Svarta hål

Medan somliga stjärnor dör genom att blekna bort och bli svarta dvärgar får andra ett våldsamt slut. En teori är att det bildas ett svart hål, vilket betyder att när en gång det inre av en stjärna med relativ stor massa (omkring åtta gånger solen) har omvandlats till järn och nickel av de termonukleära reaktioner som en gång fick stjärnan att lysa, blir ytterligare fusioner omöjliga.
Resultatet blir att gravitationen får kärnan att kollapsa, med åtföljande temperaturhöjning. Med tiden blir kärnan så het att dess atomkärnor bryts sönder till helium och neutroner. Takten i sammanbrottet accelererar och det yttre materialet får en mycket hög temperatur tillräckligt snabbt för att explosivt antända det återstående kärnbränslet.
Det yttre lagret blåses bort i en supernovaexplosion som sprider de tyngre grundämnena och de inre regionerna i stjärnan kollapsar. Stjärnor med stor initilamassa före explosionen, kanske inte stannar vid neutronstjärna stadiet, utan fortsätter att kollapsa. Vid en sådan kollaps blir gravitationen så stärk att inte ens ljuset kan lämna objektet. Ett svart hål har bildats

Den storek till vilken en stjärnrest måste pressas samman innan dess gravitationen är så stärk, är omkring 3km (Schwarzschildradien) för en rest vars massa är lika med solen.