Le Droit Humain

Le Droit Humain är en internationell frimurarorden som upptar kvinnor och män på lika villkor. Orden finns över hela världen med ca 28 000 medlemmar i ett nätverk med internationella kontakter.  I Sverige finns vi för närvarande representerade i Stockholm, Malmö och Vänersborg.

Huvudkvarteret, det Högsta Rådet, HR kort och gott, finns i Paris och utgörs av representanter från alla de olika federationerna.  Dessa utgörs oftast av logerna i ett land, men i vårt fall består de av logerna i de tre skandinaviska länderna, Danmark, Norge och Sverige och kallas följaktligen för den Skandinaviska Federationen. De olika federationernas representanter i HR utser vart femte år en Stormästare som får sitta som längst i två perioder. Federationerna styrs av HRs representant tillsammans med ett federationsråd bestående av representanter från de olika logerna. I samband med det årliga federationsårsmötet hålls ett konvent som röstar i frågor som rör förändringar som föreläggs konventet av federationsrådet.  

Det är egentligen bara detta att kvinnor upptas på lika villkor som män, som skiljer oss från andra ordnar. Den ritual vi följer i vår Federation av Orden är den så kallade skotska ritualen. Vår Orden har efter hand blivit erkänd i de flesta länder som en reguljär frimurarorden, vilket har medfört att våra manliga medlemmar kan gästa det manliga frimureriets loger. Detta gäller dock ej i Sverige och det "svenska systemet". Det är dessvärre även ett stycke kvar på vägen innan vi når erkännande även för kvinnorna. Något annat som skiljer vår Orden från övriga är att vi för att bevara den internationella prägeln har ett samlande Högsta Råd, som nämndes tidigare, i Paris. De flesta andra ordnar har sin högsta myndighet innanför det egna landets gränser, som regel i form av en s.k. storloge eller stororient.

Sedan  2002 har Le Droit Humain slutit en serie samarbetsavtal, "Letters of Intent" med bland andra Grand Loge De France, Grand Orient De France, den danska Storlogen, med flera, om mötesutbyte, där våra kvinnliga medlemmar får möjlighet att besöka traditionellt manliga frimurarloger.

Historik

Frimureriets moderna historia grundlades 1717 då fyra loger bestående av spekulativa murare slog sig samman och grundade storlogen i London. År 1732 fördes rörelsen över till Frankrike och därifrån vidare ut i Europa, där det under loppet av nästa århundrade grundades ett flertal logesamfund.

Ett antal loger från den franska Storlogen grundade 1880 en självständig orden. En av dessa loger, "De fria tänkarna", upptog 1882 en kvinna vid namn Maria Deraismes för att hedra henne för en stor humanitär insats. Man hade inte föreställt sig den uppståndelse detta skulle medföra. Logen blev rätt och slätt utesluten av sin moderorden, som vid den tidpunkten endast var två år gammal. Under följande elva år skedde ingenting av större betydelse, bortsett från att Maria Deraismes logebröder ännu tydligare insåg vilken orätt man begick genom att inte tillåta kvinnor att få tillträde till frimureriet. Detta resulterade i upptagandet av tretton kvinnor den 14 mars 1893, och den 4 april upprättades logen "Le Droit Humain", vars namn betyder "mänsklighetens rättigheter". Under 1899 grundades Det Högsta Rådet och det började uppstå nya loger runtomkring. De flesta stred mot ett hårdnackat motstånd från de redan etablerade manliga logerna.

I Norden grundades den första logen i det dåvarande Kristiania (numera Oslo) 1912. Den första svenska frimurarlogen inom Le Droit Humain grundades den 1 maj 1918.

Vad är frimureri?

Det finns många meningar om vad frimureri är, och detta har givit upphov till de många olika frimurarordnarna. Även inom den enskilda Orden finns det skilda uppfattningar. Alla kan de dock rymmas inom det man kallar frimureri, i det att en av de för alla Ordnarna gemensamma och grundläggande huvudsatserna är: Att vara fri. I frimureriet är man fri, inom vissa ramar, till att ha sin egen tro och sin egen trosuppfattning. Dessa ramar består i att frimureriet är en lära uttryckt i ceremonier belysta med symboler, och att vi erkänner existensen av en skapande princip. Vi bekänner oss inte till någon speciell religion och kräver inte någon särskild trosuppfattning av våra medlemmar, undantaget dock varje inställning som främjar ondska, våld och förtryck. Konsekvensen av vad frimureriet lär är tolerans, fördomsfrihet och humanism.

Frimureriets syfte

Frimureriets syfte är att främja mänsklighetens sanna väl. Detta sker genom det symboliska hantverket att "hugga och putsa sten". Ju mer osjälviskt vi handlar som individer, desto bättre kan vi främja mänsklighetens sanna väl. Det är få förunnat att vara helt osjälviska i tanke, tal och handling. De flesta av oss är nog i behov av att putsas litet. Det är här frimureriet kommer in i bilden. Som sagts är frimureriet en lära uttryckt i ceremonier som belyses av symboler. Symbolerna härstammar från murarhantverket och detta har givit frimureriet dess namn. Genom studiet av dessa symboler och genom den kunskap som förmedlas genom ceremonierna är det meningen att vi, var och en för sig, skall utveckla oss mot en sådan grad av klarhet, att vi skall kunna verka som sanna världstjänare. Den sten vi skall hugga och jämna till, är oss själva. Detta och inget annat är frimureriets syfte, och det är inte på något sätt hemligt.

Frimureriets bakgrund

I de ceremonier vi utför har vi en metod att arbeta med oss själva, att lära på nytt. Användandet av ceremonier och symboler i en sådan utvecklings- och inlärningsprocess är ingenting nytt och inte heller unikt för frimureriet. De forna mysterieskolorna använde sig av samma metoder i förberedandet av kandidaterna till de stora mysterierna. Dessa stora mysterier var förbehållna ett litet fåtal människor och sägs ha givit tillgång till direkt kunskap om livet, kosmos och Gud. Före invigningen i de stora mysterierna låg tidigare en lång tid av utbildning och träning där vissa ceremonier ingick. Dessa förberedande ceremonier blev kallade de små mysterierna, och vi menar, även om det inte alls kan bevisas, att våra ceremonier härrör från dessa mysterier, och denna tid. Det kan heller inte avvisas att andra av nutidens ordnar har samma innehåll som frimureriet, om än i en annan form. Gemensamt för dem är i alla fall att de är en avspegling av den djupa kunskap som de vise besatt förr i tiden.

Frimureriets metod

Varför då inte förmedla denna kunskap genom t.ex. det skrivna ordet? Varför använda ceremonier? Låt oss förutsätta att vi skall lära oss innehållet i en bok. Efter en första genomläsning har vi en aning om vad som står där, efter andra gången kan vi innehållet bra, efter en fjärde eller femte genomläsningen kan vi inte lära oss mera, och vi förlorar intresset. I ceremonier och symboler finns en mångtydighet som det är mycket sällsynt att språket når fram till. Man bör räkna med, att även om ceremonierna förmedlas genom det skrivna ordet, så upplevs de genom levande människors framställning med de många dimensioner som kan läggas häri. Det är förunderligt att se samma ceremonier upprepade gånger och ändå alltid gå därifrån med upplevelsen av att ha lärt sig något nytt. När en människa har tillägnat sig något nytt och har utvecklat sig, så ändras hennes betraktelsesätt och en ny dimension avtäcks.

Vidare är ceremonier och symboler långt mer tidlösa än språket. En bild tolkar man alltid utifrån sin egen tid och kultur. Den talar till personen där hon eller han befinner sig just för tillfället. Den avlägsnar samtidigt en källa till oöverensstämmelse. Ofta kan två människor vara överens i det som är grundläggande, men på grund av ordvalet tror de sig vara långt från varandra. Ta t.ex. begreppet "GUD", på hebreiska är det JHVH, på arabiska ALLAH. Om solen skulle användas som symbol för det gudomliga, skulle den förstås av alla.

Det finns ingen auktoriserad utläggning av frimureriets innehåll. Vi har inga "teologer" som talar om för oss vad som är sant. Vi talar tillsammans om tvivel och berättar för varandra om våra uppfattningar, men det står var och en fritt att förklara och handla efter eget samvete, i varje fall så länge som frimureriets ideal stadigt hålls medvetet. Detta krav på självständiga ställningstaganden är för övrigt en god övning för var och en.

Sist men inte minst: Den som inte är mogen att förstå och förvalta denna kunskap, kommer på inga vis att vara i stånd att förstå vad som döljer sig bakom allegoriernas slöjor.

Varför är frimureriet hemligt?

Som framgår av ovanstående, är det endast ceremoniernas förlopp och betydelse som hemlighålls. Vilket syftet är, och hur det nås, är inte hemligt. Men när man likväl bara kan förstå något då man är mogen härtill, varför hålla något hemligt? Det finns det goda anledningar till.

Det bästa argumentet är den psykologiska påverkan som själva invigningen har på den som söker medlemskap. Alla invigningar i de olika graderna har sina särpräglade drag, som direkt påverkar sinnen, känslor och tankar. På så vis kan det bli en början till nytänkande, omvärdering och djupare förståelse.

Som tidigare nämnts tror vi att våra ceremonier liknar de som förr i tiden förde in i de stora mysterierna. Även om frimureriet självt inte längre kan påstås ha tillgång till dessa stora invigningar, står dock denna möjlighet öppen -- att de kan nås. I sådana fall är förmågan att tiga om det, om vilket intet bör sägas, ett helt oundgängligt krav. Om man inte kan tiga om de små hemligheterna, som är oskadliga i den oförståendes händer, hur blir det då med den kunskap som kanske kan vara mycket farlig i den okunniges, eller den direkt ondes händer?

Sist men inte minst kan vi se tillbaka på 1940-talet, då det var direkt farligt att vara frimurare, och under tidigare epoker, då många medlemmar av olika ordnar slutade sina liv på kättarbålen. Mot denna bakgrund är den enskilde medlemmens önskan om att hålla sig anonym kanske mer förståelig.

Vad sker på mötena?

Mötena är en mycket central punkt i frimureriet. Det är här vi hämtar inspiration, insikt och kraft till det egentliga arbetet utanför logen, i vardagen. En logekväll består av första delen av ceremonin följd av antingen ett föredrag eller en invigning. Därefter fullföljs den andra delen av ceremonin. I mån av tid avslutas kvällen med samvaro och någon form av förtäring, den så kallade brodermåltiden. Frimureriet är indelat i olika grader. Innehållet i de grader som ligger framför en är okänt. Invigning av nya medlemmar sker vederbörligen i första graden. Föredragen är en del av den utväxling av synpunkter och idéer som sker inom frimureriet, med syftet att vidga våra insikter och perspektiv. Den enskildes upplevelse av ceremonierna kan vara ett ämne för ett sådant föredrag. Den upplevelse som de enskilda medlemmarna har av mötena kan variera åtskilligt. Några menar att frimureriet först och främst appellerar till en humanitär insats. Andra upplever själva mötet som en slags andakt, inte olik en gudstjänst. Några ser det som en rent esoterisk skola. Åter andra som ett slags andligt kraftcentrum där positiva energier direkt påverkar medlemmarna och den omgivande världen. Dessa uppfattningar strider inte mot varandra. De är blott olika aspekter av samma sak, sammanhållna av föremål och symboler.

Medlem i vår Orden

Enligt våra stadgar och enligt allmän praxis görs ingen skillnad på ras- eller religionstillhörighet. Det krävs att man har fyllt 18 år, är fri, av gott rykte och i besittning av sitt fulla förnuft. Vidare skall man självfallet känna sig tilltalad av frimureriets form och innehåll vilket många, men långt ifrån alla, gör.

Ett medlemskap kan principiellt sägas vara av bindande karaktär. Man bör därför noga tänka igenom detta innan man ansöker om medlemskap. Visar det sig att man ändå inte känner sig hemma är det självfallet möjligt att avsluta sitt medlemskap. Det tystnadslöfte man avlägger kommer man dock alltid att vara bunden av inför sig själv. När man har blivit medlem har man mötesplikt, och får man förhinder meddelar man detta till sin loges ledning, en så kallad ursäkt. Vidare är man förpliktad att betala sin medlemsavgift. Denna fastställs av den enskilda logen. Medlemsavgiften täcker logens nödvändiga utgifter, inte mer.

Syftet med denna sajt