DET HÄR ÄR DEN SANNA HISTORIEN OM EN SVENSK FILMSKAPARE, ETT BANANFÖRETAG OCH DERAS FULA TRICKS: MANIPULERING AV MEDIA, STÄMNINGSANSÖKNINGAR OCH YTTRANDEFRIHETENS PRIS.

Vad kan ett stort multinationellt företag göra för att skydda sitt varumärke?

Det vet filmaren Fredrik Gertten av egen erfarenhet. Det började med dokumentärfilmen BANANAS!* från 2009, i vilken 12 nicaraguanska bananarbetare stämmer fruktjätten Dole Food
Co. för att ha använt ett bekämpningsmedel på plantagen som gjort dem sterila. Arbetarna vinner målet och om utslaget vinner kraft kan det skapa möjligheter för andra lantarbetare i
tredje världen som farit illa.

Men innan filmen hunnit ha sin premiär blir WG Film, regissören Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård, kontaktade av Doles advokater och beordrade att genast stänga filmens hemsida och aldrig visa filmen någonstans – annars får de ta konsekvenserna i form av en stämning och betala dyra kadestånd.

BIG BOYS GONE BANANAS!* är en skrämmande insyn i hur de allra mäktigaste gör när de vill tysta sina kritiker. Den stämningsansökan som Dole lämnade in mot WG Film var bara början på en lång rad trakasserier gentemot filmarna och ett försök att stävja yttrandefriheten. Vad betyder egentligen yttrandefrihet i en tid då journalistiken försvagas och PR-industrins makt växer?


Recension i SvD:

Sommaren 2009 skulle Fredrik Gerttens dokumentärfilm Bananas! – om nicaraguanska bananarbetare som blivit sterila av bekämpningsmedel – visas i tävlingssektionen på Los Angeles filmfestival. Men efter påtryckningar från världens största fruktbolag Dole togs filmen ur tävlan och blev med nöd och näppe visad över huvud taget.

Före visningen läste den pressade festivalledningen dessutom upp ett uttalande där man uppgav att flera vittnesmål i filmen var falska. Några veckor senare stämde Dole filmens Fredrik Gertten för förtal.

Den som mot förmodan har kvar vissa illusioner om amerikanska bananbolag, tas ur villfarelsen med hjälp av Malmöfilmarens nya dokumentär. Big boys gone Bananas! är berättelsen om hur långt ett multinationellt bolag är berett att gå för att skydda sitt varumärke.

Dole stämmer Gertten, antyder i förtäckta hot att filmaren och hans produktionsbolag kommer att ruineras samt försöker misskreditera honom genom köpta debattartiklar och brev till journalister och riksdagsmän.

Bolagets propagandamaskineri lyckas till och med få en prominent person att helt barockt likna Gerttens film vid den nazistiska propagandafilmen Der ewige Jude.

Vändpunkten kommer när skånsk bloggare protesterar mot att hamburgerkedjan Max serverar fruktsallader från Dole. Max bryter med Dole och senare får svenska konsumenter Ica att vända sig till bananbolaget och be om en förklaring till agerandet.

Och när konsumenterna visar sin makt viker sig Dole och drar tillbaka sin stämning.

Big boys gone bananas! är förvisso en traditionellt berättad film, men den lyckas bygga upp en dramatik som är engagerande och – framför allt – upplyftande. Det går att säga emot ett multinationellt bolag, David kan vinna över Goliat.

Anders Q Björkman

Innan Fredrik Gerttens ”Bananas” ens gått upp på biograferna hade världens största fruktbolag, Dole, aktiverat hela sitt PR-maskineri och sin stab av superadvokater för att neutralisera filmen.

”Bananas” skildrar hur David – i form av en advokat som driver tolv bananarbetares talan och hävdar att de exponerats för olagliga bekämpningsmedel, tar strid mot Goliat – ett jätteföretag med den nätta vinsten av 75 miljoner dollar per år.

”Big boys gone bananas”, som ju är en lysande titel, visar spelet (och det är definitivt inte vackert) bakom kulisserna. Gertten och hans lilla bolag utsätts för en smutskastningskampanj som toppas med en stämningsansökan som ska svida rejält i det svenska filmskaparskinnet. En manöver som skulle ha knäckt vem som helst, både privat och yrkesmässigt.
 
Dole trummar på med sin syn på vad som är sant, men Gertten vägrar ge sig och får själv iklä sig rollen som den lilla människan som reser ragg mot makten.

Och när fajten uppmärksammas av riksdagen och svenska livsmedelsgrossister börjar jätten Dole skaka. Svensk yttrandefrihet biter bra ifrån sig mot amerikanska företagsmiljoner.

Det brukar heta att när en dokumentärfilm är som bäst, är den som en thriller som borrar sig längre och längre in mot gåtans lösning.”Big boys…” är precis så. Oupphörligen intressant – och väldigt spännande.

Mats Bråstedt