En stjärnas liv
När en stjärna har bildats och kärnreaktionerna väl har kommit igång i dess inre väntar ett långt och rätt så lugnt liv.
Det finns två motverkande 
krafter som styr stjärnans liv. Gravitationen försöker pressa ihop stjärnan och energin från kärnreaktionerna försöker få stjärnan att svälla upp. De båda krafterna balanserar varandra och ställer automatiskt in sig i ett jämviktsläge.
I en vanlig stjärna finns det ingen risk att kärnreaktionen skenar. Om reaktionerna skulle tillta vinner de över gravitationskrafterna och stjärnan sväller upp. Då sjunker trycket och temperaturen i stjärnan vilket medför att kärnreaktionerna avtar och gravitationen kan pressa ihop stjärnan igen. När stjärnan pressas ihop ökar tryck och temperatur, och därmed tilltar också kärnreaktionerna.
Vid kärnreaktionerna omvandlas väte till helium genom att fyra vätekärnor i flera steg slås ihop till en heliumkärna. Det är samma princip som används i vätebomber, och det är en av de mest effektiva processer för att producera energi, som vi känner till. För att producera lika mycket energi som frigörs när ett kilo väte omvandlas till helium skulle man behöva elda upp mer än 16 miljoner liter bensin! Varje sekund omvandlar solen 600 miljoner ton väte till 596 ton helium. Solen är långt ifrån den största stjärnan i universum.