1704
Ska kvinnan passa upp sin man?
|
Är
det kvinnans uppgift att ta hand om allt i hushållet, måste mannen hjälpa
henne eller inte? Eller är det möjligt att hennes jobb är en tjänst
hon gör sin man och familjen och hon blir belönad för det, som om hon
gav sadaqa? Sheikh
Muhammed Salih Al-Munajjid
svarar: Den
mest korrekta åsikten, är det som flera lärda sagt, sådana som Abu
Bakr ibn Abi Shaybah, Abu Ishaaq al-Jawzjaani och Shaykh al-Islam Ibn
Taymiyah (R), att det är en kvinnas plikt att tjäna sin man inom rimliga
gränser och som andra kvinnor som hon tjänar män som honom. Hon måste
även ta hand om hushållet, laga mat osv, i enlighet med seden bland
folket de kommer ifrån. Detta skiljer sig beroende på omständigheter,
tid och plats, Ibn Taymiyyah (R) sa: "Detta varierar beroende på
omständigheterna. Vad Beduinkvinnan måste göra för sin man är inte
detsamma som vad stadskvinnan måste göra." Beviset för denna mer
korrekta åsikt är en hadith från al-Bukhaari: Imaam al-Bukhari återger
i sin Saheeh att Faatimah (RA),
Profetens (SAS) dotter bad om en slav. Han svarade henne, "Ska jag
inte berätta något för dig som är bättre än det? När du går och lägger
dig, säg då 'SubhanAllah (All prisning hör Allah till)' trettiotre gånger,
'AlhamdoLillah (All Ära hör Allah till)' trettiotre gånger, 'Allahu
akbar (Allah är störst) trettiofyra gånger." (Saheeh
al-Bukhaari bi Sharh al-Ásqallaani, del 9/506) Al-Tabari
sa, i sina kommentarer på denna hadith: det vi kan få ut från denna
hadith är att varje kvinna som är kapabel till att ta hand om sitt hushåll
genom att baka bröd, mala mjöl osv, ska göra det. Det är inte hennes
mans plikt att göra det om det är seden för kvinnor som henne att göra
det själva. Vad vi lär oss från hadithen är när Faatimah (RA) frågar
sin far (SAS) om en slav, beodrade han inte hennes man att skaffa en,
eller anställa en som kan göra jobbet åt henne, eller att han skulle själv
göra det. Om det varit Alis pllikt att göra dessa saker, skulle Profeten
(SAS) beodrat honom att göra det. Hadithen
från Asma bint Abi Bakr, Imaam al-Bukhaari (R) återger i sin Saheeh att
Asma bint Abi Bakr (RA) sa: "Jag
gifte mig med al-Zubayr, han hade inga rikedomar på jorden och inga
slavar, endast en kamel för att hämta vatten och sin häst. Jag brukade
ge mat till hans häst och hämta vatten, och lappa hans spann. Jag gjorde
bröddeg men var inte så bra på att baka bröd, så mina (kvinnliga)
grannar från Ansaar brukade baka brödet åt mig, och de var ärliga
kvinnor. Jag brukade hämta daddelkärnor från al-Zubayrs mark som han fått
från Profeten (SAS), som jag bar på mitt huvud. Marken låg två
tredjedelar av en farsakh bort. En dag när jag kom med daddelkärnorna på
mitt huvud, mötte jag Profeten (SAS), i sällskap med en grupp Ansaar.
Han kallade på mig och lät sin kamel huka sig, så att jag skulle kunna
rida bakom honom, men jag var för blyg för att rida med männen, och jag
tänkte på al-Zubayrs svartsjuka, han var svartsjukast av alla. Profeten
(SAS) förstod att jag var blyg, så han red vidare. När jag kom till
al-Zubayr berättade jag för honom; 'Jag träffade Profeten (SAS) medans
jag bar daddel kärnorna på mitt huvud, han hade några män med sig. Han
lät sin kamel huka sig för mig så att jag skulle kunna rida med honom,
men jag tänkte på din svartsjuka.' Han sa, 'Vid Allah, det stör mig mer att du
ska behöva bära dessa daddelkärnor än att du ska rida med Profeten
(SAS).'" Asma sa: "Efter det, skickade Abu Bakr en tjänare till
mig för att ta hand om hans häst, och det var som att jag blivit befriad
från slaveri." (Källa
al-Bukhaari, Fath, 9/319) I
kommentarerna på denna hadith, sägs det: från denna händelse förstår
vi att det är kvinnans plikt att ta hand om allt hennes man behöver hjälp
med. Detta var Abu Thawrs åsikt. Andra fuqaha´föreslår att det Asma
gjorde var av fri vilja och hon inte var tvungen att göra det. Ibn Hajr
Ásqallaani sa: "Det verkar som om denna händelse - att Asma bar
daddel kärnorna för att hjälpa sin man - och liknande händelser var nödvändiga,
för hennes man al-Zubayr och andra muslimer var upptagna med Jihaad och
andra saker som Profeten (SAS) beodrat dem att göra, de kunde därför
inte själva ta hand om hushållssysslorna, de hade inte heller råd att
anställa någon, och det fanns ingen utöver kvinnorna som kunde lösa
dessa uppgifter. Kvinnorna brukade ta hand om hushållet och de som bodde
i det, så att männen kunde spendera sin tid med att stödja Islam."
Sen sa han (R): "Det är mer troligt att detta har att göra med
seden i landet, seder kan ändras vad gäller detta." Det verkar som
att det Ibn Hajr sagt är nära åsikten att kvinnan måste ta hand om
hushållet och sin man enligt seden där de bor. Ibn al-Qayyim sa, om
Asmas berättelse: "När Profeten (SAS) såg Asma med daddlarna på
huvudet, och hennes man al-Zubayr var med henne, sa han inte åt honom att
hon inte behövde hjälpa honom, eller att det var orättvist. Han tillät
att hon hjälpte sin man såsom alla kvinnor bland Sahaba hjälpte sina män.
Detta råder det inte något tvivel om." Hadithen från Jaabir,
Shaykh av Muhadditheen, Imam al-Bukhaari (R) återger i sin Saheeh att
Jaabir ibn Abd-Allah sa: "Min
far dog och lämnade sju döttrar, eller nio döttrar. Jag gifte mig med
en kvinna som varit gift tidigare, Profeten (SAS) sa till mig, 'Har du
gift dig, O Jaabir?' Jag sa, 'Ja!' Han frågade, 'En oskuld eller en
tidigare gift kvinna?' Jag svarade, 'En tidigare gift kvinna!' Han sa,
'Varför gifte du dig inte med en ung kvinna så ni kunde leka och skoja
med varandra?' Jag sa, 'Abd-Allah (hans far) har dött och lämnat döttrar
efter sig, och jag ville inte komma med någon som var som dem, så jag
gifte mig med en kvinna som kan ta hand om dem.' Han sa, 'Må Allah välsigna
dig' eller 'Rättvist nog.' " (Saheeh al-Bukhari bi Sharh al-Ásqallaani,
vol, 9/513) Beviset
för denna hadith är att den finns under kapitlet "Baab 'awn al-maráh
zawajahaa fi waladih" (Kapitel: en kvinna hjälper sin man med hans
barn)". Imam Ibn Hajr
al-'Asqallani förklarade introdutionen av al-Bukhari: "Det verkar
som att al-Bukhari utgåt ifrån att en kvinna ska ta hand om sin mans
barn eftersom Jaabirs fru tog hand om hans systrar; om hon ska ta hand om
hans systrar är det mer sannolikt att hon ska ta hand om hans barn."
Vi kan även säga att en kvinna ska ta hand om sin man,
eftersom hon ska ta hand om hans systrar eller hans döttrar från
tidigare äktenskap. Denna hadith återger även att det var vanligt att
kvinnan inte bara tog hand om sin man, utan även de som var
beroende av mannen och levde i hans hushåll. Beviset för detta är att
Profeten (SAS) inte hindrade Jaabir från att gifta sig med en tidigare
gift kvinna, för hon kunde ta hand om hans systrar. Detta visar att seden
bland muslimerna på den tiden
var att kvinnan tog hand om de som var under mannens ansvar, kvinnan ska
ta hand om sin man med det som är vanligt där de bor, mannens rätt att
bli uppassad går före hans systrar. Úrf (seden) generella kontrakt -
inklusive giftemåls kontrakt - ska vara i enlighet med seden bland
folket, och seden är att kvinnan ska ta hand om sin man och det som tillhör
hemmet. I en del samhällen, är seden att kvinnan ska ta hand om mer än
vanligt hushållsarbete. Imam al-Qurtubi sa, angående en kvinna som tar
hand om sin man och hans hushåll; "Detta har att göra med Úrf,
vilket är en del av basen i shareeáh. Beduinkvinnan och ökenfolket hjälper
sina män, de hämtar tom färskt vatten och tar hand om djuren..."
Vad som händer idag är att kvinnan - oftast - tar hand om mannen och det
som tillhör hemmet. Det kan även finnas en hemhjälp om hennes man har råd
med det. Om mannen vet att majoriteten av de lärda
inte är av åsikten att det är obligatoriskt för en kvinna att ta
hand om mannen och hemmet kan en av fördelarna med detta vara att han
inte blir extrem och kräver för mycket från sin fru vad gäller detta,
och att han inte är dålig mot henne om hon inte klarar av allt, för det
hon gör är inte en plikt enligt de flesta fuqaha´. Även om det är en
plikt enligt en del - och det är vad vi tror är riktigt – är faktumet
att det finns sådana olika åsikter vilket betyder att mannen ska se på
det hon gör som något frivilligt istället för obligatoriskt, eller som
något det finns olika åsikter om det är obligatoriskt eller ej, så han
borde vara varsam med henne om han ser att hon inte klarar av en del, och
uppmuntra henne och hjälpa henne att göra det. (al-Mufassal fi Ahkaam al-Maráh av Abd al-Kareem Zaydaan, vol. 7/305) Översatt
av: |