Det var en gång ett liten tomte med en get som hette Göran. Tomten hette Göran alltså… geten hade inget namn. Eller, jo, den hette Ragnar förresten. Geten Ragnar. Och… öh… se’n en vacker dag så tänkte Tomas att… Göran tänkte att… alltså tomten Göran… Tomas heter trollet, och han är inte med i sagan så glöm det. I alla fall så tänkte Göran att…  ”Nu är det väl ändå dags att gå och prata med Birger”… ”som ju är min granne… som heter Birger och är en…” öh… ”ekorre. För det är ju trots allt fredag idag… igår. Det var fredag igår och idag är det lördag så då är det bara att gå och hälsa på.” öh… och sedan öppnade han dörren… eller, det var ju kalven Ragnar som skulle gå och hälsa på Birger… inte Göran. Hunden Göran… tomten menar jag… tomten Torkel, som ju inte tål grävlingen Birger med det dåliga ölsinnet. För grävlingen Birger bet alltid tills det knakade… öh… vänta nu… ekorren Nils ska det ju vara… var öh… allmänt dryg… och då kan det lika gärna vara tyckte Mats… igelkotten. Igelkotten Mats… sa jag inte det… eller nej, tomten Göran var det som tyckte det... Ja, snipp snapp snut så var degen borta… eller nej, Ragnar var det som var borta… hos tumlaren Patrik… eller fast, han bodde där så han var ju hemma… Tomas alltså.