Tusentals barn i Irak dör fortfarande till följd av de från världssamfunden införda sanktionerna mot landet. Orsaken till sanktionerna är Iraks vägran att samarbeta och för världen avslöja sina eventuella innehav av  massförstörelsevapen och möjligheter till framställning av kärnvapen. I granlandet Israel sitter sedan 11 år Mordechai Vanunu i en isoleringscell. Den livstidsdömde landsförrädaren, mannen som talade om att Israel med hjälp av USA framställer kärnvapen. Det är säkert många som kommer ihåg att USA bombade Lybien och Kadafipalatset för att de ansåg att Lybien är en fristad för palestinska terrorister. Israel vägrade tala med palestinierna innan de erkände Israel som stat. Det var inte så länge sedan England inte ville medverka i samtal med Irlands politiska representanter innan de tog officiellt avstånd från IRA:s terroristinriktade handlingar. Det spansk/baskiska ETA fick inte ens nämnas vid namn i de spanska medierna. USA:s trupper gick in i ett annat land för att hämta och i USA ställa inför rätta landets president för att han skulle vara inblandad i narkotikahandel i USA. Den turkiska militära makten går 30 kilometer in i ett annat land för att där skapa en för Turkiet behövlig säkerhetszon som det sägs ska skydda Turkiet från kurder. Där i Irak mördade de turkiska soldaterna bara under en enda upprensningsaktion c:a 1200 kurder. Det är samma kurder för vilkas skull USA införde flygförbud och uppförde  sägerhetszoner i Irak för att kurderna skulle skyddas från Irakiska militärer. Siffran på 1200 dödade kurder under ett turkisk ingripande, av vilka det finns många, är flera gånger högre än siffran över dödade kosovo-albanska terrorister, serbiska poliser och civila serber och albaner under ett helt år i Serbien, d.v.s. Kosovo.

Samtidigt som NATO med sin tystnad låter ett av sina egna medlemsländer gå in i ett annat land och mörda i stort sett obeväpnade  kurder, hotar de att flygbomba Jugoslavien om de inte drar tillbaka sin egen polis och militär från delar av sitt eget land som de enligt det egna landets konstitution är skyldiga att skydda. Ska framtida konflikter och krig genomföras på ett sätt där NATO kommer att bestämma vilka vapen respektive länder ska använda? Eller att vissa länder inte får använda sina radaranläggningar då västländernas plan flyger över deras territorium för att bestämma positionen där de ska släppa sina bomblaster? Går vi inte sakta men säkert en värld till mötes där en enda stormakt ska bestämma vilka länder som får försvara sitt territorium?

Samtidigt som världsmedierna talar om att den terroristinriktade delen av Kosovoalbanerna håller 40% av Kosovo ifrågasätter de inte NATOS:s rätt att med sin enorma militära makt hota en självständigt stat. Ingen frågar sig av vem och på vilka grunder NATO får mandat  för, som en del av alliansens medlemmar säger, att ”det inte behövs godkännande från FN för att de ska bomba serberna”? Världsamfundet tänker tydligen lösa Kosovofrågan inom ramen för folk och internationell rätt. Denna gången ska de inte ge vika för påtryckningar som fallet var med Slovenien och Kroatien och ändra sitt ställningstagande och uttalande om att Kosovo ”inte får bli självständigt”. Världen får enligt mediernas förmedling veta att ledarna för den ”nya världsordningen” respekterar internationell rätt enligt vilken Kosovo måste stanna inom Jugoslaviens gränser. Men de visar också att man i Kosovo inte ska tillåta närvaron av den jugoslaviska polisen som ska ombesörja respekt för landets lagar. Det ska inte heller finnas jugoslaviska militära styrkor som har till uppgift att som i alla andra länder värma om landets territorium och stoppa införsel av t.ex. vapen och terroriststyrkor. Påminner inte västagerandet i frågan om Serbien och Kosovo till ett vackert inslaget paket som, först när man öppnar den, märks det att innehållet är starkt illaluktande?

När jag skriver om de få exempel av de ofattbart många över den ”nyoordning” som mer och mer sprids över världen med hjälp av västdemokratins fria medier, undrar jag: Vart tog alla de modiga och rättvisa chefredaktörer och journalister vägen som i sina artiklar ifrågasatte och behandlade olika händelser och konflikter från olika  synvinklar? Var tog alla de vägen som förr i tiden krävde lika behandling och tillämpning av internationella lagar och förordningar för alla människor?

Nikola Janic