3D-grafik är uppbyggt av små punkter som är definierade i den viruella rymden med de tre kordinaterna X, Y och Z. Dessa brukar kallas vertex eller vertices om de är flera. Vertices används som knytpunkter för att bilda större ytor, så kallade faces. En face består av minst tre vertices som binds ihop till en triangel. Detta kan datorn nu rita upp eftersom den har tre ihopknutna punter som den kan fylla med färg mellan. Flera faces som sitter ihop bildar en polygon. När flera polygoner sätts ihop så kan man börja kalla det ett objekt.
Som du kanske förstår så krävs det väldigt många vertices för att bilda ett objekt. För att till exempel skapa ett runt klot så behövs cirka 1900 vertices. Ju fler man har desto tyngre blir det för datorn att beräkna.

3D grafik kan delas upp i två olika delar. Det finns förrenderad grafik och realtids-grafik. Realtids-grafik används i många spel som till exempel Quake-serien. Grafiken ritas upp och beräknas direkt på skärmen. För att få det att flyta och gå mjukt så är man tvungen att dra av på detaljerna, annars skulle det ta för mycket processorkraft.

Förrenderad 3D-grafik kan däremot vara mycket mer detaljerad och avancerad, det kan t.ex. innehålla realistiskt vatten. Detta ser man i nästan alla nya filmer som t.ex. den senaste Star Wars som nästan är helt gjord med datorer. Scenen eller filmsekvensen byggs upp i t.ex. 3D Studio Max som en förenklad modell och sedan låter man datorn rendera var bild för sig. Det sparas på hårddisken som en filmfil som sedan kan spelas upp.
Förrenderad grafik är komplicerad och kräver mycket av datorn under själva renderingen. "Proffsen" som jobbar med detta använder oftast väldigt snabba datorer som är uppbyggda av flera processorer.

För att få sin scen att röra sig så brukar man använda så kallade "key-frames". Istället för att ange var varje objekt befinner sig i varje frame så skapar man ett antal key frames och låter datorn räkna ut rörelserna mellan dem.
Att animera 3D-grafik är väldigt svårt och det kräver mycket tålamod. För att förenkla det så kan man använda sig av "inverse kinematic" där man bygger upp ett osynligt skelett i till exempel en människokropp och sätter ut punkter för hur mycket till exempel armar och ska kunna röra sig.

I slutrenderingen beräknar datorn animeringen med full detaljstyrka. Detta kan ta extremt lång tid och för att snabba upp det så kan man använda sig av nätverksrendering som betyder att flera datorer delar upp animationen och gör lite var som sedan sätts ihop till en film. På stora produktionsföretag kan man lägga renderingarna i en nätverkskö på en server och på så sätt kan man jobba vidare från sin dator.

3D-grafiken utvecklas hela tiden då nya datorer kommer och ger möjlighet till ännu mer komplexa bilder. För några år sen kunde man inte ens drömma om att se en datoranimerad Titanic segla omkring på bioduken.

Titanic gjord med Lightwave 3D