Kronobergaren är inte som andra.

Framför allt är han vacker. Han har inte skåningens lömska blick, inte heller stockholmarens hysteriska talesätt eller jönköpingsbons hasande gång. Inte blekingens låga fotvalv eller kalmarbons kutryggiga dolskhet.

Nej, han är i sanning en prydnad för mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument glider han fram genom skogen. Hans blick är trofast, hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är rakryggadt reslig. Ändå, allra vackrast är han inuti.

Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte. Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken, en klokhet och en känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför honom alla jordens bekymmer, kom till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina jämmerliga klagovisor, men du kommer också strax att finna tröst i hans kloka lösning på världsalltets dilemma. Han bävar inte för att va mä där dä ä hett.

Men hans bästa egenskap är att han är anspråkslös och aldrig tar till överord.