Jag ville veta hur en kvinna ska avgöra när hon ska börja be efter sin mens. Vad bör hon göra om hon tror att hennes mens har slutat och börjar be och sedan ser hon mer blod och en brun flytning?

Prisad vare Allah. 

För det första: när en kvinna har mens, är hennes mens över när blodet försvinner, oavsett om hon hade mycket eller lite blod. Många fuqahaa’ fastslog att den kortaste tiden för en kvinnas mens är en dag och en natt, och den längsta är femton dagar. 

Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah (r) sa att det inte finns något minimum eller maximum för den; så länge blödningen pågår, med sina tydliga egenskaper, då är det menstruation, vare sig det är lite eller mycket. Han sa: ”Menstruation (al-hayd): Allah har förknippat det med åtskilliga bestämmelser i Qur’aan och Sunnah, men Han uppgav inte den kortaste eller längsta perioden (av en mensperiod), eller längden på perioden av tahaara (renhet) mellan två mensperioder, även om behovet av att veta detta existerar.” Sedan sa han: ”Några lärda har fastställt ett maximum och minimum, men de var oense angående det, och några uppgav ett maximum utan att bestämma ett minimum. Den tredje åsikten är mest rätt, som uppger att det inte finns något minimum eller maximum.” (Majmoo’ al-Fataawaa, 19/237). 

För det andra: Det finns en sorts blödning som kallas för “al-istihaadah”, [oregelbunden, icke-menstruations vaginal blödning] som skiljer sig från menstruations blödningen. Den regleras av relger som skiljer sig från de som styr menstruation. Det blodet (istihaadah) kan urskiljas från menstruationsblodet genom följande: 

Färg: mensblod är svart [mörkrött], medan istihaadahblod är rött.

Konsistens: mensblod är tjockt och kraftigt, medan istihaadahblod är tunt.

Lukt: mensblod har en otrevlig lukt, medan istihaadahblodet inte har det, eftersom det kommer från en vanlig blodåder.

Koagulering: mensblod koagulerar inte när det kommer ut från kroppen medan istihaadahblod koagulerar eftersom det kommer från en blodåder. 

Detta är mensblodets karaktärsdrag, så om beskrivningen passar på blodet som kommer ut, då är det hayd (menstruation); ghusl är waajib (en plikt, obligatoriskt) och blodet är naajis (orent), men ghusl erfordrat rörande istihaadah. 

När en kvinna har sin period är hon inte tillåten att be, men när blödningen är istihaadah, är det inte så. Men hon måste vara försiktig och måste göra wudoo’ för varje bön om blodflödet forsätter tills nästa bön. Om bloder kommer ut medan hon ber, gör detta ingenting. 

För det tredje; en kvinna kan veta att hennes mens är slut genom två saker:

1. Den vita flytningen som kommer från livmodern, för att visa att mensen är slut.
2. Fullständig torrhet, om en kvinna inte har denna vita flytning. I detta fall kan hon ta reda på om hennes mens har slutat genom att stoppa in en bit vit bomull eller något liknande på stället där blodet kommer ut; om den kommer ut ren, då är hennes mens slut och hon måste göra ghusl och be. Om tyget är rött, gult eller brunt, ska hon inte be.

Kvinnorna brukade skicka små kärl i vilka dessa tygbitar med spår av gult på till ’Aa’ishah, och hon brukade säga. ”Skynda inte förrän ni ser den vita flytningen.” (Berättad av al-Bukhaari mu’allaqan. Kitaab al-Hayd, Baab iqbaal al-muhayd wa idbaarihi. Också av Maalik, 130). Men om flytningen är gul eller brunaktig när kvinnan inte har sin mens, har detta ingen betydelse, och hon ska inte sluta be eller göra ghusl på grund av den, eftersom det inte nödvändiggör ghusl eller orsakar janaabah (orenhet). 

Umm ’Atiyyah (må Allah vara nöjd med henne) sa: ”Vi brydde oss inte om någon gul eller brunaktig flytning efter att en kvinnas mens var slut.” (Berättad av Abu Sawood, 307. Den berättades även av al-Bukhaari, 320, men han nämnde inte ”efter att en kvinnas mens var slut.”) 

”Vi brydde oss inte om” betyder att vi tänkte inte att det var menstruation, utan det är en naajis (oren) flytning som betyder att en kvinna måste tvätta bort det och göra wudoo’. Men om den vita flytningen är omedelbart åtföljd av mens, då är det en del av mensen.  

För det fjärde: om en kvinna tror att hennes mens har slutat, och sedan börjar blöda igen; om blodet har karaktärsdragen av mensblod som beskrivits ovan, så är detta menstruationsblod. Och i annat fall är det istihaadah. 

Om det är det förra, så ska hon inte be. Om det är det senare, ska hon bara försiktig och göra wudoo’ till varje bön, och be. 

Angående den brunaktiga flytningen; om hon ser den efter att hennes mens har slutat, så är bestämmelsen attt det är taahir (rent), men hon måste göra endast wudoo’. Men om hon ser det under sin mensperiod, då faller det under bestämmelserna för menstruation.

Översatt av:
Umm Ilyas

  Till toppen | Till frågorna