| Tillbaka | |||
Född i en tämligen välbärgad familj, cirka 1648 år efter slaget vid Issos, var det inte konstigt att han så småningom skulle få gröna garderobsdörrar. I hans tidiga ungdom körde fadern Saab trots att modern härstammar från Eslöv. Med jämna mellanrum blev det vinter, vilket medförde att han då och då fick mössor i julklapp av omtänksamma släktingar, ibland var de blå (mössorna alltså). Tidsbegreppet lärde han effektivt ut till sina kamrater då han omsorgsfullt tuggade en portion dillkött i två timmar. Vid inträdet i de högre åldrarna blev han tvungen att börja skolan, vilket visade sig skulle sysselsätta honom ytterligare ett flertal år. Med tiden insåg han också att trädklättring inte hade någon framtid på arbetsmarknaden, och likt aporna genomgick han en evolution som förde honom från trädens lövverk till golvet framför tv:n, där SVT just visade lilla sportspegeln. Utan att för den sakens skull offra några större ansträngningar lyckades han komma igenom läroväsendet. Saknaden av vettigare saker att bry sig om medförde att han blev ett lätt byte för djävulen, som annekterade stora delar av hans fritid med en fanatisk kärlek till ishockeylaget HV71, och dessutom, under en period av svag karaktär och mental oaktasamhet från hans sida, förledde honom in i tron om att den mänskliga lyckan stod i direkt proportion till samhällets tekniska och ekonomiska utveckling. Så smånigom växte han upp lite mer, (vilket i och för sig inte betydde att han blev särskilt stor), och började få post-pubertala kramper som yttrade sig i ett behov av ständig bekräftelse, samt en tendens att berätta om sig själv i tredje person singularis. Om du misstänker att någon i din närhet lider av liknande problem, (ett säkert tecken är publicerandet av intetsägande, egocentriska hemsidor på världsomspännade nätverk för datorer), rekommenderar socialstyrelsen att personen i fråga förses med ett större dagligt intag av kärlek och omtanke. Om Du vill kan Du hjälpa Karl i hans ständiga jakt på uppmärksamhet och skicka ett mail till honom, då blir han säkert glad! |
|||
| >>så de sköt hans far och tog hans hem, för nu var det slut på orättvisan!<< | |||