Man brukar dela in trampolinsporten i fyra olika grenar, varav tre (alla utom tumbling) utövas i Sverige. De olika grenarna ställer olika krav på gymnasterna och det är ovanligt att en och samma gymnast utövar alla fyra.
Individuell trampolin
Synkron trampolin
Dubbeltrampett (DMT)
Tumbling
Bedömning
Här gäller det för gymnasten att utföra så stilrena, höga, kontrollerade och svåra övningar som möjligt på den c:a 3 x 5 meter stora trampolinen. Detta ställer höga krav på styrka, smidighet och koordination.
Kvalificeringssomgången består av två serier och finalomgången av en serie. Varje serie består av 10 olika övningar (hopp) som måste utföras efter varandra. Den första serien innehåller vissa obligatoriska moment, olika svåra beroende på vilken nivå gymnasten tävlar på. Vid exempelvis VM måste gymnasten ha med två dubbla volter varav en ska ha en hel skruvrotation, en volt med minst 1 1/2 skruv och en volt som landar på mage eller rygg. Vidare måste alla övningar i den första serien ha minst 3/4 voltrotation.
De övriga serierna sätter gymnasten ihop själv, och dessa är i allmänhet betydligt svårare än den första serien eftersom svårighetsgraden räknas in i seriepoängen. Världseliten utför oerhört komplexa övningar i sina tävlingsserier. I stort sett alla deltagare på ett EM eller VM har minst en trippelvolt med skruv och vissa använder sig av ända upp till fem trippla! Man får även se mycket komplicerade skruvövningar, dubbelvolter med både trippel och quadruppel skruv är inte längre ovanliga.
I en tävlingsserie kan man antingen landa på fötter, mage, rygg eller "sitt". De flesta övningar både startar och landar dock på fötter eftersom det är enklast att få kontroll i de övningarna. Övningarna i en serie måste alltså utföras i en följd, utan "mellanhopp". Om man gör ett hopp utan volt- eller skruvrotation mitt i serien kan detta leda till att serien avbryts av domarna. Om gymnasten landar på eller vidrör skydden som täcker fjädrarna, eller landar på tjockmattorna på trampolinens kortsidor så avbryts serien också. Läs mer om bedömningen här.
De bästa i världen hoppar över nio meter högt och en serie tar 18-20 sekunder från första till tionde övningen. Trampolin är alltså inte bara en väldigt spektakulär gren för åskådarna, det är också en mycket krävande sport för utövarna.
I synkron utför två gymnaster exakt samma övningar på varsin trampolin så samtidigt som möjligt. Trampolinerna står två meter isär.Under seriens gång är det mer eller mindre omöjligt för en gymnast att se vad hans partner gör, istället sänker respektive höjer de sin hopphöjd beroende på vad de hör.
Synkron är en mycket spektakulär gren och ofta mycket uppskattad på tävlingar och uppvisningar där publiken inte är så tekniskt insatta. Enligt många är en riktigt bra synkronserie mer imponerande än en "individuell serie" även om synkronserierna så gott som alltid har lägre svårighetsgrad.
Gymnasterna måste alltså utföra exakt samma övningar, men de behöver inte skruva åt samma håll. Om de utför olika övningar, eller kommer alltför "osynkront" - mer än en halv övning ifrån varandra - bedöms serien som avbruten. Grunderna vad gäller tävlingsformat och bedömning är desamma som i individuell trampolin, men vill du veta mer om vad som skiljer så hittar du det här.
Dubbeltrampett [eller Dubbel Mini-Trampolin, DMT] har stora likheter med "vanlig" trampetthoppning. Gymnasten springer fram till redskapet och landar i en landningsmatta. Den stora skillnaden är förstås att gymnasten utför två övningar istället för en.
Det vanligaste är att gymnasten gör en övning upp på redskapet, från upphoppszonen (den lutande delen av DMT:n) till avhoppszonen (den plana delen), och därefter en övning ned i landningsmattan. Men det är även tillåtet att göra ett "ljushopp" upp till den plana delen och göra en övning där (ett s.k. spotter-hopp) för att sedan göra avhoppet. De två övningarna, som alltså måste utföras direkt efter varandra, kallas för en kombination.
En DMT-tävling består av en kvalificeringsomgång (två kombinationer) och en finalomgång (två kombinationer). Vanligen finns inga obligatoriska moment utan gymnasten avgör helt själv vilka hopp han/hon ska göra. Inga övningar får dock utföras mer än en gång. Bland de "DMT-specifika" reglerna kan nämnas att gymnasten måste utföra de olika hoppen innanför vissa specifika zoner på DMT:n, att man bara får landa på fötterna, att landningen måste göras inom landningszonen, att gymnasten får avdrag om den röda straffzonen på redskapets mitt vidrörs, att minsta obalans efter landningen ger poängavdrag, osv.
Bedömningen av utförandet är nästan identiskt med den för trampolin. På absoluta världnsnivån har utvecklingen gått snabbt de senaste åren. Trippla volter, även i pikerad stil, blir allt vanligare och flera gymnaster har utfört två trippelvolter efter varandra. Kanadensiske f.d. världsmästaren Chris Mitruk har gjort den svåraste tävlingskombinationen av alla: en sträckt dubbel framåtvolt med 2 1/2 skruv följd av en sträckt dubbel bakåtvolt med fyra skruvar! Hans landsmaninna och hustru Lisa Colussi-Mitruk är mest avancerad bland damerna och har bland annat gjort pikerad trippelvolt.
DMT skiljer sig en hel del från trampolin, bland annat ställs högre krav på snabbhet och explosivitet. Men volt- och skruvteknikerna är i stort sett desamma, och det är vanligt att gymnasterna tävlar i båda grenarna. Tack vare grenens explosiva och fartfyllda karaktär, och tack vare att den i vissa avseenden är enklare för lekmän att förstå, är det ett mycket uppskattat inslag på trampolintävlingar. Läs mer om DMT-bedömning här.
Senaste ändringarna på denna sida:
- 000717: DMT-bild inlagd