Exhibition. Test page only, 2001-04-09

Utställningar

Utställningen som medium är ett bra medium. Användbart!
En bra sak är att flera människor, både vuxna och barn, kan göra en utställning tillsammans och att många kan uppleva den tillsammans. Den kan vara ett pedagogiskt redskap i skolan.

I vilken ände börjar skapandet av en utställning?
Följande förslag till tågordning kan vara svaret både för
glada amatörer och för nyblivna proffs:
 

Hur organisera
en utställningsproduktion, enkelt schema

En grupp har kommit underfund med vad den vill säga med sin utställning.

Gruppen börjar fundera på HUR det ska sägas.

Insamlandet av material börjar.

Utställningen som medium har fördelen att man kan säga sitt budskap inte bara med ord utan framförallt med bilder och föremål. Dessa kan tillsammans bilda en miljö. Helheten är ofta lika viktig som detaljer och enskildheter.

Tumregler kan vara till hjälp men ska inte begränsa fantasi, lek och uttrycksvilja!
 

Momenten i produktionsarbetet

(Obs! produktionsarbetet, inte ”utställningsarbetet”, vilket  omfattar även visningsperioden, efter vernissagen, e.V.)

a) Ömsesidig introduktion och information. Mål? Medel?
b) Innehållsdiskussion. Manus (synopsis). En första skiss med utgångspunkt i den tänkta lokalen.
c) Uppgörande av tidsplan –
bilder och föremål klara när? föremålsförteckning?  manustopp? marknadsföring?
d) Samling kring innehåll och material.
e) En första redigering.
f) Papp-modell av utställningen i rummet, i skala. Skisser rum+föremål+text+bild. Konstnärlig gestaltning, färg och form.
g) Idéerna prövas. Ev. ändringar.
h) Snickrande.
i) Material och materiel transporteras till lokalen. Bygge.
j) Känsligt material till lokalen. Montering och fortsatt bygge.
k) Invigning. Publiken kommer.

Nu börjar nästa stora äventyr = visningsperioden...
 
 
 

Utställningsteknik

Icke-tekniker och amatörer med små budgetar frågar sig vad utställningen kan behöva i form av materiel och komponenter, och svaret kan bli t.ex.:

Som stomme, bakgrund –

Montrar, podier och skärmar
Väggar (får man spika eller sätta häftstift?)
Golv, tak
Wellpapp, spännpapp, omslagspapper
Begagnat material av skiftande slag, man tager vad man haver: kartonger, packlådor, plank, träfiberplattor, badbollar, stapelbara bord och stolar, lakansväv, hönsnät o.s.v.

Att sätta på stommen:

Texter, teckingar, målningar, foton, färg, plast, föremål, affischer, dokument, tidningsurklipp och som sagt ”man tager vad man haver”!

Att arbeta med:

Verktygslådan;  hobbykniv, dekorationsnålar, tejp (dubbelhäftande och vanlig enkel), lim (trälim, kontaktlim – kan vara giftigt! – och kontorslim), filtspetspennor, plakatfärg, blyertspennor, penslar, linjal, vinkellinjal och vinkelhake.

Det är skillnad mellan produktion/gestaltning och utställningsteknik.

Utställningsteknik är just teknik – i ateljé och verkstad, snickeri, svetsning, fotoarbete, datateknik, videoteknik, packning och uppackning, transporter o.s.v. I professionell produktion – på museer till exempel – kräver tekniska avdelningens arbete särskilda yrkesutbildade utställningstekniker av olika slag. Dessa bör dessutom ha gått en efterutbildning i form av en utställningskurs på ett par veckor (liksom alla yrkesgrupper på museer borde).
På museerna måste teknikern veta hur man arbetar ”på föremålens villkor”.

Svar på en del tekniska frågor finns på www.riksutstallningar.se , klicka på Expoteket, och därefter på ”faktasamling”
.
Riksutställningar har gett ut en del trycksaker, s.k. faktablad, som det finns upplaga kvar av. Beställ dom gratis per telefon – de flesta handlar just om utställningsteknik, typ modellbygge, montering. Ett annat handlar  om enkla praktiska tips för bibliotekarier. Beställ även Ditt gratis-ex av skriften How to make a rotten exhibition. Tel. 08 – 691 60 00. Några faktablad finns under "Faktasamling", Expoteket, på www.riksutstallningar.se
En utställningskurs finns under Museer på http://dub.abm.uu.se

”Vi har något att visa… Vi gör en UTSTÄLLNING”
heter en gratis trycksak på fyra sidor från Riksutställningar, och de goda råden ovan bygger delvis på den.

Detta är en privat och ideell test-webbsida från undertecknad Jan Hjorth (som på sin tid varit med och gjort trycksaken "Vi gör en utställning"). Webb-sidan/sidorna borde förses med bilder, video, färg och sedvanlig layout, samt animationer och interaktiviteter typ övningar och öppet diskussionsforum. I brist på allt detta rekommenderas utskrift av texten och kopiering som brukanvisning till alla i den ev. gruppen.
 

Att arbeta i projektgrupp
Det blir krockar

En lärorik film är Bröderna Mozart av Susanne Osten (ibland kan den hittas som lånevideo). Den handlar om en projektgrupp på Operan som ska producera en föreställning – Don Juan. Eftersom detta kräver olika yrken och yrkeskunnanden inrymmer arbetet många helt olika kulturer. Det blir krockar. Yrkesgrupperna värderar stolt sin egen sort ganska högt och tenderar att se ned på de andra grupperna. Musikerna tycker skådespelare är sådana som ”fjantar sig på scenen”. Tekniske chefen får ångest när konstnärerna (regissören och scenografen) vill såga hål i scengolvet och fylla scenen med vatten. Skådespelarna möter en kostymskapare ”som gör dem löjliga”. Repetitören mobbas av musikerna. Regissören skrämmer vettet ur sångarna när han avslöjar att han avskyr sång. I nödens stund sviker högste chefen, i sin feghet.

I en utställningsgrupp finns också olika kulturer. Att fundera kring detta i förväg kan hjälpa Dej att inte bli alltför chockerad när den första konflikten uppstår. Någon har påstått att om det t.ex. finns två formgivare i gruppen är de ovänner inom några timmar. Nybörjare och okunniga framtonar ofta som allvetare och auktoriteter. Ävenså kan tekniker i en utställningsgrupp tycka att det är bara dom som gör det "riktiga" arbetet. Och på ett museum - varför är inte någon av museipedagogerna med i gruppen från start? Och varför fattar inte administratören att gruppen måste överskrida budgeten? (Obs! ironi!)

Ett ideal är väl att gruppen möts regelbundet i sin helhet, har korta möten,  ändå låter alla säga sitt, beslutar gemensamt alternativt har en tolerant projektledare med självförtroende som låter det vara högt i tak, visar andra människor respekt och ändå i slutänden fattar en del tydliga beslut - och sedan inte glömmer besluten! Gruppen måste ha respekt också för sin tidsplan och sin budget, gärna gå efter en checklista – och ha roligt tillsammans.

Det är ibland populärt att gå på kurs i projektarbete.  Utställningsmakaren kan lära sig en del på en sådan kurs.

Med vänlig hälsning     Jan