Tävla utan rädsla och segra
|
Rädsla och nervositet har orsakat fler förluster i kampsportstävlingar än något annan faktor. Oavsett hur hårt du tränar så kan du aldrig besegra rädslan om du inte erkänner den och omvandlar den till koncentrerad kraft. Rädslan är ett problem även för fighters inom den absoluta världstoppen och försvinner inte med antalet matcher, som många tror. |
Bild: Ole Klemetsen |
Nu är det så att ingen fighter med självaktning öppet deklarerar att han är rädd, istället talar han kanske om "nyttig nervositet", "spänning", "tändning", eller ett "jävla anamma" som ofta är på gränsen till aggressivitet. I värsta fall förnekar han rädslan helt, både för sig själv och sina kompisar vilket leder till en förlamande slöhet och tyngd i hela kroppen, som brukar skyllas på dålig konditionsträning.
Allt det där är inget annat än rädsla, fast i olika skepnader och med varierande intensitet.
"Men man måste väl vara tänd på uppgiften, lite nerv måste till för att man ska vinna?",säger många. Både ja och nej!
Om nervositet i matchögonblicket kan omvandlas till koncentrerad beslutsamhet på uppgiften att vinna, så är nervositeten positiv.
Man kan annars tro att den "laddade" fightern är bättre än den nervige, men det är inte alls säkert. Den laddade fighters går oftast på mycket aggresivt och attackerar redan från början av matchen och det fungerar så länge han leder och har ett övertag. Men så fort motståndaren börjar svara ordentligt och kanske vänder matchen så brukar den förut så framfusige fightern krokna illa snabbt. Mike Tyson är ett sådant exempel.
Däremot finns det en annan typ av nervositet där fightern ställer alltför höga krav på sig själv och är räddare att förlora än för motståndaren. Problemet där är oftast värre för nervositeten hänger i sig hela matchentiden på grund av att rädslan är kopplad till domslutet och inte till själva fighten. Här måste man arbeta bort rädslan på ett helt annat sätt.
Beslutet att vinna
Det viktigaste är beslutet att vilja vinna, och det är inte så självklart som man tror. Långt ifrån alla har bestämt sig för att vilja vinna matchen när de går upp på mattan, eller i ringen. De tror att de har bestämt sig men ofta vill de endast genomföra en godtagbar, godkänd match och komma helskinande därifrån. Anledningen till att de över huvud taget anmäler sig till tävling är en diffus känsla av att det ska hjälpa dem att besegra sin osäkerhet. Om man behärskar det som folk oftast är rädda för så måste man ju också behärska sin rädsla, resonerar de.
