DEN FÖRHÄXADE SERBISKA RINGEN

- Nikola Janic -

Innehållet i den cirkel som serberna befinner sig i idag har förlorat sin värme och sina sprakande färger. Att veta och att kunna känna skillnaden mellan svart och vitt är grunden till varje existens, men inom den serbiska ringen kan man inte ens känna detta. Svart har bleknat och det vita har blivit mörkt. Genom den kollektiva gråheten, okunskapen, tilltagande pessimism och depressioner slår enskildas piskor, över folkets huvud, vilka för sina egna bataljer. Dem emellan rådande hat kräver svar på frågan om, vilken del av folket de representerar? Eller är det så att det är någon som avsiktligt dragit in serberna i denna ödets ring och sedan inte tillåter dem att ta sig ut till den demokratiska världen som fortfarande skryter med sin moral, etik och yttrandefrihet? Är verkligen allt så enkelt att förklara? Hur ska man kunna komma fram till fakta som skulle stoppa den seglande båten som varken har segel eller besättning, men som man tror ska hjälpa serber att ta ställning i dessa dagar? Grunden för händelserna under de sista två månaderna (vägran att erkänna oppositionens valsegrar i större städer) har försvunnit i oväsen från klockor, kastrullock, visselpipor och oppositionens krav och försök att med hjälp av detta störta den sittande regeringen. Slobodan Milosevic och den sittande regeringen kan inte vara hatade eller älskade av varje enskild serb. Arrogans, despoti och vändande av kappan efter vinden är närvarande i systemet och bevisligen kan detta också märkas i den jugoslaviske charge d’affairs agerande i Sverige, d.v.s. Aleksandar Prlja. Hans inblandning i den serbiska och allserbisk-jugoslaviska riksförbundets arbete i Sverige (vilka är svenska organisationer) och hans krav på att deras ordförande ska stoppa föreningar och personer som vågar kritisera honom är ett klart bevis på hans egoism och prioritering av egna intresse framför folkets och landets. Regeringens ointresse för fakta om hans arroganta uppträdandet förkastar möjligheten att det skulle gälla honom som enskild person och bidrar till den inmurade uppfattningen om att regimen i Serbien inte accepterar och inte tillåter någon som helst kritik, inte ens den som är väl menad.

MÅNGA ORSAKER Anledningarna till Slobodan Milosevics minskade popularitet och det växande hatet mot ho-nom är verkligheten. Det första kan man förstå, men det andra, hatet, oavsett varifrån det kommer och mot vem det riktas måste alltid förbli en oacceptabel känsla. Hat är också en oacceptabel anledning till ett handlande som faller utanför alla lagar. Men sanningen från den gångna tiden är en del av anledningen till dagens och den nära framtidens händelser. Det är få serber som kan glömma att samtidigt när hela världen i sina TV-sändningar presenterade som den första och viktigaste nyhet hur NATO startade omfattande bombningar mot de bosniska serberna - nämnde TV-Belgrad (som man kallar för Milosevics TV) nyheten om bombningar av sitt eget folk i förbigående och först i den nittonde minuten. När serber (som lever utom-lands) tittade på den engelska serien om Jugoslaviens sönderfall och hörde Richard Holbruk tala om att Milosevic till muslimerna erbjöd själv den serbiska delen av Sarajevo (som aldrig var krav vid förhandlingarna i Dayton) försvann åtskilliga tusen röster som Milosevics parti annars skulle fått vid det kommande valet. När hela världen (och vi serber som lever utanför Serbien) tittade på nyhetsförmedling om demonstrationer från Belgrad, talade inte den serbis-ka TV alls om dem. Jag skriver "talar" för att vi såg aldrig (under de första veckorna) en enda bild från dessa demonstrationer. I stället såg vi och hörde många intervjuer uteslutande med människor som hade samma åsikt d.v.s. uttalade sig mot oppositionen. Hela tiden vägrade re-geringen i Belgrad att erkänna oppositionens valsegrar i större städer i Serbien. De gjorde detta först (delvis) efter att OSSE fastslagit att oppositionen vann i dessa städer. Regimen uppför sig som en tjuv. De undviker att erkänna sig skyldiga. När de till slut blir överbevisa-de, erkänner de stölden men vägrar fortfarande att lämna tillbaka detta som de har stulit. Allt detta minskade avsevärt populariteten till den tidigare älskade och med 67% av rösterna valde Slobodan Milosevic (under en demokratisk val om vilket ingen hade någon anmärkning). I dag skulle serberna inte behöva, och de har inte heller anledning till att vilset undra över vem ska de ge sin röst. Serbien har ett demokratiskt opposition. Eller…?

OPPOSITIONEN Det tragiska med den serbiska oppositionen är att den med odemokratiska och t.o.m. olagliga handlingar försöker komma till makten. Det som man i Sverige kallar för opposition innefattar egentligen bara en del av den serbiska oppositionen. Inom koalitionen "Zajedno" saknas två oppositionella partier och deras ledare, nämligen Seselj och Voislav Kostunica. Detta är en del av koalitionens svaghet. De har heller aldrig presenterat något partiprogram som skulle vara grunden för att serbiska folket skulle kunna tro och hoppas på en bättre och säkrare framtid. Under pågående demonstrationer har oppositionsledarna brutit det serbiska helgonets bröd på gatan under de vajande tyska och amerikanska flaggorna (enligt traditionen skulle detta göras inne i kyrkan eller i hemmet inom familjen). På grund av detta har många troende, som är i stor utsträckning anhängare till oppositionen, tagit avstånd från dem. Djindjics uttalande att dessa flaggor ska, oavsett mångas ogillande, också i fortsättningen vaja i blåsten, som han säger: "trotsigt", är obegripligt dumt. Vem trotsar Dindjic? Samtidigt när Vuk Draskovic anklagar Milosevics fru som skyldig för att provocera fram inbördeskrig, hör och ser alla hur hans egen hustru Danica uppmanar serber att (mot varandra) "kasta bomber och ta gevär i handen"?! En stor del av dem som i dag demonstrerar på Belgrads gator är serbiska flyktingar från Bosnien och Kroatien som känner sig förråda av Milosevic. Men de är inte jugoslaviska medborgare och har inte någon rösträtt i Serbien. Alltså den sorgliga slutsatsen måste vara att koalitionen "Zajedno" inte är så stark som det verkar utåt. De är väl medvetna om att de inte kan komma till makten på ett lagligt och demokratiskt sätt. Deras svagheter är många och den procent av serbiska befolkningen som i dag skulle rösta på dem är inte i närheten av siffror som skulle kunna utgöra något hot för den sittande regeringen d.v.s. Slobodan Milosevic. Därför manar Vesna Pesic världens "demokratiska länder att jaga i väg Milosevic". Vilken demokrati har någonsin jagat i väg någon, i deras egna länder? Och på vilket demokratisk sätt skulle de kunna göra detta? Genom att be sina egna medborgare att kollektivt ta jugoslaviskt medborgarskap och rösta bort Milosevic? Eller genom att införa sanktioner som skulle åter uteslutande drabba det serbiska folket, men inte Milosevic, Djindjic, Draskovic eller fru Pesic?. Kanske tänkte de att i demokratisk ordning be NATO om hjälp att med deras väl beprövade metoder jaga i väg dem som majoriteten av det serbiska folket röstade fram. Allt är möjligt. Men huvudfrågan kvarstår: ska den förhäxade serbiska ringen fortsätta vara en inhängd cirkel med en depressivt folk utan hopp för framtiden?

Den serbiska folket måste välja mellan en man som gjort sig skyldig till så mycket att det har blivit oacceptabelt att han skulle sitta kvar som Serbiens president eller ansluta sig till den del av oppositionen som inte gjort något som skulle vara tillräckligt för att majoriteten av folket skulle vilja ha dem som sina ledare i framtiden.

I dag befinner vi oss i närheten av deadline när detta beslut måste fattas. Jag har alltid tyckt att oppositionen är det bästa som ett demokratisk land har. Men jag har också tyckt att oppositionen är till att erbjuda något bättre än den sittande regeringen. Samtidigt när jag i dag bestämmer att den serbiska oppositionen (inte bara koalitionen "Zajedno") ska ha mitt stöd, ställer jag mig automatiskt i en dubbel opposition. För att kunna få bort den egoistiska och arroganta regimen med Slobodan Milosevic i spetsen och att med majoritetens hjälp verka för en demokrati som är värt att nämnas - måste det i först hand komma till avsevärda förändringar inom den serbiska oppositionen.

Nikola Janic är ordförande i "Serbiska Folkets röst" och vice ordförande i Serbiska Riksförbundet Tel. 08-570 22 227 / Fax: 08-570 20 440 / Bil: 070-554 13 82 / E-post:serbian.voice@swipnet.se