Vem är denna Ann-Christin
Rombin?
Kvinnan bakom Norum här.
Det kan vara nog så svårt
att svara på.
Och det är väl inte
så säkert att du orkar läsa hela harangen.
Ja nu har du således kommit
till Min sida av saken.
Jag är kvinna, maka
, mor, matte, dotter och äldsta i en
syskonskara på 5 barn.
Utbildad förskolärare
men numera förtidspensionerad
på grund av en svår
scholios.
Datatokig och blomsterintresserad,
pratsam, tjurskallig och med
ett synnerligen hett temprament.
Säger ofta vad jag tycker,
har alltid en åsikt.
Ganska kvicktänkt och slagfärdig.
Drar mig inte ens för att
"tokes och fulprata".
Kan även ta till en svordom
för att markera.
Men är ändå
ganska hjärtesnäll och hjälpsam.
Försöker att leva
upp till mit eget valspråk.
Som man dömmer andra känner
man sig själv.
Jag föddes den 22/8 1955
på Umeå lassarett.
Jag fick namnen Britt Sylvia
Ann-Christin Bäckström.
Min far arbetade på slakteriet
i Umeå och min mor hemmafru på den tiden.
Jag
1958 föddes Elisabeth.
1964 föddes Gunn-Marie
1966 föddes Kjell-Olof.
1968 föddes Tor-Björn.
Det är för övrigt
honom jag har att tacka för all hjälp
med hemsidan.
Utan honom hade den bara varit
en dröm.
Som treåring flyttade jag
från Korsgatan på Haga till Öbackavägen 13.
Det ligger precis nedanför
sjukhuset i Umeå.
Där bodde jag sedan till
dess att jag flyttade in i min livs första egna bostad på Järnvägsallen
i Umeå.
Öbackavägen 13
Jag gick lågstadiet på
Östermalmsskolan i Umeå.
Sedan flyttade klassen till
Centralskolan och på
högstadiet så gick
jag på Mimerskolan mitt i Umeå.
Umeå hade på den
tiden bara tre högstadieskolor.
Mimerskolan, Tegs Central och
Hagaskolan.
I tretton års ålder
fick jag problem med ryggen.
Scholios och korsettbehandling
gjorde mig orörlig och
jag fick inte längre vara
med i gymnastiken,
vilket jag i och för sig
inte sörjde i dåläget.
Men det blev till att lära
sig nya knep för att kunnna cykla och åka skridskor.
Korsett hade jag sedan hela
högstadiet.
1977 träffade jag min man
Kenneth.
1980 fick vi en son Tonie.
Jag hade då i ett par
år arbetat med utväcklingsstörda barn,
så Totte som jag kallat
honom sedan dess, tyckte jag var ett rent under.
Han kunde ju saker som "våra
barn på jobbet" inte kunde och det redan när han föddes.
1985 kom Evelin till världen
och lyckan var stor.
1989 flyttade vi ut till Norum.
Landet mellan vattn, som det
lär ska betyda.
I Februari stod vårt hus
klart och vi fick äntligen
sätta nyckeln i dörren
och börja flytta in.
Naturligt vis så kom det
världens snöstorm med
snöglop och surt väder
den heljen det skulle bära i väg.
Men vad gjorde det, inne var
det ju varmt och skönt.
Att sängarna hade blivit
råa för att inte säga sura har vi
nära på redan glömt.
1990 i Maj blev jag dålig
med muskelinflamationer och svåra nackbesvär att jag var tvungen
att sjukskriva mig.
I samma veva upptäcker jag
att vi ska begåvas med
ett barn till.
1991 föds så vårt
kärleksbarn Charolin.
Tack för att livet kan
bjuda på överraskningar och att
man kan"bli med barn" även
i modern tid.
För även om det var
en graviditet med mycket lidande
så har den varit värd
var eviga cekund.
Jag lovar.
Dessutom så vet jag nu
att Elis ottesen Jensen hade fel när hon sa att alla barn ska vara
planerade.
Hon menade naturligtvis att
alla barn ska vara välkommna och älskade.
Jag har begåvats med tre
underbara ungar,
men här rymms även
tre katter Bamse, Foider och Xerxes.
Dom träffar du under familjens
fyrfota filurer.
Liksom vår hund Tibetanska
Spannieln Billy.
Min man som fyllde 50 i April
2001 arbetar för närvarande i Uppsala så det blir mycke
ensam tid för oss här hemma.
Datorn kom så in i mitt
liv för ett par år sedan och min bror "Tobbe" hjälpte mig
att starta upp en hemsida.
Nu är jag fast och praktiskt
taget beroende av detta medie.
Det är så roligt
att jag kan inte med ord beskriva det.