfallsfrekvens. I USA är det vanligt att man använder operation som en behandlingsmetod emot epilepsi.
Vagusstimulator är en slags pacemaker som opereras in nedanför vänster nyckelben och kopplas till vagusnerven i halsen. Ingreppet är enkelt att utföra och helt ofarligt. I genomsnitt så har patienterna fått minskade anfall efter tre månader med en fjärdedel och efter ett år så har anfallen minskat med 40 %. Man vet inte hur denna metod verkar och varför många får minskad anfallsfrekvens. Man misstänker att de elektriska impulserna påverkar anfallshärden. Efter fem till sex år så måste vagusstimulatorn bytas ut mot en ny vagussimulator p.g.a. batterierna är slut i den gamla. Desto längre en patient använder vagusstimulatorn desto mindre anfall får den. De personer som har aura eller känningar av anfall kan ha stimulatorn avstängd och sätta igång den med en speciell magnet men däremot individer som inte har förkänningar före ett anfall bör ha stimulatorn igång hela tiden.
Det förekommer patienter som får biverkningar av vagusstimulatorn som t.ex. heshet eller ändrad röst.
Vagusstimulatorn ges till patienter med svår epilepsi och den medicinska behandlingen har inte fungerat alls eller inte på ett tillfredsställande sätt och ett kirurgiskt ingrepp har inte varit aktuellt.
Det är oftast barn som behandlas med ketogen diet när överkänslighet förekommer mot antiepileptika. Det är en speciell kost som innehåller extremt mycket fett men väldigt lite socker och äggviteämnen. Denna diet ökar av vissa ämnen (ketoner) i kroppen och hos en del personer kan det minska anfallen. Denna diet måste följas upp av läkare och dietist. Det är ingenting som man försöker experimentera själv för då kan det ge förödande konsekvenser. Denna metod används främst i USA och England.
Det är hälften av de som har provat denna diet och tyckt att den är inte värd det. Eftersom det är barn som får denna diet så är det svårt för dem att acceptera denna diet eftersom det är svårt att få den välsmakande.
7. Individens reaktion på att få diagnosen epilepsi
Den första reaktionen kan vara rädsla, oro och vrede. Om en individ får diagnosen av en läkare så är det viktigt att den personen får så mycket information som möjligt om symtomen. I första hand är det givetvis den drabbade individen som kommer med frågor till sin läkare och det spelar ingen roll hur dumma än de låter så är de viktiga för individen. Det är mycket viktigt att en person som har anfall får bekräftat att den har en symtom och får ett namn på den symtomen. Genom detta så får individen slippa att leva i ovisshet om sina symtomer. Det måste påpekas att en person som får diagnosen epilepsi är som alla andra människor förutom den kan få epileptiska anfall när som helst. I denna ovisshet kan det vara mycket jobbig speciellt om en person får beskedet om att den har epilepsi när den genomgår tonåren och där den skall skaffa sig en egen identitet och gå från tonåring till en vuxen. Det bli en kris i krisen och självkänslan kan bli hämmad och personen känner sig inte som en hel individ. I detta kan den unga revoltera emot sin symtom (t.ex. genom att vägra att ta sina ordinerade tabletter eller genomföra undersökningen som behövs för att diagnoserna symtomerna) och då kommer den personen enbart att förvärra sin situation.
Det är viktigt för individen att den aktiverar sig så att den inte sitter och tänker enbart på sin sjukdom för detta kan bli ett stort orosmoment för individen och genom detta kan det göra så att individen får en ökad anfallsfrekvens. Det finns vissa aktiviteter som individen kan utföra men som är olämpliga.
När det gäller epilepsi och militärtjänstgöringen så får de som har epilepsi i allmänhet frisedel eller anstånd.
Familjen är viktig för den som har fått diagnosen epilepsi. För personen som har en familj som ställer upp för honom eller henne så kan detta stöd hjälpa individen psykologiskt och att den får en mindre anfallsfrekvens. Däremot om vederbörande har en familj som är motsatsen till föregående familj och tycker att det är en skam och vanära att ha en släkting som har en sådan "sjukdom". Genom detta så kan den som har epilepsin få ökad anfallsfrekvens. Det är viktigt att alla familjens medlemmar och vänner får information om symtomerna så att det inte verkar så skrämmande för dem och att de kan lära sig handskas med symtomerna.
När det gäller boendeformer så är det inga problem mellan anfallen, då är de som alla andra människor som är friska. Problemen kan vara om en person har mycket svåra anfall så kan den få hjälp med att få hörnskydd till exempel på diskbänk, bord och skydd på element ifall om individen skulle få ett anfall.
Andra hjälpmedel för en person som har svåra epileptiska anfall är t.ex. en personlig assistent men även t.ex. timer på spis och strykjärn med mera. Det finns mycket att göra i det egna hemmet.
Det finns inga speciella boendeformer för de som har enbart epilepsi men däremot de som har epilepsin som en tilläggshandikapp så finns det särskilda gruppboendeformer.
Det är viktigt att barn och vuxna aktiverar sig på sin fritid och gör i stort sätt samma sak som de friska individerna. Annars kan det ge förödande konsekvenser för individen om den går in i sin sjukdom till fullo och tänker enbart på den. Det är en överhängande risk att den epilepsidrabbade isolerar sig och att anfallsfrekvensen ökar.
När det gäller epilepsi och badning så är det en dålig kombination. De personer som har epilepsi skall alltid ha någon i sin närhet som har kunskaper om dess epilepsi ifall om det skulle inträffa ett anfall. Inga barn skall bada eller simma utan uppsikt av någon annan.
När det gäller fritidsaktiviteter så är det styrande av familjens fritidsintressen men speciellt vad barnet själv är intresserad av.
De flesta barnen har inte svårare än andra barn att klara av skolgången. Barn med epilepsi har i en engelsk studie visat att det är 18 % som har en tvåårig försening i läsning och läsförståelse jämfört med 6 % av barn utan epilepsi. Det är förknippat med koncentrationsproblem. Om epilepsins anfallsfocus sitter i tinningsgloben och framför allt på vänster sida så är det större risk att barnet drabbas av minnesstörningar. Detta innebär att det är INTE alla barn som har minnesstörningar utan en viss procent. I samband med medicinering så kan koncentration och minnesstörningar ökas p.g.a. de biverkningar som medicinen ger bl.a. trötthet. Om barnet har svårighet i skolan så bör det kontaktas en psykolog med kunskaper om epilepsi som har möjlighet att göra tester. Dessa kan användas till rådgivning till skolan och barnet får bästa möjliga hjälp.
Det är barnet och dess föräldrar som i första hand bestämmer för vilka de vill berätta att barnet har epilepsi. Om föräldrarna bestämmer sig för att inte berätta om att deras barn har epilepsi så kan personalen inte hjälpa barnet om sjukdomen träder fram. Samma sak är det om inte personalen får den utbildning som behövs för alla aktuella sjukdomar som eleverna har i skolan. Det är viktigt att alla som är i elevens närhet har kunskaper om epilepsi så de vet hur de ska agera vid ett anfall. Skolsköterskan har en viktig roll i informationsnätet på skolan. Det är denna person som förmedlar när, hur och varför eleven har den sjukdom och till vem som den informationen medlas till. Det får aldrig vara så att ekonomin styr vilken hjälp barnet får, utan skolan måste anpassa sig efter elevens behov och då spelar det ingen roll vad för sjukdom eleven har som t.ex. epilepsi, diabetes o.s.v.
Det finns en risk att lärare och personal på en skola kan vara orolig att det epilepsidrabbade barnet skall få ett anfall. Om barnet märker detta så är det risk att barnet själv blir oroligt och detta kan öka barnets anfallsfrekvens. Det bästa för barnet är att alla i dess närhet dvs i dess vardag har kunskaper om epilepsi, om ett anfall inträffar så måste man se till att barnet inte skadar sig, barnet skall inte särbehandlas för att den har en sjukdom (symtom) och det är viktigt att ta hänsyn till vilken typ av anfall barnet har och hur ofta anfallen förekommer.
När det gäller yrkesvalet så är typ av anfall och anfallsfrekvensen som styr individen yrkesval. Om en person har anfall så kan den inte arbeta med ett arbete där den framför någon typ av fordon. När det gäller körkort för A, B och BE så måste individen ha varit anfallsfri under två år. Det begärs mer för högre körkortklasser, där skall man vara fem år anfallsfri. Både dessa begärs det att individen skall ha varit anfallsfri med eller utan medicinering och ha intyg på detta från behandlande neurologläkare. Även om det är bevisat att individen är anfallsfri så kan länsstyrelsen neka till körkort. Andra yrken som kan vara olämpliga om individen har anfall är t.ex. pilot, högspänning, byggnadsarbetare som sker på byggnadsställningar, arbete med kemikalier eller vissa arbetsmaskiner.
Egentligen är det inga svårigheter med att ha epilepsi. Det finns saker runt om den drabbade som kan vara arbetsamma. Den förutfattade meningen som mest äldre har om epilepsi. Det fanns äldre som har epilepsi som inte vågar berätta för sina närmaste vänner att de har epilepsi på grund av den skam de känner inför epilepsi och rädslan att de skall frysas ut av sina vänner på grund av sin epilepsi även om de äter mediciner som gör att de har blivit anfallsfria. Däremot ungdomens öppenhet och nyfikenhet på epilepsi underlättar det för den drabbade, de har inga förutfattade meningar om epilepsi. Denna nya värld med bl.a. Internet har gjort så att ungdomarna är mer vetgiriga och tar till sig den nya informationen och kunskaperna om epilepsi.
De som har epilepsi kan körkortet vara en förödande konsekvens om vederbörande inte kan ta det. Detta kan göra så att individen blir beroende av andra i sitt dagliga liv och det kan misskreditera den individen och dess självkänsla.
7.7. Behovet av stöd från samhället
I samhället måste det öka förståelsen för epilepsin och det skulle i så fall bli lättare för de som är drabbade. Det måste ske genom information och åter mer information till alla i samhället och få bort de gamla värderingarna och fördomarna t.ex. det finns företag som inte anställer människor som har fått diagnosen epilepsi även om de är kompetenta och klarar av arbetsuppgiften utan några som helst fara för deras egna liv eller andras.
I normala fall så behöver den som har epilepsi inga större hjälp från samhället men det finns de som har svårare epileptiska anfall som gör att individen behöver ett stort stöd av samhället.
Individen kan få ekonomisk hjälp för en bostadsanpassning.
Färdtjänst, om inte individen kan använda allmänna kommunikationerna.
Det kan utbetalas ett hemvårdsbidrag om det finns ett särskilt stort vård- och hjälpbehov.
Försäkringskassan betalar tandvården om den har fått en skada som har uppkommit vid ett epileptiskt anfall.
Givetvis så finns det oändliga möjligheter om man har svårare epileptiska anfall och då rekommenderar jag att man kontaktar t.ex. landsting, kommun o.s.v. för att få veta sina rättigheter. I varje stad ska det finnas en kontaktman för vidare information. Man kan också kontakta den lokala epilepsiföreningen för vidare information och de kan hjälpa vederbörande på vägen.
Vissa kvinnor kan ha ökad anfallsfrekvens vid ägglossning och menstruation. En del kan uppleva ändrad anfallsfrekvens under puberteten, graviditeten eller övergångsåldern.
Vissa antiepileptika läkemedel kan slå ut p-pillret och även andra mediciner men även tvärtom att medicinerna kan slå ut antiepileptika så berätta alltid för läkaren som du möter och berätta vilka antiepileptika du äter.
Vissa antiepileptika läkemedel minska den sexuella driften men om anfallens focus sitter i lustcentrat i hjärnan så kan det ha samma effekt. Medicinerna kan påverka hormonomsättningarna i vissa fall så att det blir störningar i fertiliteten, ägglossningen och menstruationscykeln.
I normala fall så är epilepsi inget hinder för att bilda familj och skaffa barn. Om en kvinna planerar inför eller upptäcker sin graviditet så bör hon ta kontakt med sin neulogiska läkare snarast möjligen.
Anfallsfrekvensen kan ändras under graviditeten och det är cirka 30 % som får en ökning av anfall och 20 % som får en minskning av anfallen och resten är oförändrad för kvinnan under graviditeten.
Anfallen påverkar inte fostret negativt såvida det inte förekommer långdragna eller täta generaliserande toniska-kloniska anfall eller status epilepticus (flera toniska-kloniska anfall som avlöser varandra). Dessa kan orsaka syrebrist hos fostret.
Det är 1-2 % risk för alla kvinnor att föda barn med missbildningar medan 4-5 % för kvinnor som äter antiepileptika.
Vissa antiepileptika påverkar halten av vitaminet folsyra och därav bör den gravida kvinnan få tillskott av folsyra under graviditeten. Folsyra tycks minska risken för missbildningar i nervsystemet. Hur stor dos varje kvinna behöver under graviditeten är individuellt. Under graviditeten kan behovet av folsyra ändras så att det är viktigt att kvinnan kollar ofta sina värden.
Alla gravida kvinnor får genomgå en ultraljudsundersökning. För de kvinnor som har epilepsi så finns det även att tillgå blodprov och fostervattenprov beroende på vilken medicin kvinnan äter för att kontrollera om det finns några skador eller missbildningar på fostret.
Vissa antiepileptika mer än andra likvärdiga preparat kan ge ökad risk för missbildningar hos fostret och det är viktigt att kvinnan undersöks ofta och även kontrollerar halten av medicinen i hennes blod så att det inte minskas eller ökas av olika ämnesomsättningsorsaker.
För det mesta brukar det inte vara några som helst skillnader mellan en kvinna med epilepsi och en kvinna utan epilepsi under förlossningen.
Det är endast 1-2 % som får anfall i anslutning till förlossningen.
De flesta antiepileptika går över i modersmjölken men den är så liten att det brukar inte påverka barnet nämnvärt.
Det finns vissa mediciner som kan gå över i modersmjölken till den milda grad att barnet blir slöare och tröttare än normalt och därför är det viktigt att kontakta läkare för kontroll av barnets blod.
Det finns ingen orsak till att avbryta behandlingen av modern eftersom effekten på barnet är oftast liten.
Mamman får aldrig på eget bevåg minska eller avbryta sin eller sina antiepileptiska intag för annars kan det ge förödande effekter på mamman och barnet.
En viktig person är pappan som man inte får glömma bort i detta sammanhang och den hjälp han kan ge sin käraste och det nya barn som har kommit till världen.
Det är skrämmande att det fortfarande finns attityder och fördomar om epilepsi i vår värld. Industriländerna har kommit långt om kunskapen om fördomarna så att de slutligen i framtiden kommer att helt att försvinna. Önskemålet är att det kommer att ske över hela världen även om det kommer ta en lång tid innan det har hänt. Det är många människor i vår värld som måste vakna upp innan en attitydförändring kan ske. Det bästa alternativet och möjligheten för en symtom som epilepsi ska komma i bättre dager, är att informera och återigen informera tills alla människor på vår värld har kunskaper om epilepsi så att fördomarna inte finns längre.
Genom att jag skriver denna rapport så drar jag mitt strå till stacken och ger mitt bidrag till att få bort fördomarna emot epilepsi och samtidigt kan hjälpa andra att få kunskaper om epilepsi.
Blom sigfrid, m.fl. En bok om epilepsi. Ciba. 1996.
Borre Birthe. Frågor & svar om epilepsi. Glaxo Wellcome AB. Mölndal, 1999.
Lygner Per-Erik, m.fl. Epilepsisyndrom hos barn och vuxna. Ciba-Geigy AB. 1992
Svensson Lars m. fl. Att leva med epilepsi. Förlaget Hagman AB. Stockholm, 1998.
http://www.df.lth.se/~thanisa/epilepsi/ 060824
http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=6529 060824
http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=3294 060824
http://sv.wikipedia.org/wiki/Epilepsi 060824
http://www3.umu.se/hjarnaret/fold_epi.asp 060824
http://www.janssen-cilag.se/disease/detail.jhtml?itemname=epilepsy 060824
http://www.epilepsiforbundet.se 060824
Intervjua en ordförande i en epilepsiförening 2000
Intervjua en rektor i en grundskola om: Skolan och epilepsi 2000
Intervjua bekanta om deras epilepsi 2000
Egna erfarenheter 2000
http://www.epilepsi.se Svenska Epilepsiförbundet
http://www.fub.se Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna
http://www.educate.se/ideella/nhr Neurologiskt handikappades riksförbund
You'll find my E-mail bottom at my
Mainpage
Copyright © 2001 - 2006 Roger Thoor. All rights reserved.
http://home9.swipnet.se/~w-90278/