En av de första kubanska journalister som bröt sig loss från regimens grepp var
Nestor E Baguer. Det kostade honom avsked, övervakning och fängelse. Men på grun
d av omvärldens reaktioner och protester släpptes han efter några år. Han är bla
nd annat medlem av den spanska akademien, en status som sannolikt ger honom ett
bättre skydd än av vad andra oberoende journalister har i Kuba. Han förestår ny
hetsbyrån APIC som han själv grundat. Den är en av ungefär 20 oberoende nyhetsby
råer som finns i landet, och
vars verksamhet motarbetas av regimen. Telefonerna är avlyssnade, och inte sälla
n klipps samtalen. Faxar och datorer är inte att tänka på. De beslagtas av säker
hetspolisen. Man skriver på gamla manuella skrivmaskiner. De växlar mellan olik
a lokaler. Papper är en bristvara för dem, liksom andra hjälpmedel som kameror o
ch bandspelare. Pennor och block saknas. De har stor behov av hjälp, både materi
ellt och ekonomiskt. Nestor E Baguer har avsagt sig att vara representant för or
ganisationen Journalister utan
gränser på Kuba. Trots löften har inga pengar betalats ut på lång tid, och det m
ärks att han är besviken och arg. - Ingen bryr sig om oss. En fri press kan ju
bana väg även för politiska frihet, säger Nestor Baguer. De andra journalisterna
i rummet instämmer. - Nada! Nada! (inget), säger en av dem och gestikulerar.
De oberoende journalisterna sänder sina artiklar framför allt till Miami via tel
efon, där de skrivs ut och läggs in antingen på Internet eller i exiltidningar.
Även Radio Marti är en kanal för att nå ut. Några inhemska kanaler att verka i finns inte. Massmedierna är to
talt styrda av kommunistpartiet. Bara det som passar kommunistpartiets syften få
r publiceras. Fyra journalister sitter f n i fängelse. Några ytterligare väntar
på rättegång. Det fria ordet ses som ett farligt vapen i alla diktaturer. Jag
träffar Nestor E Baguer i hans lägenhet i centrala Havanna. På plats finns ytter
ligare tre oberoende journalister som håller på att sända nyhetstexter. Deras ön
skan att få vara yrkesmän har
gjort dem till dissidenter. Några av de oberoende har tidigare jobbat inom offic
iella medier, men avskedats av politiska skäl. Andra har annan bakgrund, men sam
hällskritik har gjort dem icke önksvärda. Deras familjer lider också. Nestor E
Baguer är 77 år. Hans ögon plirar, och en höftskada gör att han behöver käpp. Ha
n är en charmerande personlighet, med ett stort mått av humor. Vi talar om journ
alistik och pressfrihet, men självfallet också om historia, Batista, revolutione
n och det politiska läget i
landet.
Han är nyanserad. I bland lite cynisk. - Castro rår inte på de ekonomis
ka krafterna. Senast år 2001 har ekonomin kollapsat och det blir nödvändigt med
politiska och ekonomiska reformer, säger Baguer. Östhandeln med Comecon-blocket
försvann när Sovjetunionen upplöstes. I ett huj tappade Kuba kanske 80 procent
av sin utrikeshandel. BNP föll som en sten, och även om de officiella siffrorna
(som är friserade) berättar att fallet stannat upp och att ekonomin de senaste å
ren vuxit med någon procent
eller två så är läget mycket pressat.
Regimen har försökt sig på att tillåta viss privat företagsamhet, restauranger, kiosker m m. Men samtidigt åläggs dessa a
bsurda begränsningar, för att inte bli för framgångrika. En restaurang får t ex
inte ha plats för fler än tolv gäster - med kubansk humor: lika många som Jesus
utspisade den sista måltiden. Du kan vara privat snickare, men får inte äga trä
, utan det måste den som vill ha en tjänst utförd hålla med. Dissidenter av Bag
uers kaliber och
säkerhetspolisen får efter en tid relationer. Eftersom han vet att det han säger
avlyssnas passar han på att framföra det han vill ha sagt även till myndigheter
na. - Säkerhetspolisen vet att jag tar emot utländska besökare, och de brukar s
äga till mej att spara lite whisky åt dem om jag får någon av mina besökare, ber
ättar Nestor E Baguer. En annan ekonomisk öppning som genomförts är att utländs
ka företag välkomnas. Men det är under mycket märkliga villkor: - Slavarbete, s
äger Nestor. Företagen betalar
kubanska staten i dollar, medan de anställda får betalt i pesos vars köpkraft är
enormt svag samtidigt som utbudet av möjliga varor att köpa är mycket begränsat.
Valutan som gäller i stort sett överallt är USA-dollar. Detta skapar enorma s
ociala klyftor mellan dem som har dollar och dem som inte har sådana. Företagen,
om de är anständiga, borde betala de anställda i dollar, säger Nestor E Baguer.
Jag har tillbringat några dagar på Kuba och mött stora delar av dissident-röre
lsen; den demokratiska
politiska oppositionen, människorättsorganisationerna, de oberoende journalister
na, de oberoende yrkesutövarna, de fria fackföreningarna och kooperatörerna. De
älskar sitt Kuba. Men de älskar också frihet, pluralism och mänskliga rättighet
er. I regimens ögon är de brottslingar, men de är Kubas verkliga hjältar. Om des
sa möten tänker jag berätta i några kommande artiklar.
Nestor E Baguer. Nestor bland Kubas oberoende journalister.
Copyright: Nerikes Allehanda