Josef Stalin
Inledning
Hur hade världshistorien sett ut om Alymovs dikt hade varit sann? Det är en fråga som vi aldrig kommer att få ett svar på. Något som däremot är säkert är det faktum att Josef Stalin är en av dom värsta massmördarna i mänsklighetens historia, kanske rentav den värsta.
Ingen vet med säkerhet hur många offer som krävdes mellan åren 1925 till 1953 då Stalin hade total makt i Sovjetunionen. En del historiker har kommit fram till minst 20 miljoner medan andra pratar om den ännu mera ohyggliga siffran 50 miljoner.
Stalins barndom var så vitt man vet ganska normal, han kom frå ett enkelt hem. I skolan var väldigt duktig. När han var 14 började han studera till präst. Men det var även då som han kom i kontakt med revolutionära grupper i Georgien. Det slutade med att han relegerades eftersom han missade alla tentamina. Under revolutionen 1905 hade Stalin en ganska undanskymd position. Fram till första världskriget präglades Stalins liv av skaffa pengar till partiet. Han satt även i fängelse ett antal år.
Efter oktoberrevolutionen 1917 flyttade Stalin till den kommunistiska regeringens nya säte i Moskva. Efter revolutionen 1917 drabbades landet av en blodigt inbördeskrig som bolsjevikerna lyckades vinna efter nästan tre års strider mot både inhemska och utländska fiender.
Stalins väg till den absoluta makten började på allvar den 3:e april 1922. Det var nämligen då som han utnämndes till generalsekreterare i centralkommittén. Lenin var fortfarande den man som ansågs vara landets "ledare", men man kan säga att det ryska samhället redan stod under Stalin utan att veta sin härskares namn. Ett par månader efter utnämnandet började Lenins hälsa bli allt sämre. I januari 1924 dog Lenin. Omedelbart efter hans död började maktkampen, en kamp som Stalin redan i praktiken hade vunnit.
Efter att Trotskij hade blivit deporterad till Alma-Ata 1927 och Zinovjev och Kamenev hade besegrats i maktkampen, var Stalins makt hundra procentig. Ingen av politbyråns medlemmar drömde om att trotsa Stalins auktoritet. Det är förbluffande hur grovt Stalin underskattades av sina motståndare, både gamla och nya.
Skräckväldet
1928 påbörjades den sk. "kollektiviseringen". Dess mål var att höja livsmedelsproduktionen och att industrialisera landet. Man lade upp en femårsplan som misslyckades inom jordbruket. Däremot genomgick den sovjetiska industrin en imponerande utveckling. Under den andra femårsplanen 1933 stabiliserades ekonomin. Från 1938 tog utvecklingen nya spår i och med att rustningsindustrin kom med nya krav.
Samtidigt som man började bygga upp industrin så började jakten på sovjetmedborgarna. Kyrkan ogillades starkt av kommunisterna, detta ledde till att mängder av kyrkor förstördes, otaliga präster sändes till koncentrationsläger. Författaren Solouchin har efter Sovjetunionens upplösning uppgivit att under de fem första åren efter 1928 mördades 180000 präster. Även så kallade "kulaker", bönder som anklagades för att utsuga de andra bönderna drabbades hårt. Enligt Stalin var kulakerna rika bönder, ägde man två kor så kunde man anses vara kulak. Mängder av kulaker skickades till fångläger, andra vräktes av tåg långt uppe i de arktiska trakterna som saknade skog och annat som behövs för att överleva. Runt hela Sovjetunionen berövades landsbygden sina bästa och dugligaste bönder som kunde ha gått i spetsen för utvecklingen. Stora delar av Sovjetunionen drabbades av svält som en följd av de bisarra reformerna på landsbygden. Värst drabbades Ukraina där historikern Conquest bedömer att närmare fem miljoner människor svalt ihjäl mellan åren 1932-33.
Det var inte bara terrorn mot vanligt folk som var påtaglig i hela landet. Ingen människa som levde i Sovjetunionen kunde känna sig säker. Stalins misstro mot partiet ökade nu också. Detta slutade med att de sk. "Moskva-rättegångarna" hölls mellan 1936-38. I dessa sk. rättegångar anklagades de flesta av de mest inflytelserika kommunister för en massa olika anklagelser. Zinovjev och Kamenev blev tillsammans med fjorton andra anklagade för att vara spioner. Samtliga blev arkebuserade. Under rättegångarna framlades aldrig ett enda bevis som kunde verifieras genom normalt rättsligt förfarande. Ett hotell i Köpenhamn där några anklagade påstods ha sammanträffat hade upphört att existera många år före "mötesdagen". Då den anklagade inte ville erkänna tvingades han till det. Efter flera dygns förhör utan mat och vila skrev de flesta på. Många blev utsatta för tortyr. Det var inte bara ledande politiker som anklagades utan även armén fick ta del av Stalins paranoia. 1937 anklagdes vice försvarsministern, marskalk Tutchatjevskij för spioneri, förräderi och sabotage. Närmare 30000 officerare följde Tutchatjevskij i graven. Samtidigt som dessa "rättegångar" utspelades i Moskva fortsatte terrorn mot vanligt folk. 1937 innehöll ett fängelse i Charkov avsett för 800 fångar hela 12000 fångar. Förhållande var outhärdliga. Det finns beskrivningar på sk. "ståceller" där en fånge i totalt mörker bara hade utrymme att stå med armarna utefter sidorna praktiskt taget inmurad. Det var inte bara fängelserna som var överfylla, i de ödsligaste trakterna av landet byggdes de sk. Gulaglägren. I dessa läger tvingades folk arbeta som slavar. Efter andra världskriget räknar man med att det satt mellan 8-15 miljoner människor i dessa läger. En lägervisa får sammanfatta isoleringen, kölden och dödsrisken i dessa läger:"Kolyma du underbara planet. Vinter tolv månader, sommar resten av året".
Andra världskriget
Innan andra världskrigets utbrott undertecknade Stalin och Hitler ett vänskapsförband (den sk. Ribbentrop-Molotovpakten) där de lovade att inte anfalla varandra plus att de slöt hemliga tillägsprotokoll där de delade upp Europa. Nu verkade det som att Sovjetunionen kunde hålla sig utanför andra världskriget. Den 22 juli 1941 kom den stora chocken, Nazityskland inledde sin invasion av Sovjetunionen. Stalin hade vägrat att tro att tyskarna skulle anfalla trots att han hade fått mycket varningar om det. Sovjetunionen led enorma förluster i krigets inledning, mycket beroende på Stalins utresningar några år innan andra världskrigets början. Stalin blev fullkomligt paralyserad av krigsutbrottet, det var först en vecka senare som han kunde förmå sig att börja arbeta igen. Efter bittra strider vände dock krigslyckan till ryssarnas fördel efter slaget i Stalingrad, som ryssarna lyckades vinna efter hårda strider under hösten 1942. Nu var det tyskarna som var dom jagade. Under 1943 började Stalin ägna stort intresse åt den fred som skulle påtvingas Tyskland. 1944 var ett strålande militärt år för Sovjetunionen, tyskarna hade nästan fördrivits bort från de ryska gränserna. Efter att Hitler hade tagit sitt liv i bunkern i Berlin i april 1945 var kriget vunnet.
Trots att det var krigstider så slutade inte deporteringarna av människor inom Sovjetunionens gränser. En mängd folkslag (tex. tjetjener, "Volga-tyskar") fördrevs bort från de ställen där de hade bott i generationer. Samtidigt pågick slavarbetet i Gulag oförtrutet. Ingen vet med säkerhet hur många människor som dog i dessa läger och under deporteringarna under kriget. Vad som är säkert är i alla fall det faktum att dessa män skulle kunnat användas i kampen mot nazisterna.
Efter kriget tvingade och inspirerade Stalin fram kommunistiska maktövertaganden i Öst-och Centraleuropa. Han var speciellt intreserad av att kontrollera hela Tyskland. Men resultatet blev istället att Tyskland delades i oktober 1949. Stalin stängde Östeuropa för väst, allt som var utländskt ansågs vara farligt. Samtidigt som Öst stängdes strömmade en mängd ryska soldater hem från främmande länder. Otaliga var de soldater som skickades till fångläger eftersom de ansågs ha samarbetat med "fienden". På morgonen den 4 mars 1953 avled Stalin. Hur många offer krävdes under hans tid vid makten? Det är en fråga som vi aldrig kommer att få ett svar på.
Hur många offer krävdes?
Följande siffror är en gissning från olika historiker:
Dödade bönder 1930-37: 11.000.000
Fängslade, senare döda i läger: 3.500.000
Siffror för åren 1937-38
Arresterade: omkring 1.000.000
Dödade: Mellan 1-1,5 miljoner
Avlidna i läger: omkring 2 miljoner
I fångläger: 7-8 miljoner
Till dessa siffror skall även de närmare 30.000 officerare som mördades strax innan kriget läggas till. Under kriget förlorade omkring 20 miljoner Sovjetmedborgare sitt liv. Detta berodde dels på nazisternas ohyggliga
brott mot civila människor i Sovjetunionen, men även Stalins totala likgiltighet inför människoliv ligger till grund för den enorma människoförlusten.
Självklart finns det en mängd litteratur om Sovjetunionen och om Stalin i synnerhet. Men om jag skulle få rekommendera några böcker som är väl värda att läsa för den som vill lära sig mer om Stalins brott så är följande bra: "Den stora terrorn" av Robert Conquest, "Stalin" av Isaac Deutscher, "Stalin" av Edvard Radzinski, "Ljubjanka" av Arkadij Vaksberg. Alesandr Soljenitsyns "En dag i Ivan Denisovitj liv" är en levande klassiker som också är mycket läsvärd.