New address to Erland Lagerroth’s homepage:

 

http://w1.462.telia.com/~u46211500/

 

 

What follows here is the way the page looked May 5th 2003.

 

Erland's homepage

 

 

Erland Lagerroth's homepage

 

ENGLISH VERSION (Svensk version, se nedan!)

 

This page follows my way in (re)search and thinking from criticism of fiction via rethinking of literary research, humanities and natural science to the discovery of a "humanistic" natural science, a "world philosophy", a "passion of the Western mind" and a possible solution of the crucial question of mankind.

"Searching is our greatest adventure" (Rolf Edberg). Join me in this adventure!

Erland Lagerroth,

  • Docent and senior lecturer in Literature at Lund University, Sweden 1960-1991
  • Visiting professor at Augustana College, Rock Island, Ill. 1959-60
  • Visiting professor University of California, Berkeley 1964
  • Nominated as Senior Professor in Theory of Literature at University of California, Berkeley, 1982
  • Appointed "Årets förvillare 1998" (Misleader of the Year) by the association "Vetenskap och folkbildning" (Science and Adult Education)
  • Thinker, (re)searcher

    Born 1925, married to Ulla-Britta Lagerroth, professor emerita in Comparative Literature at the University of Lund, Sweden
    Tunavägen 7, S 223 62 Lund.
    Telephone +46-46-211 87 66
    Member of the board and the advisory board of senior scientists of
    Canhelp
    E-mail:
    erland.lagerroth@telia.com


Many thanks to my son Andreas for getting me started and giving support in the complicated world of computers.

 

 

For nearly 50 years, my research has developed "vertically", reaching more and more comprehensive perspectives. In my dissertation Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson (1958) I discovered that parts of a literary work always have to be looked upon in their interrelations to other parts of the work. In my dissertation it is a question of the interrelations of landcape and Nature to human beings and events – both epic relations on the causal level and lyrical relations on the level of similarities and contrasts. The latter case can be called "counterpoint compositions" and Selma Lagerlöf is a master in creating such compositions. Together with some novels by Thomas Hardy, Gösta Berling's Saga might be the tightest woven novel "of character and environment" (Hardy's expression) in world literature.

As a consequence I tried to come to grips with, not parts or fragments of novels, but the entire fictional work as a functioning, developing whole, resulting in Svensk berättarkonst (Swedish Fiction 1968; close readings of Strindberg’s Röda rummet, Heidenstam’s Karolinerna, Lagerkvist’s Onda sagor and Sibyllan). This project, however, involved a number of complications that had not been given much attention at that time, at least not in Sweden. What is in fact a novel and how to understand it? The traditional ideas of the literary work as imitation (mimesis), expression, structure, or symptom, were not sufficient. But one day a new and different approach suggested itself to me: to look at the novel as a process, an epic process that acts out and realizes the meaning of the novel: Romanen i din hand (The Novel in Your Hand) (1976).

This way of thinking stimulated to close readings of a series of novels (I don’t use the word "analysis", because in this kind of study it is a matter of keeping together what functions together, to survey instead of breaking up into fragments). Thus three minor monographs on (Selma Lagerlöf´s) Jerusalem, (Harry Martinson's) Aniara and (Dostojevskij's) The Brothers Karamazov and smaller studies on the Swedish novels En herrgårdssägen, Gösta Berlings saga, Myten om Wu Tao-tzu and Singoalla. Furthermore a volume on legends and tales: Selma Lagerlöf och Bohuslän (1963). And finally another collection of readings: Den klarnade erfarenhetens förvärv (The Acquisition of Cleared Experience: Crime and Punishment, Der Prozess, Der Steppenwolf, The Werewolf (Sandemose), The Time of His Grace (Eyvind Johnson) (1994). In this way I discovered that novels and short stories are superior instruments for a penetration of what it is to live as a human being in this world.

But how best to proceed in such studies, how to understand or interpret a novel? This is also reflected upon in Romanen i din hand (The Novel in your Hand). (The title implies that the book deals with the individual novel "in your hand", not with any abstract structure of novels in general. The goal is to enable an optimal reading, a reading that gives you the novel "in your hand".) At this time the old science of hermeneutics, had undergone a revival and offered new knowledge.The interpretation, too, is a process, a process going from part to whole and back to part again in a lasting circle between appropriation, discovery, and control, a circle that in principle can last as long as you like, and therefore doesn’t have the form of a circle but of a spiral.

As the discoveries – of coherence, wholeness, individuality, "meaning", in the literary work - happen by leaps, as creative acts, it is a heuristic process ("heureka" – I found it). And as the process proceeds in a continuous interplay between part and whole, where the results are fed back into what has already been read and change the understanding of it (feed back), and as every discovery transcends the prior understanding, it is also a dialectic process that has the complexity and mobility of such a process.

(Inter)relation, interplay, wholeness, process, function, survey, heuristic and dialectic process with feed back, and transcending of earlier results in a sudden creative act – these were experiences and insights that constituted a new and creative way of thinking. New in relation to the analytic reductionism of everyday science and new to the sloppy view of the world as a collection of passive things or an accumulation of matter. A wholeness, a process, a system – even a relation or an interplay – can never be understood by an analysis of the parts. He who attempts something like it simply is incompetent. The way of thinking at the same time is the way of looking at reality.

The contrast between the old way of thinking and the new one can be made visible in approaches to the novel. According to the positivistic view, the object of research is something given, as sense data ("data" meaning what is "given"). And, certainly, a novel is given in this way, namely as paper and printing ink. But that is interesting only for the printer and to some extent for the publisher. As reception aesthetics has realized, the novel that interests the reader and the researcher is something quite different: it is created at every reading in accordance with social conventions and the competence of the reader.

The ultimate consequence is that the object of research is created in the process of research itself, in a heuristic-dialectic act that, principally, has no end and therefore never can reach either exhausting or definitive results, only results that are adequate in relation to the text and valid in relation to what is known. There is no absolute truth, only what is true for that reader of this novel in that situation.

With these experiences it was natural for me to continue and consider both literary criticism and scholarship. In Litteraturvetenskapen vid en korsväg (Literary Criticism at the Cross-roads) (1980) the limitations of positivistic, marxistic, and structuralistic methods are demonstrated and - partly under the impression from Sartre's Critique de la raison dialectique - dialectic, humanistic, and finalistic approaches are advocated.

How to proceed in research in general is discussed in my book Mot en ny vetenskap (Towards a New Science) (1986). This book introduces (I:8) and uses a paradigm theory that is more sophisticated than that of Thomas Kuhn, a theory developed by Håkan Törnebohm, former professor in Theory of Science, Gothenburg, Sweden. It introduces and discusses 14 books towards a new paradigm, and the situation in the society of science for him/her who speaks for a new paradigm is illustrated and debated (I:17, 19-21). This book also pleads in favour of research as an existential quest: to understand the world we live in and the life we live (I:17). Ultimately it is as a question of the triunity science-world view-way of thinking and what it means for our way of life.

 

Mostly empirically, by studies of my own, I had arrived at a new way of thinking. To my great delight as researcher and human being, at this point, I recognized the same general way of thinking and looking upon the world in a new natural science that had developed during the time I was finding my way. My following three books mainly deal with this new paradigm: Världen och vetandet sjunger på nytt (The Reenchantment of Science and the World) (1994), Nya tankar, nya världar (New Thoughts, New Worlds) (1999) and Sökandet är vårt största äventyr (Search is our Greatest Adventure) (2003). Many of the contributions to these volumes can be read as links below.

This new natural science can be said to be "humanistic" in the way that it shows that Nature, just as Man (and in Christianity God), is able to create. But not in the same conscious and "rational" way (compare the following on metabolic function!). With the help of the energy that goes through the world, matter is able to organize itself into functioning systems, as the vortex and the candle flame, complicated chemical structures and phenomena of weather and climate, as well as all ecological systems up to Gaia, and life and all parts and forms of life. It is a question of systems that support and regulate themselves, using the energy that flows through them. They are called self-organizing systems or dissipative structures. We have them all around us and are ourselves such systems, and so are all systems in our body down to the individual cell.

When disturbances occur, these systems can reorganize themselves into more and more complicated forms of existence (as long as energy is available). In this way Nature itself created the tremendous multiplicity that we had the privilege to be born into. And we ourselves are the latest creation of this great evolution, an evolution that, in contrast to Darwin's, encloses everything on this earth, not only the biological level.

We are used to think of creation and organization as rational, conscious activities, but this is only one possibility. The agent that guides the system doesn't need to be neural, it can just as well be metabolic. As a matter of fact, systems run by their own metabolism is the ordinary case in history and Nature (think upon your own bowels, your body systems!). And that has worked very well. Rationality, on the other hand, is a more problematic agent - as we know today, in a time of threatening ecological disaster. Rationality is a faculty with limited scope and capacity. 

A central personage in this new paradigm is the Nobel Laureate in chemistry 1977 Ilya Prigogine. From an old interest in the humanities he went to a career in natural science, a career that made him the Newton of our time. In contrast to the first Newton, he despises a world view that does not enclose both Nature and Man (including the scientist himself). And since Prigogine created such a world-view that is adequate and valid, he can be said to be greater than Newton. My way to Prigogine went via the epochal book The Self-Organizing Universe (1980) by his interpreter and accomplisher Erich Jantsch, an all-round genius and a master of thinking in processes, systems, feed back, evolution.

With the help of Prigogine's theory, covering both matter and life, we can overcome the biases of natural science and humanities. For natural science deals with a world without Man, the humanities - and still more "humanism" - with Man without world. The first case can be felt to be inane and the second one to be narrow-minded, which depends on the fact that in both cases it is a question of abstractions and constructions. For the world is one only, it is only we who persist in dividing it into two: Man and Nature, soul and body, mind and matter.

This new paradigm is necessary, if "modern" science (dating from the 17th century) and its subsequent technique and economy will not devastate the Earth, our splendid home in the universe. (Books with an ecological message by Capra, Laszlo, Skolimowski, Alf Hornborg, Goldsmith and Roszak are dealt with in Nya tankar, nya världar.)

In the spring of 2000 a new stage in my development was achieved thanks to the learned American new thinker
Ken Wilber, especially his magnum opus: Sex, Ecology, Spirituality (1995). As his starting point Wilber takes the new science created by Prigogine and others, but he develops it further to the levels of mind and spirit. In this way, he wants to reach what he calls "a world philosophy, an integral philosophy" - which means a system of thoughts uniting this new science with classical philosophy and religion in west and east into a great, all-embracing worldview. An essay of mine, titled "Do we live in a flatland? Worldview, theory of evolution, and history of ideas in Ken Wilber's magnum opus", is published in Vetenskapssocietetens i Lund Årsbok 1999-2000 (in Swedish).

An even later discovery of mine is Richard Tarnas, The Passion of the Western Mind (1991, pocket edition 1993). With an admirable survey, stringency and verbal intuition, Tarnas narrates the history of the Western mind up to our days, and in this way shows how our world view has originated – the world view where Man monopolized conscious intelligence, while cosmos turned blind and mechanistic and God is dead. Man has become a stranger in his own world. This, however, has generated a longing for the communion that was lost. The deepest passion of the Western mind, Tarnas thinks, is to transcend this world view by a reunion with Nature, from which Man once emerged. "The telos, the inner direction and goal of the Western mind has been to reconnect with the cosmos in a mature participation mystique, to surrender itself freely and consciously in the embrace of a larger unity that preserves human autonomy while also transcending human alienation" (p. 443 f). This, one might say, is the same thought and feeling as in Selma Lagerlöf’s compositions on Man and Nature, and in Prigogine’s demonstration that the whole world – Man included – functions as self-organizing systems.

Similar thoughts permeate the biologist Elisabet Sahtouris' book, Earthdance. Living Systems in Evolution (1999 and later), but they are here developed further into a possible solution for the crucial question of mankind: how to avoid to destroy the ecosystem we live in and by, and so to perish ourselves? Her answer is that we must learn from Nature, Life, and Earth. As a young species we are still in our adolescence: we don't understand to look beyond our own crisis and realize that Life formerly solved such crises by turning struggle and competition into cooperation, and by always recycling the material from Earth, because that is all we got. The problem is, however, that, in contrast to the cells in our body, all of which cooperate so perfectly, we are not cloned, and, in contrast to other living beings, we are self-conscious and anybody can oppose such solutions. The hope is, however, that the driving force in "Gaia's" development will also pull us along into a new kind of cooperation.

More and more I have realized that modern science from the 17th century is an ideology, ruled by “the profoundly scientifical idea” that evolution is governed by chance determining chemical and physical processes. Biology is the last science to have joined this ideology – and succeeded! But is chance and DNA really everything? In the thought-provoking book How the Leopard Changed Its Spots, Brian Goodwin shows that the most important processes in nature take place “beyond Darwin and DNA”. What is wrong with materialism is not that it is a science of matter, but that it doesn’t understand matter.


The following books (in Swedish) can be ordered by depositing the appropriate sum on my Swedish postal giro service 640 36 90 - 8. Write name and adress on the stub, and I'll send the book(s). Postage is included, but for adresses outside Sweden, add 20 kronor (Scandinavia) or 40 kronor (outside Scandinavia).

Svensk berättarkonst. ("läsningar" av Röda rummet, Karolinerna, Onda sagor och Sibyllan). (Vetenskapssocieteten i Lund, 1968, 338 pp.; 150 kronor)

Litteraturvetenskapen vid en korsväg. Traditionell forskning, marxism, strukturalism, hermeneutik, humanism, finalism. (Rabén & Sjögren, 1980, 281 pp; 120 kronor)

Världen och vetandet sjunger på nytt (Korpen, 1994, 248 s; 150 kronor)

Den klarnade erfarenhetens förvärv ("läsningar" av Brott och straff, Processen, Stäppvargen,Varulven, Hans nådes tid) (Korpen, l996, 166 s; 150 kronor)

Lovsång till livet och förnuftets filosofier. En läsning av Bröderna Karamazov (Artos, 112 ss; 70 kronor)

Nya tankar, nya världar (Korpen, 1999; 150 kronor)

Sökandet är vårt största äventyr can be bought for 200 kronor + postage from the publisher Mareld’s bookstore, Sigtunagatan 3, 113 22 Stockholm, tel. 08- 33 99 87; info@mareld.se.

During the years I have given a lot of lectures all over Sweden and in Germany, Austria, USA, Norway, Iceland, and the Faroe Islands. Most often it has been on "The Reenchantment of Science and the World", but also on "Landscape and Nature by Selma Lagerlöf", "Selma Lagerlöf and Bohuslän", "What happens in Gösta Berlings Saga?", "In Praise of Nils Holgersson", "Aniara - an Epic of its Time" etc. I am happy to do it again, especially on the great and engaging subject "The Reenchantment of Science and the World" (1-3 hours), but also with thoughts on Wilber and/or Tarnas. I speak in Swedish, of course, but also in English und auf deutsch (aber nicht meisterhaft).

For links to separate studies (in Swedish), see the end of the Swedish version below.

 

II. SVENSK VERSION
Sidan följer min väg i tanke, forskning och sökande från "läsning" av romaner via begrundanden av litteraturvetenskap, humaniora och naturvetenskap till upptäckten av en "humanistisk" naturvetenskap, en "världsfilosofi" och en "passion" i det västerländska tänkandet.

"Sökandet är vårt största äventyr" (Rolf Edberg). Följ med på detta äventyr!

Erland Lagerroth,


Född 1925, gift med Ulla-Britta Lagerroth, professor emerita i litteraturvetenskap vid Lunds universitet
Adress: Tunavägen 7, S 223 62 Lund
Telefon: 046 - 211 87 66
Medlem av
Canhelps styrelse och av dess rådgivande nämnd av äldre forskare
E-post:
erland.lagerroth@telia.com

Ett varmt tack till min son Andreas för att han hjälpte mig komma igång och sedan gett råd och dåd i datorernas komplicerade värld.

Under snart 50 år har min forskning utvecklats "vertikalt", mot allt större och vidare perspektiv. Genom en avhandling Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson (1958) upptäckte jag, att en beståndsdel i ett diktverk alltid måste betraktas i sina relationer till andra delar av verket. I mitt fall landskapets och naturens relation till människor och händelser - både episka relationer på orsaksplanet och lyriska på likhetsplanet ("kontrapunktiska kompositioner"). Selma Lagerlöf är en mästare i att skapa sådana samband och, vid sidan av några romaner av Thomas Hardy, är Gösta Berlings saga den kanske tätast vävda romanen "of character and environment" (Hardys uttryck) i världslitteraturen.

Som en konsekvens försökte jag i Svensk berättarkonst ("läsningar" av Röda rummet, Karolinerna, Onda sagor, Sibyllan; 1968) gripa över, inte delar eller fragment av romaner, utan hela verket som en fungerande helhet.Detta forskningsprogram visade sig emellertid innebära en rad komplikationer, som samtiden inte hade ägnat mycken uppmärksamhet, i varje fall inte i Sverige. Vad är egentligen en roman och hur tillägnar man sig den? De vanliga tankemodellerna: diktverket som efterbildning (mimesis), uttryck, struktur och symtom, räckte dåligt till, men en dag stod för mig en ny och annan möjlighet: romanen som process, en episk process (Romanen i din hand, 1976).

Detta sätt att tänka har sedan visat sig fruktbart och har stimulerat till "läsning" ("close reading", "criticism") av en lång rad romaner (jag säger inte "analys", för det gäller att hålla samman det som fungerar samman, att överskåda det, inte att sönderdela det i separata fragment). Sålunda tre mindre monografier om Lagerlöfs Jerusalem, Martinsons Aniara och Dostojevskijs Bröderna Karamazov samt smärre studier av En herrgårdssägen, Gösta Berlings saga, Myten om Wu Tao-tzu och Singoalla. Därtill en volym om sägner och berättelser: Selma Lagerlöf och Bohuslän (1963). Samt till sist ännu en samlingsvolym: Den klarnade erfarenhetens förvärv (Brott och straff, Processen, Stäppvargen, Varulven, Hans nådes tid) (1996). På detta sätt upptäckte jag att romaner och noveller är överlägsna instrument för att förstå vad det är att leva som människa i denna värld.

Men hur går det då till att förstå eller tolka en roman? Också detta begrundas i Romanen i din hand. (Titeln låter förstå att boken handlar om den individuella romanen "i din hand", inte om romanens formvärld i allmänhet. Syftet är att möjliggöra en optimal läsning, en sådan som ger dig "romanen i din hand".) Vid denna tid hade den gamla vetenskapen hermeneutik, läran om tolkning, upplevt en pånyttfödelse och erbjöd ny kunskap,. Också tolkningen är en process, en process som går från del till helhet och tillbaka till delen i ett ständigt kretslopp mellan tillägnelse, upptäckt och kontroll, ett kretslopp som i princip kan fortgå hur länge som helst och som därför inte har formen av en cirkel utan av en spiral.

Eftersom upptäckterna – av verkets sammanhang, helhet, egenart, "mening" – sker språngvis, som en skapande akt, är det en heuristisk process ("heureka" – "jag har funnit det"); den har formen av en spiraltrappa. Och eftersom processen sker i ett ständigt växelspel mellan del och helhet, där resultaten matas in på det redan lästa och förändrar förståelsen av det (feed back), och eftersom varje upptäckt omedelbart överskrider den närmast föregående förståelsen, är det också en dialektisk process. Med en sådans komplexitet och rörlighet.

Relation, helhet, process, funktion, växelspel, överskåda; heuristisk och dialektisk process med återkoppling och överskridande av tidigare resultat i en momentant skapande akt - det var upplevelser, erfarenheter, insikter, som konstituerade ett nytt och skapande sätt att tänka. Nytt i förhållande till vardagsvetenskapens analytiska reduktionism och vardagstänkandets slappa syn på världen som en samling ting eller en anhopning materia. En helhet, en process, ett system - ja t o m en relation eller ett växelspel - kan aldrig förstås utifrån en analys av delarna. Den som försöker något sådant är helt enkelt inkompetent. Sättet att tänka är samtidigt sättet att se på verkligheten.

Motsättningen mellan det gamla och det nya sättet att tänka kan konkretiseras i synen på mitt eget speciella forskningsobjekt romanen. Enligt det positivistiska sättet att se är forskningsobjektet något givet, som sinnesdata ("data" betyder just det "givna"). En roman är också mycket riktigt given på detta sätt, nämligen som papper och trycksvärta. Men det intresserar bara boktryckaren och i någon mån förläggaren. Romanen som intresserar läsaren och forskaren är, som receptionsestetiken konstaterat, något helt annat: den skapas av varje läsare vid varje läsning utifrån trycksvärtan på papperet, uppfattad som tecken i enlighet med sociala konventioner och läsarens kompetens.

Den yttersta konsekvensen blir att forskningsobjektet skapas i forskningsprocessen själv, skapas i en heuristisk-dialektisk akt, som i princip inte har något slut och som därför aldrig kan nå vare sig uttömmande eller slutgiltiga resultat. Bara resultat som är adekvata i förhållande till texten och giltiga i förhållande till vad som är känt. Någon absolut sanning finns inte, bara det som är sant för den läsaren av den romanen i den situationen.

Med detta bagage torde det vara lätt att förstå, att det var naturligt för mig att gå vidare och begrunda både litteraturvetenskapen och vetenskapen. I Litteraturvetenskapen vid en korsväg (1980) visas begränsningarna i positivistiska, marxistiska och strukturalistiska framgångssätt och förordas - delvis under intryck av Sartres Critique de la raison dialectique - dialektiska, humanistiska och finala (ändamålsorienterade).

Och vidare: hur arbeta i vetenskap överhuvud: Mot en ny vetenskap (1986), Här introduceras (I:8) och används en paradigmteori, som är mer sofistikerad än Thomas Kuhns, en teori utarbetad av Håkan Törnebohm, professor i vetenskapsteori i Göteborg. Fjorton böcker på väg mot ett nytt paradigm presenteras och diskuteras, och situationen i vetenskapssamhället för den som talar för ett nytt paradigm belyses och begrundas (I:17, 19-21). Här slås också ett slag för forskning som existentiellt sökande: att förstå den värld vi lever i och det liv vi lever (I:17). Ytterst gäller det treenigheten vetenskap-världsbild-sätt att tänka och vad den betyder för vårt sätt att leva.

 

På mestadels empirisk väg, genom egna studier, hade jag alltså kommit fram till ett nytt sätt att tänka. Min stora lycka som forskare och som människa var att jag sedan återfann just detta sätt att tänka och se på världen i en ny naturvetenskap som växt fram under samma tid som jag vann min klarhet. Mina följande tre böcker handlar i huvudsak om detta nya paradigm Världen och vetandet sjunger på nytt (1994), Nya tankar, nya världar (1999) och Sökandet är vårt största äventyr (2003). Många av bidragen i dessa finns inlagda som länkar i fortsättningen.

Denna nya naturvetenskap kan sägas vara "humanistisk" på så sätt att den visar att naturen, liksom människan (och i kristendomen Gud), kan skapa. Men inte på samma medvetna och "rationella" sätt (jfr nedan om metabolisk funktion). Med hjälp av den energi som går genom världen kan materien organisera sig själv till fungerande system som virveln och ljuslågan, komplicerade kemiska strukturer och vädrets och klimatets fenomen, liksom alla ekologiska system upp till Gaia och därtill alla former av liv. System som uppehåller och reglerar sig själva genom den energi som strömmar genom dem. De kallas självorganiserande system eller dissipativa strukturer. Vi har dem runtom oss och vi är själva sådana system, och så är alla system i våra kroppar, ner till den enskilda cellen.

När störningar inträffar kan dessa system reorganisera sig till alltmer komplicerade existensformer (så länge energi finns att tillgå). På detta sätt har naturen själv skapat den oerhörda mångfald, som vi haft privilegiet att födas in i. Och vi är själva den senaste skapelsen av denna stora evolution som, i motsats till Darwins, omfattar allt på denna jord, inte bara den biologiska nivån.

Vi är vana vid att tänka på skapande och organisation som rationella, medvetna verksamheter, men detta är bara en möjlighet. Den "agent" som styr systemet behöver inte ha sitt säte i hjärnan utan kan lika väl vara metabolisk, höra hemma i ämnesomsättningen (vi behöver bara tänka på våra egna inälvor, kroppsystem). I själva verket är system styrda av sin egen metabolism det vanliga fallet i historien och naturen. Och det har gått förträffligt. Rationaliteten är en mer problematisk agent. Som vi vet i dag i den ekologiska krisens tid. Rationalitet är en förmåga med stor genomslagskraft men bristande kringsyn, begränsad räckvidd.

En central personlighet i detta nya paradigm är nobelpristagaren i kemi 1977 Ilya Prigogine. Från ett tidigt intresse i humaniora gick han mot en karriär i naturvetenskap som gjorde honom till vår tids Newton. Men i motsats till Newton avvisar han en världsbild som inte innefattar både naturen och människan (inklusive forskaren själv). Och han har skapat en sådan världsbild, som är adekvat och giltig, och kan därmed sägas vara större än Newton. Min väg till Prigogine gick via den epokgörande boken The Self-Organizing Universe (1980) av hans uttolkare och fullföljare Erich Jantsch, ett universalsnille och en mästare att tänka i processer, system, feed back, utveckling.

Prigogines teori omfattar alltså både materia och liv, och genom den kan vi övervinna ensidigheterna i naturvetenskap och humaniora. För naturvetenskap handlar om en värld utan människa, humaniora - och än mer "humanism" - om människan utan värld. Det första känns andefattigt, det andra perspektivlöst. Det beror på att det i båda fallen är fråga om abstraktioner och konstruktioner. För världen är ju hel och en, det är bara vi som envisas med att dela upp den i två: människa och natur, själ och kropp, medvetande och materia.

Det nya paradigmet är nödvändigt om den "moderna" vetenskapen från 1600-talet och den teknik och ekonomi, som följt med den, inte skall ödelägga Jorden, vårt härliga hem i universum. (Böcker med ett ekologiskt budskap av Capra, Laszlo, Skolimowski, Alf Hornborg, Goldsmith och Roszak introduceras och diskuteras i Nya tankar, nya världar .)

En ny station på denna utvecklingsgång har våren 2000 blivit den lärde amerikanske nytänkaren
Ken Wilber, speciellt hans stora verk Sex, Ecology, Spirituality (1995). Wilber tar sin utgångspunkt i den nya vetenskap, som skapats av Prigogine och andra, men han utvecklar den vidare till tankens och själens nivåer. Därmed vill han uppnå vad han kallar "en världsfilosofi, en integral filosofi". Det vill säga ett tankesystem som förenar denna nya vetenskap med hela den klassiska filosofin och religionen i väst och öst till en stor, allomfattande världsbild. En studie över den boken: "Lever vi i ett plattland? Världsbild, utvecklingslära och idéhistoria i Ken Wilbers magnum opus", har publicerats i Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1999-2000.

En än senare upptäckt är Richard Tarnas, The Passion of the Western Mind (1991, pocket 1993). Med beundransvärd överblick, stringens och verbal intuition berättar Tarnas det västerländska tänkandets historia fram till våra dagar och visar på så sätt hur vår världsbild har blivit till, den världsbild där människan har tillägnat sig all medveten intelligens, medan kosmos blivit blint och mekaniskt och Gud är död. Därmed har människan blivit en främling i sin egen värld. Men detta har fött en längtan efter den gemenskap som gått förlorad. Den djupaste passionen i Västerlandet är, menar Tarnas, att överskrida denna världsbild genom att återförenas med den natur som en gång skapat människan. "Telos, den inre riktningen i och målet för den västerländska tanken har varit att återförenas med kosmos i en mogen participation mystique, att överlämna sig frivilligt och medvetet i famntaget av en större enhet som bevarar mänsklig autonomi samtidigt som den överskrider mänsklig alienation". Detta är, kan man säga, samma tanke och känsla som i Selma Lagerlöfs kompositioner över människa och natur och som i Prigogines påvisande att hela världen - och människan med den - fungerar som självorganiserande system.

Liknande tankar genomsyrar biologen Elisabet Sahtouris, Earthdance. Living Systems in Evolution (1999 och senare), men utvecklas nu till en möjlig lösning för mänsklighetens ödesfråga: hur skall vi undgå att förstöra det ekosystem, som vi lever i och av och på, och därmed själva gå under? Svaret hon finner är att vi skall lära av naturen, av livet, av Jorden. Som en ung art befinner vi oss ännu i adolescensen, tonårsåldern, och förstår inte att blicka utöver vår egen kris och se att livet tidigare har löst sådana kriser genom att vända strid och konkurrens till samarbete och genom att ständigt återanvända materien från Jorden. För det är den enda materia vi har tillgång till; det finns bara ett jordklot. Kruxet är bara, måste man tillägga, att vi, i motsats till cellerna i vår kropp som samarbetar så perfekt, inte är klonade och, i motsats till andra levande varelser, är självmedvetna och kan motsätta oss sådana lösningar. Vad man kan hoppas på är att kraften i livets, i "Gaias", utveckling mot samarbete skall riva även oss med sig till en ny gemenskap.

Alltmer har jag kommit att se att den moderna naturvetenskapen från 1600-talet är en ideologi, behärskad av ”den djupt naturvetenskapliga tanken” att utvecklingen slumpmässigt styrs av kemiska och fysiska processer. Biologin är den sista vetenskapen som har satsat på denna ideologi - och vunnit. Men är allt verkligen slump och DNA? I den tankeväckande boken How the Leopard Changed Its Spots visar Brian Goodwin att de viktigaste processerna i naturen förlöper ”bortom Darwin och DNA”. Felet med materialismen var inte att den var en lära om materien, utan att den inte förstod sig på materien.

Sammanhängande med detta är frågan: Vad är liv?

 

 

Följande böcker kan beställas genom att sätta in angiven summa på mitt postgirokonto 640 36 90 - 8. Skriv namn och adress på talongen, så skickar jag boken. Porto inom Sverige är inkluderat. Svensk berättarkonst (Vetenskaps-societeten i Lund, 1968, 338 ss; 150 kronor). Litteraturvetenskapen vid en korsväg (traditionell forskning, marxism, strukturalism, hermeneutik, humanism, finalism) (Rabén & Sjögren, 1980, 281 ss; 120 kronor. Världen och vetandet sjunger på nytt (Korpen 1994, 248 s; 150 kronor). Den klarnade erfarenhetens förvärv ("läsningar" av Brott och straff, Processen, Stäppvargen, Varulven, Hans nådes tid) (Korpen 1996, 166 s; 150 kronor). Lovsång till livet och förnuftets filosofier. En läsning av Bröderna Karamazov (Artos, 1996, 112 s; 70 kronor). Nya tankar, nya världar (Korpen, 1999; 150 kronor).  Sökandet är vårt största äventyr kan köpas för 200 kr + porto i förlaget Marelds bokhandel, Sigtunagatan 3, 113 22 Stockholm; tel. 08-33 99 87; info@mareld.se.

 

Under årens lopp har jag hållit ett stort antal föredrag över hela Sverige och i Tyskland, Österrike, USA, Norge, Island och Färöarna. Oftast har det gällt "Världen och vetandet sjunger på nytt" men också "Landskapet hos Selma Lagerlöf", "Selma Lagerlöf och Bohuslän", "Vad händer i Gösta Berlings saga?", "Till Nils Holgerssons lov", "Aniara - en dikt av sin tid" m m. Jag ställer gärna upp på nytt, särskilt med det stora och engagerande ämnet "Världen och vetandet sjunger på nytt" (nya tankar om vetenskap-världsbild-sätt att tänka; 1-3 timmar) men också med tankar om Wilber och/eller Tarnas.

 

Länkar till separata studier:

 

Den analytiska reduktionismens vetenskap för säkerhet och makt:

Naturens hemlighet. Vetenskapskritik på 1800-talet i form av en saga av Topelius

Forskaren och hans/hennes känslor.

Ljusets riddarvakt slår vakt om mörkret.

Kan man förstå vetenskapen? Några betraktelser med anledning av Sven Öhmans Svindlande perspektiv.

Dialoger med Georg Klein.

 

Brytningar med andra tankeformer:

Descartes - Saussures - Sartre: dualism och dialektik.

Värld och spel, lag och frihet. Bland annat om Manfred Eigen & Ruth Winkler, Das Spiel.

Vetenskap - vad är det?

Humaniora och naturvetenskap. Nya synpunkter på Snows De två kulturerna.

Från slavsändare till fyrbåk. Om humanioras beroende av naturvetenskapen och möjlighet att bli ledstjärna.

En vettig vetenskap. Om G H von Wrights Vetenskapen och förnuftet.

Hänryckning i Hannover. Om "världskonferensen Geist und Natur" i Hannover 1988.

Synvända. Om Elisabet Hermodssons vetenskapskritik och helhetsupplevelse i …där världen blir till.

Sökandet är vårt största äventyr. En ”dialog” med Rolf Edberg

Förändring som tillstånd. Bo Ahrenfelt.

Landets röster. Alf Hornborg och Pernille Gooch.

Vetenskap mellan tro och vetande (bidrag till en diskussion i SvD hösten 2002).

Politiskt mellanspel: Trosartikel med illusionsnummer. Ett genmäle till Sven-Eric Liedman 1978 som i dag fått nytt intresse som tidigt exempel på uppgörelse med marxismens totalitetsanspråk.

Humanistiskt mellanspel: Humanismen - människans hybris?

Logiska mellanspel: Människan och materien. Tankar utifrån en avhandling om determinism och materialism av Jan Adrianson.
En logikers väg till Gud. Jan Adrianson, Världen som varseblivning.

 

Tidigare underströmmar av helhets-, process- och systemtänkande:

Livet, världen och vetenskapsmannen som växande. Goethe var Newtons störste vedersakare. Hans tankar om "växandet" förs här vidare till andra områden.

Romantiken och dagens uppbrott från 1600-talsvetenskapen.

 

Teologi: Vi behöver en vision. Två originella bidrag av Erik Edris.

Språk: Hur blir språket logiskt? Joachim Israel, Sprache und Erkenntnis. Zur logischen Tiefenstruktur der Alltagssprache. (Senare svensk utgåva: Språk och kunskap.)

Hjärnfysiologi: I hjärnan finns människan. Matti Bergströms tolkning av hjärnans funktion.

 

Konst: Konsten som kunskapsväg.

 

Tal vid invigningen av University for Global Well-Being

 

[ Guestbook ]