VEM SAKNAR SAMVETET?

- Nikola Janic -

Fredagen den 17 oktober fanns på DN:s kultursida krönikan "Glömskan, ett tvättmedel för samvetet", undertecknad av den kroatiska författarinna Slavenka Drakulic. Då jag läst krönikan infann sig frågan om den verkligen skrivits av Slavenka? Det verkade mera som att fru Drakulic istället berättat till någon av sina vänner på DN vad hon skrivit i den artikel som publicerats i den kroatiska tidningen "Feral Tribune" den 6 oktober 1997? I stället för en bra översättning av den artikeln skapades "en ny" artikel d.v.s. den krönika som återfinns i DN. I motsats till artikeln i den kroatiska tidningen finns i DN:s krönika en del små ändringar och en del borttagna meningar, t.ex. om myndigheternas skuld till systematiska och organiserade mord på civila serber i Kroatien. Dessa massmord på serber skedde i stor omfattning redan 1991. Men när det gäller de av kroatiska myndigheter sanktionerade morden på serberna, verkar det som att t.o.m. i det "diktatoriska" och "nationalistiska Kroatien där fascism vaknat igen och är på stark frammarsch", kan man ändå skriva om detta, men inte i vårt "yttrandefria" och demokratiska Sverige. Det finns många bevis för att svenska medier, efter Jugoslaviens sönderfall, i stället för fakta inte så sällan bjudit på en förljugen journalistik. De har, med hjälp av sin partiska selektering, under 7 år systematiskt förminskat och tigit ihjäl kroaternas (och muslimernas) illdåd och skuld till många krigsförbrytelser mot serber. Svaret på frågorna (som fortfarande ingen ställer på allvar) varför och vem är det som bär ansvaret till den skamliga journalistiken i vårt land lär dröja. Men frågan om varför är det sådan skillnad mellan en och samma artikel måste ställas nu. Den som trycktes i den kroatiska "Feral Tribune" och den med "nyanserade" formuleringar och saknad av väsentliga delar som fanns på DN:s kultursida. I DN:s krönika står det bl.a.: "Nyligen bekände en kroatisk milissoldat, Miro Barjamovic, offentligt i den oberoende tidskriften Feral Tribune att han för egen hand dödat 72 civila, och blandade därmed in arméledningen och regeringen i massavrättningarna i Pakracka Poljana…"

Så enkelt och klart - men så långt ifrån sanningen. Miro Barjamovic är inte "en kroatisk milissoldat". Han är en hög befälhavare inom de kroatiska speciella polisstyrkorna. Det är också befängt att påstå (som i DN:s krönika) att han genom sin vittnesmål och erkännande att han för egen hand dödat 72 civila, "blandade därmed in arméledningen och regeringen i massavrättningarna i Pakracka Poljana…" På vilken sätt skulle hans erkännande om att han själv mördade 72 civila serber, av vilka 9 var kvinnor, blanda in armé och regering? Det som "blandade in" den kroatiska regeringen, höga politiker, ministrar och t.o.m. själva presidenten Franjo Tudjman, var Miros, och många andras, vittnesmål om att order till sanktionerade massmord på civila serber kom direkt från Zagreb. Orderna var, enligt hans egna ord, att "etnisk rensa" och att den polisstyrka, där han var vicebefäl, var bara en av alla de som hade för uppgift att genom massmord, citat: "minska procenttalet av serber i Kroatien". slut citat.

I DN:s artikel nämns mord "bara" på 72 civila som Barjamovic själv mördade, fast han (och andra) vittnar om hundratals civila serber som mördades bara vid Pakracka Poljana - innan kriget i Kroatien ens startade. Är jag, som är serb, partiskt för att jag fäster så stor vikt just vid den uppgift, att massmord på serber i Kroatien startade och skedde innan krigets början.? Jag tror inte att jag kan vara partisk bara för att jag har svårt att acceptera att den uppgift anses av svenska medier som oviktigt och selekteras bort!? Inte heller är det begripligt att medierna inte nämner att i sista numret av "Feral Tribune" presenterades dokumentet från ett möte mellan bosniska kroater och höga kroatiska politiker som skedde innan kriget startade i Bosnien. Den ägde rum några dagar efter det att en grupp bosniska kroater, med Mate Boban och Dario Kordic i spetsen, träffade i Zagreb president Tudjman. Dokumentets innehåll bekräftar att den ovan nämnda sammankomsten handlade om förberedelserna till att dela Bosnien och där bilda egen kroatiskt stat som skulle, vid senare tillfälle, gå ihop med Kroatien.

"Miro Bajramovics vittnesmål är månadens största händelse i kroatiska medier", skriver DN. Månadens största händelse i kroatiska medier är inte bara Barjamovics vittnesmål (som publicerades för en och halv månad sedan). Den största händelse är också de efterföljande vittnesmålen, avslöjandena och politikerna som trädde fram och erkände många ofattbara grymheter och vittnade om Tudjmans kännedom om dessa massmord med vilkas hjälp den kroatiska regeringen skulle minska procenttalet av serber i Kroatien. Är det något nytt? Nej. Inte minst för serberna. För dem är det en repris på liknade massmord på serber som uttfärdes i Kroatien 1941. Varför mörklägger då svenska medier detta? Kanske för att de själva i 7 års tid skapade en bild av Serber som folk som mördar, men aldrig som folk som blir mördade. Det är klart att i dag behövs styrka för att erkänna misstaget och kunna avstå från de känslomässiga eller andra intressen som bidragit till den ensidiga journalistiken. Det är svårt att erkänna att det som man själv skapade under dessa 7 år är något fult och skamligt och långt ifrån den globala sanningen om inbördeskriget i det forna Jugoslavien. Men om man som människa vill behålla sin rätt att fortsätta skriva om moral och sanning om man själv vill bli en del av framtidens allsidiga och opartiska nyhetsförmedling, som svenska allmänheten ska tro på, då måste man kliva när från den "ofelbares" piedestal och erkänna sina små och stora synder. Eller, för att börja med, åtminstone de små synderna. Jag själv erkänner att jag inte har så stora förhoppningar om att de här raderna ska sluta annorlunda än alla de åtskilliga artiklar som jag skickat till DN de senaste sju åren, nämligen att DN har så stor respekt för yttrandefriheten att någon gång publicera också en serbs åsikter. För tills i dag har det inte hjälpt heller att jag, som invandrare, accepterar att redaktionen gör rättelser på eventuella felstavningar eller grammatik. Men varför fortsätter jag då med att skriva insändare och debattartiklar? Av respekt och saknad över alla offer i det tragiska inbördeskriget och för att få ro i min själ.

Nikola Janic är vice ordförande i Serbiska Riksförbundet och ordförande i "Serbiska Folkets röst" Kontakt telefon: 070-554 13 82 / Fax: 08-570 20 440