Familjen Bröjk.
 
 
 
1 Jo förresten stumpan, vi är bjudna till Björks på middag i morgon kväll…

2 Vilka då?

1 Jomen, Familjen Björk… i lägenheten mittemot du vet?

2 Aha, du menar ”Fajmilen Bröjk”.

1 Nej jag… hm, haha kul hörrudu. Kan det vara färdigtjatat om det någon ända gång kanske? Jösses det där var
ju flera veckor se’n.

2 Jag tyckte bara att vi kunde ha givit dom en vinflaska som alla andra normala människor gör… inte nån
gudsförgäten spretig dörrskylt.

1 Hörrudu, jag ska säga dig att varenda tråkbock ger bort vinpavor i inflyttningspresent… den här
dörrskylten var en personlig gåva, ett själfullt hantverk…

2 Ah, och som du följaktligen la ner själen i?

1 Ja, öh… typ.

2 Och det var inte en desperat nödlösning för att du hade gobblat i dig vinet som vi egentligen skulle ha givit
dom.

1 Nej.

2 Eller för att du var för snål för att ge bort det andra, dyrare vinet?

1 Det för sextitvå spänn!? Men det var ju finvinarn som vi skulle ha till helgen ju!

2 Alltså hör mig rätt Erik, slöjdpresenter är helt okej för lågpretentiösa föräldrar till sinnesslöa lågstadieungar,
men…
 
1 Dessutom så kan man inte mäta konsthantverk i krassa enheter som pengar… här pratar vi om en symfoni
av själ, verktyg och tid stumpan – en skön samklang mellan musa och mästare…

2 Fem minuter med en golvplanka och en lödkolv. Erik, om du nu mot förmodan och alla estetiska regler har nån
stackars tvångsrekryterad musa, så är jag säker på att hon ligger i fosterställning och gråter vid det här
laget…

1 Jajaja, men dom använder den ju i alla fall… dörrskylten alltså.

2 För att du hotade dom ja… fast nu tror jag att dom börjar tröttna på att få hämta ut all sin post på postkontoret…

1 Äsch… varför byter dom inte bara namn istället då? Bröjk är ju ett finfint namn.