Debatt artikel publicerad 98-05-20 i Norrköpings Tidningar
Det kan inte komma till en fruktsam dialog mellan Kosovo-albaner
och serber så länge vi är så trångsynta att
vi uteslutande talar om den "andra sidans illgärningar". Det skriver
Nicola Janic, Stockholm, som är vice ordförande i Serbiska
riksförbundet i Sverige. Ullmar Quick skrev om Kosovo den 13/5.
KOMPROMISER ÄR DEN ENDA LÖSNINGEN I KOSOVO
Med stort intresse läste jag, artikeln Hur skall ett nytt blodbad på Balkan kunna undvikas? (NT den 13/5). Den var skriven av Ullmar Qvick som är ordförande i Svensk-albanska föreningen. Det är bra att herr Qvick tillåts att genom Norrköpings Tidningar framföra sina (Kosovo-albanernas) åsikter och sin syn på situationen i Serbien och Kosovo.
Men att dra fram en hundraårig historia, tolka den på ett sätt som till den ena eller andra sidan ger försprång i bevisföringen om vem Kosovo tillhör, måste anses som oseriös. Precis som herr Qvick anser att den brittiske forskaren Noel Malcolms "dokumentation om Kosovo" är den rätta, kan jag samtidigt citera åtskilliga forskare (från flera västländer) som i sina verk dokumenterar och berättigar serbernas påstående och rätten till Kosovo. Europas och världens framtida utseende och historia (som kanske faller under benämningen "den nya världsordningen) kan inte formas på grund av subjektiva urval, enskilda folks önskningar eller, för närvarande, främst Amerikas och Tysklands uppfattningar och intresse.
Inte heller kan det komma till en fruktsam dialog mellan Kosovo-albaner
och serber så länge vi är så trångsynta att
vi uteslutande talar om den "andra sidans illgärningar".
Ullmar Qvick är angelägen om att det inte ska bli ett nytt blodbad
på Balkan. Det är jag också. Fast jag vill påpeka
att när jag läser hans artikel har jag framför mig den text
med slutsatserna från utrikesminist-rarnas möte (Grupp 8) där
det står att de: "Absolut förkastar terrorism och vapenleverans
till terroristerna, liksom det våld som de beväpnade extremisterna
använder sig av för att förverkliga en politisk ändring."
Om detta skriver herr Qvick inte ett ord i sin artikel. Han skriver däremot
uteslutande om serbernas våld. Han nämner inte med ett ord de
36 människor som under ett år dödades i Kosovo av albaner
som Grupp 8 bedömer som terrorister? I vilket västland
skulle myndigheterna tolerera en sådan utveckling av terrorism och
våld? Inte skriver han heller något om den albanska sidans
vägran att medverka i samtal med representanter för den serbiska
regeringen. Fast om detta talade världssamfundet, men de införde
sanktionerna bara för serberna. Personligen upplever jag de
av Ullmar Qvick skrivna raderna inte som en debattartikel. Jag tolkar den
ensidiga skrivelsen som albanernas talande i egen sak.
Men den bevisar också att någon större skillnad mellan
författaren till artikeln och den jugoslaviske presidenten Milosevic
inte existerar i praktiken. Det verkar som att de båda tillhör
den skara männi-skor som öppet visar och demonstrerar sin oförmåga
att acceptera andras uppfattningar. Hos dem finns inte heller någon
vilja till kompromiss som är den enda möjliga nyckeln till lösningen
av problemet med Kosovo. Jag, inte bara som serb utan som en människa
som i över 30 år har levt i det demokratiska Sverige, har förståelse
för vissa krav som kommer från det serbiska folket till övriga
världen: Behandla frågan om Kosovo i Serbien på samma
sätt som ni behandlade frågan om Krajina i Kroatien.
Med samma våg som ni vägde kroatienserbernas krav om självstyre i Krajina, ska ni i dag väga kosovoalbanernas krav på en självständig stat som ska bildas på bekostnad av en redan existerande stat - Jugoslavien. Glöm inte heller att kosovalbaner är ett minoritetsfolk i ett av nästan hela världen erkänt land, men att serberna i Krajina var ett konstitutionellt folk i dåvarande jugoslaviska republiken Kroatien.
Egentligen behöver inte omvärlden göra varken det som serberna vill, eller det som kosovoalbanerna kräver. Världens länder behöver bara läsa de av dem själva instiftade internationella lagarna och förordningarna. Den internationella rätten beskriver väldigt noga hur ska man behandla länder och människor. Och den demokrati som man i väst så gärna och regelbundet talar om tillåter inte någon särbehandling. Det är också detta som gjorde serberna så trotsiga och "svåra" att medverka i någon dialog.
Så låt mig nu ställa min fråga till Lena Hjelm-Wallén:
Är du beredd att i EU kräva att man ska behandla alla länder,
folkgrupper och människor lika? Är du beredd att kräva att
Irak, Iran och Turkiet ska avstå en del av sitt territorium till
förmån för att kurder (äntligen) kan få sitt
eget land på områden där de lever sedan hundratals år
och där de i dag utgör en majoritet på 99 procent.
Eller ska du fortsätta vara tyst när Turkiet går 30 kilometer
in i ett annat land för att där bilda en för dem "nödvändig
säkerhetszon"?
Är du beredd, Lena Hjelm-Wallén, att kräva
att Israel ska återlämna 40 procent av det område som
de ockuperar, eller ska du stillatigande tillåta att Israel (på
grund av egen säkerhet) vägrar lämna ifrån sig ens
de 13 procent som Amerika föreslagit? (Vem frågar efter det
palestinska folkets egen säkerhet?) Och slutligen: är du
beredd att i EU kräva ett blixtinkallande av en ny Daytonkonferens
med avsikt att till Krajinaserberna återlämna det som ni, dumt
nog, hjälpte kroaterna och herr Tudjman att ta ifrån dem?
Därefter ska varje ärlig serb hjälpa till att deras regering
som punkt 2 i konferensens dagordning accepterar en behandling av Kosovofrågan
i den "andra" Daytonkonferensen, som herr Qvick så varmt efterlyser
bara i frågan om Kosovo?
Om du inte kan svara ja på alla mina frågor då
är det, enligt min egen uppfattning, så att du också bidrar
till att den "nya världsordningen" mer och mer skapar en oordning
som är farlig för kommande generationer, och som kommer att kräva
många mänskliga offer innan vi kan komma tillbaka till de "gamla
goda tiderna" då internationell rätt och mänskliga rättigheter
gällde och tillämpades lika för alla länder och människor.
Nnikola Janic
Ordförande i ”Serbiska Folkets Röst”