| Samojed
(Samoiedskaia Sabaka)
Ursprungsland Nord-Ryssland
och Sibirien Hemland Norden
(NKU) Användningsområden Släd-
och sällskapshund Bakgrund/Ändamål
Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i Nord-Ryssland och
Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar
för att valla renar. I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda
till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde
nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla.
Den
brittiske zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar
år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette
Sabarka. Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora
från områden väster om Ural och en snövit hane kallad Nusti, som kom från Sibirien.
Dessa få hundar, och de som forsknings- expeditionerna hämtade med sig,
utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes
i England år 1909. Helhetsintryck
Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktiskt spetshund. Dess
väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet och självförtroende.
Ögonens form och ställning, och de uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket
åt samojedhunden, det s.k. samojed- smilet. Könsprägeln skall vara tydlig.
Viktiga måttförhållanden Kroppen
skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara en aning
mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara ungefär lika långt som
skall partiet. Uppförande/karaktär
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig. Viltinstinkten
skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg eller aggressiv. Den skall
vara mycket social och används inte som vakthund. Huvud
Huvudet skall vara kraftigt och kilformat. Skallparti:
Skallen skall framifrån och från sidan sett vara bara lite välvd. Den skall vara
bredast mellan öronen. Stop: Stopet skall vara tydligt men
inte för kraftigt markerat. Pannfåran skall vara obetydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och helst svart.
Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k. snönos. Det skall dock alltid
finnas mörkt pigment vid nostryffelns kanter. Nosparti: Nospartiet
skall vara kraftigt och djupt, ungefär lika långt som skallpartiet och avsmalna
jämnt och svagt mot nosspetsen. Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen
skall vara rak. Läppar: Läpparna skall vara tättslutande, svarta
och något fylliga. Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska
s.k. samojedsmilet. Käkar/tänder: Regelbundet och fullständigt
saxbett med kraftiga tänder och käkar. Normalt tandschema. Ögon:
Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt ifrån varandra.
De skall vara något sned- ställda och mandelformade med ett "smilande", vänligt
vaket och intelligent uttryck. Ögonlockskanterna skall > vara svarta.
Öron: Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och
trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta. P.g.a. den
breda skallen är de placerade långt ifrån varandra. Hals: Halsen
skall vara stark och medellång med stolt resning. Kropp
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt men smidig.
Manke: Manken skall vara tydligt framträdande. Rygg: Ryggen
skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan vara något längre än hanhundens.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt
markerat. Bäcken: Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst
och svagt sluttande. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred,
djup, lång och nästan nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i rörelse
bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och ned över endera höften.
I vila får svansen bäras hängande och når till hasleden. Exteremiter
Framställ: Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig
benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella. Skulderblad:
Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda. Överarm:
Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt intill bålen. De skall vara
ungefär lika långa som skuldrorna. Armbåge: Armbågarna skall
vara placerade tätt intill bålen. Handlov: Handlovarna skall
vara starka men spänstiga. Mellanhand: Mellanhänderna skall
vara aningen vinklade. Tassar: Framtassarna skall vara ovala
med långa falanger, spänstiga och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda
och något åtskilda från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.
Bakställ: Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella
med mycket kraftig muskulatur. Lår: Låren skall vara medellånga,
relativt breda och muskulösa. Knäled: Knäna skall vara väl
vinklade. Has: Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och
väl vinklade. Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta,
kraftiga, lodrätta och parallella. Tassar: Se framtassar. Sporrar
skall avlägsnas. Rörelser
Samojeden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och till
synes outtröttliga med ett långt ste. Frambenen skall vara spänstigt dragande
och bakbenen kraftigt på- skjutande. Rygglinjen skall vara stadig.
Päls Pälsstruktur: Samojeden skall
ha riklig, tjock, elastisk och tät polarpäls. Den skall ha dubbelt hörlag, en
kort, mjuk och tät underull samt ett täckhår, som är långre, strävare och rakare
än underullen. I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen - i synnerhet hos hanhunden
- en krage kring huvudet. På huvudet och på benens framsidor skall håret vara
kort och glatt, på öronens utsidor kort utstående och glatt. Öronens insidor
skall var rikligt hårbeklädda. På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas.
Mellan tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt
hårbeklädd. Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än
hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig lyster.
Färg Rent vit eller gräddvit, eller vit
och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Får
aldrigt ge intryck av att vara ljust brun. Storlek/Vikt
Mankhöjd: Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm: tillåten tolerans
+/- 3 cm. Idelmankhöjd > hos tik 53 cm: tillåten tolerans +/- 3 cm.
Fel Varje avvikelse från standarden
är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. -tydliga
strukturfel -lätt benstomme -otydlig könsprägel -reserverat temperament
-gula ögon -mjuka öron -tångbett -tunnformad bröstkorg
-lågbenthet -dubbelt -kraftigt hjulbent eller kohasig
-ringlad svans -vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller
hängade päls. Allvarliga
fel -tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller
tydligt markerat avbrutet pigment på läpparna. Diskvalificerande
fel: -skygghet eller aggressivitet -blå eller olikfärgade ögon
-överbett eller underbett -icke upprättstående -färger
på pälsen andra än i standarden tillåtna
Testiklar
Hos
hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI-Klassifikation
Grupp 5, sektion 1 |