Remus
När jag vaknar på morgonen så är marken helt vit. Jag tittar på klockan,
den är
nio på morgonen.
Då kommer mamma in i det lilla vindsrummet där jag sover.
- God morgon, frukosten är klar.
Jag hopar upp ur sängen, klär på mig och går ner till köket.
Mamma har ställt fram gröt.
Och snart är det jul.
Jag äter upp fort, klär på mig ytterkläderna, tar min kvast och skyndar iväg.
James och Sirius bor några kilometer ifrån oss.
Jag går så fort jag kan, ändå tar det en timme att pulsa igenom snön.
När jag kommer fram till de stora husen blir jag tveksam.
På den ena brevlådan står det: Familjen Black, och på det andra står det:
Familjen Potter.
Båda två måste vara rätt rika. Jag står stilla utanför de höga grindarna
av
smidesjärn utanför James hus.
I samma ögonblick kommer en rund figur med ljust hår farande.
Jag backar, dom gillar nog inte att ha mig här.
- Du måste vara Remus, ropar den runda figuren när hon kommer fram till
grindarna.
Jag är James mamma, förklarar hon, och öppnar dom.
- Kom in du bara, dom är på Quidditchplanen.
På baksidan av huset finns det något som ser ut som ett högt ridhus.
Dom har en inomhusplan.
James mamma öppnar dörren och jag kliver tveksamt in.
Marken är strödd med spån, det finns en läktare och James och Sirius är
redan uppe.
James jagar kvicken, och Sirius flyger runt och gör en massa mål med klonken.
Jag hoppar upp på kvasten, jag brukar vara vaktare.
- Tjena, Remmie! Ropar James.
- Hej, ropar jag tillbaka.
- Hej! Ropar Sirius.
Han skjuter med klonken mot målet, jag lyckas nätt och jämt fånga den.
- Piss också! Ropar Sirius.
Efter en timme så är jag och Sirius slagmän, och James försöker fånga kvicken.
Jag gillar inte att vara slagman, man måste ofta släppa taget med båda
händerna, och det är ganska läskigt.
I en Quidditchmatch på Hogwarts var det en slagman som ramlade av kvasten.
Han skadade sig inte, men det såg ändå läskigt ut.
- Vi är för få, muttrar James, varför kan inte Sev vara med?
- Han är ju på Hogwarts, din idiot, säger Sirius.
- Han kunde väl ha kommit hem, han bor ju också i Norfolk.
- Han kanske inte hade lust, säger jag försiktigt.
- Han hade kunnat på hos oss, det sade mamma, sade James.
- Vill du verkligen att han ska bo hos er? Frågar jag, James och Severus kommer
inte så bra överens.
- Ja, det är klart, säger James.
- Vill ni ha lunch? Frågar James mamma, som precis har kommit in.
- Ja tack, säger James, och fångar kvicken.
- Två och en halv timme, säger Sirius retsamt.
- Äsch, säger James.
Vi flyger ner på marken och lämnar kvastarna bredvid mina och Sirius jackor.
Jag följer tveksamt med in.
Deras matsal är jättestor, vi sätter oss ner.
James mamma har lagat blåbärspannkakor med lönnsirap, min älsklingsrätt.
James mamma lägger på fem pannkakor på min tallrik.
- Tack, säger jag.
Hon placerar en stor klick lönnsirap bredvid.
Jag blir rätt så generad.
Men efter ett tag pratar vi och skrattar, och det känns inte pinsamt längre.
Efter maten går vi upp på James rum och käkar godis.
- Vi kan skicka en uggla till Sev! Ropar Sirius plötsligt.
- Ja, vilken bra idé! Ropar James.
Han skyndar fram till skrivbordet och hämtar papper och en fjäderpenna och ett
bläckhorn.
- Vad ska vi skriva? Frågar han och sätter sig på golvet.
- Käre Severus, säger Sirius.
James skriver.
Sirius fortsätter.
- Hur mår du? Vi mår bra. Vad tråkigt att du inte kunde komma med, du hade
kunnat få bo hos mig eller James.
James skriver.
- Idag har vi spelat Quidditch, vad gör du för något? Hoppas att du har
det kul. Vi saknar dig. Hälsa Christina, och ha det så bra. Öppna inte
paketet före din födelsedag.
Kram James, Sirius och Remus.
- Okej, säger James och hämtar sin uggla Ceasar.
Han ger brevet till Ceasar som flyger iväg med det.
- Det blev ju ett långt brev, säger Sirius.
- Ceasar! Ropar James.
Ugglan kommer tillbaka.
- Vi måste ju skicka våran julklapp, säger James.
- Men Sev gillar ju inte julen.
- Då får det bli en födelsedagspresent istället, han fyller ju år på nyårsafton.
James ger ugglan ett paket också.
Ceasar flyger iväg igen.
Tillbaka
Fanfictionsidan
Näsa kapitel