 Detta gav mersmak och klassen bad Micke att regissera två små föreställningar till sommaren. …ja och så blev det små två (mycket kortlivade) grupper: ”Fungus dell´Arte” och ”Vacacione dell´Arte”, som båda var ute på gatorna och spelade Till hösten kom fyra av skådespelarna (Mikke Schirén, Johan S Stark, Madde Näs och Aiva Båve) och frågade Micke om man inte kunde fortsätta att jobba med Commedia dell´Arte nån gång i veckan. …ja och så blev det. Det var väl då, på hösten, som Micke insåg att han egentligen bara fortsatte att jobba, fast gratis. Så han ställde ultimatum: -“Antingen får jag betalt eller så bildar vi en grupp av det här” …ja och så bildades Kompani Komedi. Samma kväll ringde det från Vallentuna komun till Micke. Dom ville ha en föreställning utanför biblioteket, om tre veckor. …ja och så blev det Kompani Komedis första föreställning. Efter detta lämnade Aiva Båve (Hon är numera läkarstuderande.) och Madde Näs (Hon är numera framstående fotograf.) Komani Komedi. Och dom tre som var kvar började väl att misströsta en del. Då ställde Micke ultimatum: -“Antingen lägger vi ner eller så gör vi en storsatsning av det här.” …ja och så satt man där och skrev stadgar och det bestämdes att Kompani Komedi skulle göra “Oratio på Pottan”. Ett par dagar efter detta fick gruppen kontakt med Pino Costalunga och Teatro Immagino, en italiensk Commedia dell´Arte-grupp, som var i Sverige på turné. Kompani Komedi gick och såg deras föreställningar och Micke och Pino fann varandra i Commedia dell´Arte. …ja och så arrangerades Kompani Komedis första internationella work-shop. Kvällen efter work-shopen blev lång och blöt. Mikke och Johan blev arresterade. Micke fortsatte att samtala med Pino, vilken hade en massa idéer. …ja och så var man på väg på turné till Italien sommaren 1997.  Vi ringde genast upp Micaela Gustavsson, Anna Svensson och Ulrika Carlsson, som ville vara med. Lokal ordnades genom att Micke Klingvall var med i Studioensemblen, som drev Salong Katakomb, och där kunde vi vara. På så sätt kunde vi sätta igång repetetionerna på en gång. Det var nämligen lite bråttom eftersom Johan S Stark skulle bli pappa mitt i alltihop. Pengar fick vi lägga ut av våra egna. Och hela julhelgen satt Micke Klingvall och skrev manus, baserat på gruppens improvisationer och två gamla scenari från 1500-talet. Premiär på Oratio på Pottan blev det den 15/2-96, på Salong Katakomb. Den första föreställningsversionen blev en helaftonsföreställning, tre akter med gästartist, tänkt som en stor fest, med bar och publiken vid kafé-bord. Vi fick en mycket bra mediabevakning från TV, vilket resulterade i att vi kunde fortsätta vår första spelperiod i tre månader. Nästa version av Oratio på Pottan blev en utomhusversion. Den spelade först 18 föreställningar i Gamla Stan i Stockholm och sen turnerade den runt i Sverige sommaren –96, och det hela avslutades med 8 föreställningar på Vattenfestivalen. Precis när vi planerar en ny spelperiod, denna gång på Boule 1 - en boule-hall på Södermalm i Stockholm – då dyker Elias Wåhlund upp från Paris, där han har gått en cirkusskola. Nu är det så att Kompani Komedi en gång för alla lovat Elias att bli medlem när helst han önskar. Så till ny-premiären i oktober, på Boule 1, hade vi repeterat in en tvåakts-version med sex skådespelare. Det är också den versionen av Oratio på Pottan, som ligger i repertoaren nu. Det var också i samband med spelningarna på Boule 1 som vi arrangerade work-shops med Michael Fields från Dell´Arte Players Company första gången. Oratio på Pottan har efter det bara spelat ett par gånger uppe i Norrland, men, som sagt, den ligger fortfarande kvar i repertoaren, även om den inte är prioriterad just nu.  Nu var det så att Micke hade en gammal dröm kvar att förverkliga. Att resa runt i Europa som ett gammalt hederligt Commedia dell´Arte-sällskap, i häst och vagn. OK, hästar går bort, men en Folkvagn pick up, som man kan göra scen av flaket på... Föreställningen skulle vara byggd på gyckel mer än skådespeleri, med grammelot istället för språk. Efter en minst sagt hektisk repetitionsperiod blev det till slut en smygpremiär på Henriksdalsringens bakgård, den 4/6-97. Sen bar det av ut i Europa, bl.a. Bosnien, Italien Tyskland, Österrike, Danmark. Kompani Komedi spelade sej ner till Italien (via Österrike och en festival i Innsbruck) där Micke Klingvall slöt upp i Vicenza, för att repetera och hålla workshops till festivalen där. Och sedan vidare ner till Bosnien, där vi spelade och gav workshops på allt från SFOR-basen till kollektivhuset i Lipniza, efter en längre tid i Italien. Och tillbaka till Italien där alla gick en Commedia dell´Arte-kurs för Antonio Fava i Reggio Emilia. Efter att ha lappat ihop bilen, som fått lov att byta motor, bar det av till Århus, Danmark, via festivaler i Tyskland. I Århus slöt Micke Klingvall upp igen för att repetera och följa med tillbaka till Italien Där han höll work-shops i Caorle i samband med "Festivale de la luna". Nu hade vi kommit en bra bit in i September, och det var dags att lämna äventyret och åka hem. Av nån underlig anledning hade vi valt den sommaren som var absolut soligast i Sverige och riktigt regnig i Europa. När vi väl kom hem ville vi i alla fall ha en spelperiod i Stockholm. Det blev två veckor på Salong Katakomb. Det kom som väntat halvbra med folk, i första hand bestående av bekanta. Då plötsligt hände det: Vi fick en dunderrecension i Dagens Nyheter, och plötsligt var telefonsvararen nerringd, man ringde hem till ensemblen för att beställa biljetter och vi slog alla publikrekord på Salong Katakomb. Nu var det bara det att alla skådespelarna var totalt uttröttade efter sommarens strapatser. På sista föreställningen var alla sjuka och ingen orkade följa upp succén då. Lite senare i November fick vi upp Elias Wåhlund från sin cirkusskola i Italien för en ny spelperiod, men då gick det inte längre fullt lika bra. Men nog gick det tillräckligt bra för att vi skulle vara peppade inför AAARRGH! ! 2.  Vi fick tillfälle att få tillbaka Johan S Starck till Kompani Komedi och vi fick en musiker, Carola Alfredsson, som tidigare gått Teaterstudion tillsammans med dom övriga komedianterna. Lezione dell´Arte är byggd på ”Det påtvingade äktenskapet” av Molière, men omskapat av Micke Klingvall, till Commedia dell´Arte-form. Vi har också lagt till en ny figur, Tralala, vår musiker som går in i föreställningen och undervisar i Commedia dell´Arte. Lezione dell´Arte är tänkt för skolor, universitet, teaterföreningar, bibliotek och andra instutitioner som har ett intresse för teater, och specifikt Commedia dell´Arte. Föreställningen är också gjord så att den både fungerar som en lektion i Commedia dell´Arte och en rolig föreställning i sej själv. Premiären gavs på Scen Gavelius den 19/3-98, där den spelades i tre veckor för eventuella köpare och offentlig publik. Efter detta blev vi tvungna att lägga ner föreställningen tills vidare, eftersom det var dags att börja jobba på AAARRGH! ! 2 - Capitano Catastrofo Collosalle.  Hur som helst lyckades vi, mot alla odds, samlas i början på maj. Det blev lika mycket repetitioner som en omskrivning av föreställningen. Således bytte vi också namn på föreställningen till: AAARRGH! ! 2 – Capitano Catastrofo Collosalle. Vi fick in mer av dom discipliner vi ville ha med i föreställningen från början, vi förtydligade, tog bort och lade till scener. Och samtidigt fick vi nya kostymer och ny rekvisita och en helt ny scenografi till Mozart (turnebilen). Efter förra årets hektiska turnerande runt i Europa var det nu tänkt att det skulle bli en lite lugnare sommar i Sverige. Vi startade med en ny premiär utanför Sofiakyrkan i Stockholm den 6/6-98, men sen bar det av en liten sväng ut i Europa. Denna gång bara i tre veckor. I övrigt blev det väl inte riktigt så lugnt som det var tänkt (21 sålda föreställningar), även om vi höll oss i Sverige resten av sommaren. Är det inte märkligt att den vackraste sommaren på över hundra år (1997) befinner sej Kompani Komedi ute i ett regnigt Europa, och när sen sydeuropa har värmerekord (1998), då spenderar Kompani Komedi sommaren i ett regnigt Sverige? Turnén avslutades med en stor fest på Bobajan på Folkens museum, Etnografiska, med två band, DJ:s och en gycklargrupp förutom oss själva.   Redan innan vi gjorde Oratio på Pottan (-96) hade vi vår första öppna workshop, med Pino Costalunga från Teatro Immagino i Venedig, när dom var i Sverige och spelade på Italienska Institutet. Det gav mersmak och så fort vi fick tid, vilket i och för sej inte hände förrän till hösten –96, hämtade vi upp Michael Fields från Dell´Arte Players Company i U.S.A. Han gav en öppen workshop på Boule 1 samband med att vi hyrde in oss där för en spelperiod med Oratio på Pottan. Till våren –97 fick vi också besök av Joseph Clark från Roy Hart Theatre i Frankrike, som gav en workshop i röst på Salong Katakomb. Vi har samtidigt passat på att anlita dessa pedagoger för att jobba med oss. Och vi tog in Ellen Pontara för att hjälpa oss med musiken i AAARRGH!! - Capitano Catastrofo Collosalle och Nola Ray från London Mime Theatre för att jobba med föreställningen. Komani Komedi har också själva gett workshops internationellt under turnén med AAARRGH!! – Capitano Catastrofo Collosalle. I Lipnica i Bosnien gav hela Kompani Komedi workshops för ungdomar och Micke Klingvall gav workshops i Commedia dell´Arte i Vicenza och Caorle i Italien för italienska skådespelare. Förutom i Bosnien så är det Micke Klingvall som har stått (och står) för den pedagogiska verksamheten i Kompani Komedi. Att ha med en pedagogisk idé i spridandet av Commedia dell´Arte har alltid fallit sej naturligt, eftersom Micke annars jobbar som pedagog på Teaterstudion i Stockholm. Den delen av vår verksamhet började vi realisera i och med att vi turnerade i Norrland med Oratio på Pottan och Micke Klingvall blev inbjuden att hålla workshops på Edelvikens folkhögskola och Teaterhögskolan i Luleå. Sedan dess har vi givit workshops kontinuerligt, parallellt med det övriga arbetet i Kompani Komedi.  |