biografi
Året är 1982 och det enda jag vill är att vara som Paolo Rossi. Det är VM i Spanien och han är den totala guden och fotbollen verktyget till all lycka och framgång. Egentligen är alla mina barndomsminnen relaterade till fotboll, jag minns exakt var jag varit under alla stora mästerskap.
Året är 1984, EM i Frankrike och jag och Platini har precis inlett vår romans. Då fick drömmen om proffsspel i Juventus konkurrens. För plötsligt satt Cia Berg där med rödmålade läppar i tv:n och spelade en video med en vegetarian från England. Låten hette "Like to get to know you well". Vegetarianen Howard Jones och fotbollen blev sig aldrig riktigt lik.Fem år senare startade jag mitt första band My white devil. Jag vet inte riktigt vad vi spelade och hur vi lät. Men jag lekte Morrisey och gitarristen James Iha, vår trummis slog ständigt sönder alla skinn och vår basist var tondöv. Han avskydde att behöva trycka ner en sträng med motiveringen "vad är det då för mening att spela bas, det låter ju så djävla ljus". Vi la ganska snart ner.
De närmaste åren skrev jag en massa låtar under namnet Al the squirrel och startade 1995 Chevy. Vi lät bättre, ingen var tondöv och vi släppte en EP och en singel. Sen la vi också ner.Jag växte upp med min syster, mina föräldrar, vår gamla Saab och en massa kärlek. Det var i Norrland, i en småstad med allt vad det innebär. Ett fik, två pubar, en kinarestaurang, ett diskotek och tio pizzerior. Jag säger inget mer om Härnösand.
När jag var 18 kom jag därifrån och via Malmö har jag hamnat i Stockholm.
Här finns inte bara pizzerior och kineser. Diskoteken heter inte längre diskotek utan klubbar och på löpsedlarna står det om bråk i T-banan och nya bantningspiller istället för bortsprungna katter och nedlagda fabriker.
Och nu har jag gjort en skiva som heter "bra". Bra för att det är ett vackert ord och bra för att jag är nöjd.
Jag vet inte vad framgång inom musik är eller hur man mäter den. Jag vet bara att jag behöver musik för att kunna fungera. Och visst det är en klyscha som tyngre och coolare killar än jag har sagt ända sen 50-talet.Men det är en bra klyscha.