Lite vin för magens - eller matens - skull?

Findrickandets självbedrägerier
  På vart och ett av de enstaka bibelord man kan gräva fram för att försvara sitt vindrickande går det hur många varningsord som helst i Bibeln. Men låt mig börja med ett citat från Evangeline Booth, från Frälsningsarméns första tid: ”Alkoholen har utgjutit mer blod, hängt mer sorgflor, ödelagt fler hem, gjort fler människor bankrutt, beväpnat fler banditer, mördat fler barn, brutit sönder fler vigselringar, skändat fler oskulder, förblindat fler ögon, avsatt mer förnuft, besudlat mer manlighet, vanärat fler kvinnor, krossat fler hjärtan, ödelagt fler liv, drivit fler till självmord, grävt fler gravar än något annat gissel som världen varit förbannad med.”
  Här kommer alkoholens bistra, tragiska och förfärliga baksida fram. Frågan är om något har varit skadligare? Till detta kan läggas alla de miljarder som i dag kastas ut världen över på att förebygga, hindra och kurera de alkoholskador som dagligen ruinerar liv.
  Hur många sjukdomar, hur många trafikolyckor, hur många olyckstillbud är alkoholbruket ansvarigt för? Bara i Sverige har vi cirka 500000 alkoholskadade. För att inte tala om Frankrike, Ryssland och USA. När dessa nakna fakta påpekas brukar en del påpeka att det bara gäller dem som är beroende av alkohol, och det är man ju naturligtvis inte själv.
  Med en viss stolthet och egenrättfärdighet förklarar man hur duktig man är på att vara måttlig och kontrollerande. Vilket självbedrägeri! Så har alla sagt som senare har blivit alkoholister. Alkohol är och förblir ett beroendeframkallande gift. Och barn som växer upp i en miljö som är tolerant mot alkohol kan lätt påverkas åt fel håll.
  I GT:s anvisningar till prästerna ingick förbud mot alkohol. I NT är vi alla präster i det nya förbundet. Speciellt gällde detta då man skulle möta Gud i uppenbarelsetältet, se 3 Mos 10:9, 4 Mos 6:3 (nasirlöften). Överallt där en person skulle vara särskilt helgad åt Gud, så avstod man från alkohol.
  För oss som troende handlar det inte om hur mycket vi får göra, vad som är acceptabelt och var den yttre gränsen går. Det handlar om hur nära Jesus vi kan komma och att göra vad Paulus säger i Ef 5:10: ”Och pröva vad som är Herren kärt.”

Pröva vad som är Herren kärt
  Alltså, skall vi inte bara se var yttre gränser för beteenden går, utan söka det som verkligen är dyrbart och kärt för Jesus. Jag kan knappast sitta och halsa en flaska öl i Jesu namn. Att ha en pava vin i kroppen och känna alkoholens bedövande verkningar gör mig knappast mer benägen att be några timmar, att söka Guds ansikte och uppöva känsligheten för den helige Ande.
  Nej, ”en bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken och ovis är envar som raglar därav”, Ords 20:1. Enligt NT är vi konungar och präster och: ”Ej konungar tillkommer det att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker”, Ords 31:9.
  Jes 5:11 säger: ”Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin.”
  Hos 4 :11 säger: ”Lösaktighet och vin och must tar bort förståndet.”
  Här jämställs vin med lösaktighet. Det vill säga att i en sådan atmosfär, där alkoholen får inflytande, där är benägenheten till lösaktighet, som är motsatsen till återhållsamhet, mycket större.
  ”Ja, men jag kan klara av det här. Jag vill inte bli berusad, jag tycker bara att vin smakar gott, inte minst till mat” säger man. Varför beställer du inte alkoholfritt vin då? När alkoholen är borttagen ur vinet smakar det inte längre lika gott, invänder man då ofta. Alltså var det alkoholen som var den eftersökta ingrediensen. Och om du nu är så duktig när det gäller självkontroll, då bör det väl inte vara något som helst problem att vara helt avhållsam.
  Och visst klarar du av att förklara detta för dina icke kristna vänner, inte minst när Guds ande kommer att hjälpa dig, om du vill? För det är nog i viljan det sitter. Och om viljan att behaga Herren är större än allt annat, då finns det sannerligen mer kreativa vägar att nå ut med evangeliet än att dricka vin!
  Vad jag vet har vindrickande aldrig förekommit i någon stark väckelse. Tvärtom torrlades hela regioner där väckelser drog fram.

Ett underbart liv
  När jag var ung student i Uppsala var jag på studentfest med en liter apelsinjuice och skrattade och pratade mer än de andra vindrickande studenterna tillsammans, och jag kunde vittna för dem i alla fall. Så jag vet att det går.
  Jag vet också hur det är att som nyfrälst lämna allt gammalt bakom sig och inte längre ha behov av festande eftersom det gamla, gnagande tomrummet nu var fyllt av det ”nya vinet”.
  En gammal kyrkofader, Hieronimus, skrev så här på slutet av 300-talet, i en miljö med mycket vin: ”Jag vill uppmana dig och varna dig som Kristi brud att undvika vin som du undviker gift. För vinet är det första vapen demonerna använder mot de unga…Vinet och ungdomen tillsammans uppväcker en eld av sensuella begär. Så varför kasta olja på lågorna?”
  Och en sak till. Vinet på Jesu tid späddes ofta ut med vatten, till den grad att det knappast ens kan jämföras med de viner som saluförs av statens Systembolag i dag. Statens skrymteri i detta är demoraliserande, men det är en fråga vi kan återkomma till.
  För dig som troende i Kristus finns ett underbart liv i den helige Ande. Där behövs inte alkohol för att piffa upp en annars trist tillvaro. Tvärtom, med Jesus blir livet bara härligare och härligare. Så nog verkar den inomkristna debatten om alkohol rätt obegriplig, tycker jag.