Acupuncture is part of the Traditional Chinese Medicin, but is also used according to other models of explanation. Acupuncture normally means insertion of needles at certian points in the skin.

Acupuncture is a method of threatment which has been used within the Traditional Chinese Medicin for thousands of years.

The word acupuncture was created at the end of the 17th century when the method had reached Europa via China-missioning Jesuits. It comes from the latin words acus (needle) and pungere (to prick). The original name for acupuncture, Chen Chin, means prick and burning, and the method could also be called 'aku-moxi-therapy'.

Acupuncture means that certain defined points on the body are stimulated. Today there are several different kinds of acupuncture partly based on different theorethical models of explanation, but also characterized by different means used for stimulating the points: with needles which is the common form of acupuncture, burning of herbs (moxibustion), vacuum (vacupuncture or cupping), sound vibrations (sonopuncture), laser acupuncture, electro acupuncture m.m. Special variaties are ear acupuncture and mouth acupuncture. In the following we are going to describe mainly the Chinese acupuncture and the western variaty and electro acupuncture. Moxibustion, laser therapy and cupping are described under separate headings. Ear acupuncture is found under the heading Auriculotherapy.

Traditional Chinese acupuncture
In China a long time ago was discovered that stimulation of certain points on the skin could affect different organs and functions in the body and in this way it was possible to regulate different disturbances. (The same discovery has also been done in other parts of the world, which has resulted in different therapies.) Up to know about 2 000 points, so called stimulation or acupuncture points, has been detected. Of these about 360 relatively common in treatment.

From this experience of the effect of the points a theory about channels between them, the so called meridians (chin) was put together. In these channels the life energy, chi or qi, is flowing. Chi is everywhere in the body, but is concentrated to the meridians. At the acupuncture points this energy reaches the body surface and is more easily accessible for treatment.

The purpose with acupuncture treatment is to affect the flow of energy in the boydy: to loosen up energy blockings, lead an overflow of energy from some areas to areas with to little energy. The aim is to reach energetic balance.

The earliest known acupuncture needles where made of stone or splinters . Later bone, bamboo, porcelain and various metalls as e.g. gold, where used. Today mainly thin needles of stainless steel with a small handle of copper are used. Sometimes is also used a small hammer with several small needles applied on the head of the hammer.

The acupuncture needle is applied so that it reaches the level where the 'de qi' sensation starts. De qi means approxiametly to reach qi (chi) and is speciell feeling which arises when the needle hits exactly on the acupuncture point. Depending on the purpose of the treatment - dispersing (scattering) or tonifying of energy - the needle can be stimulated with various rotating or vertical movements. Sometimes the needle is removed as soon as de qi has resulted, sometimes it is left there for a while.

Treatment with acupuncture is given after diagnosis according to the diagnostic methods of the Chinese medicine, (see Chinese Diagnostics) and the theories about Yin and Yang, the five elements, and so on. There are various ways of treating with acupuncture: from clear treatment of symptoms with the help of local points, to a general balansing of the body energies, which is the method of treatment wich use to be called Classical acupuncture. The traditional acupuncture is used for prevention and treatment of a large number of physical and psychical problems.

Non-traditional acupuncture
The header non-traditional acupuncture is referring to the more recent model of explanation of the results from acupuncture mainly at reduction of pain, wich today is accepted within the allopathy medicin. Acupuncture according to this model is very diffent from the traditional Chinese acupuncture and it is therefore important to stress the differences.

This model of explanation does not use terms as 'flow of energy, Yin and Yang' etc. Instead the effects of acupuncture are explained with a local hampering of pain signals in the spinal marrow; that inwards leading nerve threads are activated through which conversions in various pain regulating control systems within the nerve system are brought about. Pain killing subjects (endorphins), produced by the body itself, can be produced or released and have a pain killing effect. Psychologigal mechanisms are also believed to trigger signal activities in some nerve paths.

Acupuncture treatment according to these theories is done on the basis of usual diagnostics within the conventional medical service and could be classified as treatment of symptoms.

Electro acupuncture
Electro acupuncture began to be used in China in the 1950s. The needles are used as electrodes: via the shaft electric current is applied to increase the stimulating effect. The current is spreading in the tissues and could start nerve impulses in nerve threads even at a certain distance from the needle.

The instruments existing today for measuring the electrical resistance of the skin can also be used to find the acupuncture points - these has shown to have another electrical resistance than surrounding tissues.

Can Acupuncture Be Effective When Other Treatments Have Failed?
Absolutely! Each system of medicine has its own areas of greatest effectiveness. Acupuncture excels in those areas in which conventional medicine comes up short. Chronic disease, pain control, and stress related disorders are three of acupuncture and Oriental medicine's specialties.

Conditions Successfully Treated With Acupuncture Include:

Neurological

*Headache

*Migraines

*Post-operative pain

*Stroke residuals

*Parkinson's disease

*Bladder dysfunction

Musculo-skeletal

*Muscle pain and weakness .

*Sciatica

*Backache or pain

*Muscle cramping

*Arthritis

*Disc problems

Digestive

*Abdominal pain

*Hyperacidity

*Chronic diarrhea

*Indigestion

*Constipation

Eye, Ear, Dental

*Poor vision, central retinitis

*Cataract (without complication)

*Tinnitus, nervous deafness

*Toothache

*Post extraction pain

*Gum problems

Respiratory

*Sinusitis

*Common cold

Tonsillitis

*Bronchitis

*Asthma

Gynecological

Infertility

PMS, cramps

Menopausal symptoms

Emotional

Insomnia

Depression

Anxiety

Nervousness

Neurosis

Other Benefits

Increased vitality and energy

Stress reduction and deep relaxation

Skin rejuvenation, Weight control

Stop smoking, alcohol, or drug addictions.

Enhanced athletic performance

Pain control

Immune system tonification

Regulated blood pressure

* From the list by the World Health Organization of the United Nations, 1979

Lasertherapy means the use of pure and koncentrated Light to affect tissues and functions of the body.

The word 'laser' are the put together, first letters in Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation. A laser machine emits a ray of pure light of a single colour (electromagnetic waves), where the waves of light have the same frequency and wavelength and reproduces themselves almost parallell. The light from a laser kan be emitted in the form of a thin, konceentrated ray, which could be either continuing or pulsating.

The Laser has been developed during the 20th century, and in 1960 the first laser for medical use was produced. Living cells reacts differently on different kinds of light, and the laser is today used in different ways in connection with medicine:

- Cutting lasers at 10-100 watt are used as scalpel and to destroy tissues (only to be used by doctors and dentists with specialist competence).

- Burning, bleaching lasers at 1-10 watt with which e.g birthmarks can be burned away.

- Bio-stumulating lasers at 1-10 milliwatt are used by among others, skin therapists for threating acne and scars, and by physio therapists for threating sports injuries among other things.

In Sweden All laser equipment must be type approved by Statens Provningsanstalt and applied with warning mark and type approval number. All lasers, exept the weeker ones of the bio-stimulating type, must also be approved by Statens Strålskyddsinstitut (SSI).

There are different types of lasers depending on which subjects are part of the machine and which determines which wavelength the laser gets. Those who normally are used by skin- and physio therapists are HeNe-laser (helium-neon, kontinuing red light) and GeAs-laser (gallium-arsenide, pulsating invisible light).

The Laser light is a form of electromagnetic radiation. Some of the radiation penetrating the body tissues are transformed to other forms of energi, as thermal (heat-), chemic, mechanic or kinetic (motive-) energi. The major part is absorbed as heat,which can be tranformed to movement. The transfer of the electromagnetic waves from the radiation could accordingly trigger various processes in the body to stimulate healing of various disturbances i the body tissues.

The bio-stimulating laser - the one of interest in alternative medicine use - is supposed to have the following effects on the body :

- increased bloodflow,

- increased healing of wounds and reduced scar formation (cicatrization),

- icreased metabolism in the cells through increased permeability,

- joint- and muscle pains are counteracted,

- the immune defence is stimulated.

Laser is also used as a form of acupuncture threatment. When certain parts of the body are suffering from great lack of energy at more difficult problems, needle acupunctur is not always considered enough. The body then must be supplied with energy from outside, to get the strength to repair itself. Electromagnetic radiation, as in the laser, is a form of energy which the body can emulate. Normally the HeNe-laser are used on the acupuncture points to add energy to these.

Auriculotherapy means that You effect parts of the body in a reflexological way by stimulation of points on the ear.

Auriculotherapy means treatening of certain points on the external ear (auricula = ear-conch), usually by acupuncture or massage. The method to stimulate points on the ear at sickness is known both from the old Egypt and the traditional chinese medicine. In the classical scripture Nei Ching says that all meridians are measured in the ear, and that this is the meeting-point for all energies. In Egypt treatment of the ear among other things as a contraceptive method: to cut or prick at certain places on the ear could leaad to sterility. Hippocrates mentioned ear treatment and considered it to help against sciatica pain.

The French doctor Paul Nogier created the conception of auriculotherapy and developed the more modern variety of the method in the 1950s and 1960s. Nogier found out about the method when he discovered that patients at his clinic having been treated by practitioners in Algeria and there being burnt on a certain point in the ear against sciatica pain, had got rid of the pain. Nogier then started to map the connection between points on the external ear and different organs and illnesses. He presented the theory that the whole body is represented in the ear, and that the treayment is working reflexological. The ear reflects the body in the shape of a foetus turned upside-down.

Other French doctors working with acupuncture became interested in Nogier's theory and continued the development. Today there exist both a French and a Chinese school within the auriculotherapyw, with partly different localisation of points. In China the method in its current form has been used since 1956. More than 200 different points on the ear have been located, of which 73 are used most.

The most common way of treatment is acupuncture on the ear. The points here are smaller in diameter than the points situated along the meridians of the body. At the same time the are located very close to each other. The points in the ear can be found in different ways:

- via electronic instruments responding when a reflex point is electrically active, which is said to indicate a disturbance in the corresponding organ of the body,
- the ear could be sinsible for pressure on the point which need to be treated,
- the looks of the ear is studied, regarding blisters, chaps, red dots etc.

The points on the ear are with other words used both for diagnosis and for treatment. Auriculotherapy is used as a preventative treatment, as a supporting means at detoxification and cure from different dependancy drawing substances, and at pain reducing, anaesthesia and treatment of disturbances of various body functions.

Moxibustion means stimulation of acupuncture points with the help of heat.

Moxibustion means thermic stimulation of acupuncture points and is included in the very conception of acupuncture, - acu-moxi-therapy is the name for the both methods together. (Incidentally, a technique similar to moxibustion has been used in the nordic folk medicine).

The Chinese moxibustion means that small cones of the herb mugwort (artemisia vulgaris) are placed on specific acupuncture points and then being set on fire. When the cone has burnt down almost completely it is removed. Sometimes used are long cigar-resembling rods of mugwort, which are lit at one end and then being hold directly above the point. A third variety is using a special needle with a small bowl at the top, in which mugwort is placed and then lit. The heat is conducted through the needle which has been applied in the acupuncture point. Moxibustion, which in other words means addition of heat, is used at different 'cold symdroms' and leads to a passing but intensive input of yang-energy.

Acupressure is to press on acupuncture points with the purpose to affect the body energy flow.

Acupressure means affecting acupuncture points along the meridins of the body with the help of pressure instead of needles, moxa (burning of herbs) or other means. The pressure is usually exerted with the fingers.

Axcupressure is part of many systems of treatment from China and Japan which have been founded on the Chinese human conception. The method of acupressure has during recent years especially been developed by Japanese masseurs. It is a common method for e.g., general energy stimulation and self-treatment. Some known methods in which acupressure is included as an essential technique is energy massage, Jin Shin Do, Jin Shin Jyutsu and shiatsu.

Meridian massage is a way of trying to stimulate the body energy flow by following the extension of the meridians with the hands.

Meridians are energy flows in the body, along which there are acupuncture points situated.

Meridian massage means 'drawing' the meridians with the hands, i.e. following the extensions of the meridians from the starting point to the terminal point. If all merians are 'drawn', this is done in a specific order according to the so-called Organ Clock. To 'draw' all meridians in their special order is used as a general energy stimulating and strengthening treatment. Meridian massage is also used more specifically to strengthen or disperse energy in the body diagnosed according to theories of the Traditional Chinese Medicine. Meridian massage is sometimes also combined with coordnated breathing. The method is part of Body Balancing (see this method). Despite its simplicity in performance, the method should be used with caution and competence.

Homeopathy is a medical system based on the principal that similar cures similar (similia similibus curentur). Above all, potentization of remedies is used to stimulate the self-healing functions of t

The word Homeopathy origins from the Greek words homoios (similar) and pathos (suffering), and the fundamental idea of the method is that similar cures similar. Homeopathy began to develop during the end of the 18th century, even if certain fundamental ideas have been known earlier in the Indian and Oriental medicine and also have been mentioned by medical personages like Hippokrates and Paracelsus.

'From what is similar arises sickness, and from use of what is similar sickness is cured'

Hippokrates in 'About human nature'

Christian F Samuel Hahnemann (1755-1843) is however considered the founder of Homeopathy. He was a practising doctor, but gradually became more and more critical to elements in the, at that time, common art of healing, as e.g., the frequent use of blood-letting and purgative. When he was working with translation of a medical work, he noted that the symptoms caused by quinine in a healthy body, were similar to the symptoms quinine was used to relieve.

Hahnemann began practical research on the subject, from the starting point that specific substances causes similar phenomenon in the human body. During a period of twenty years, the mode of operation for about seventy various subjects from the plant-, animal- and mineral kingdoms were mapped. Persons with good health personer were tested with one subject at the time and all reactions and symptoms were noted. In 1796 Hahnemann formulated the principal similia similibus curentur (similar cures similar), and in 1810 he announced the results of his resurch in the work 'Organon der rationellen Heilkunde'.

The line of thought behind that preparations were tested (and still are tested) on humans and not on animals is that the former can register all their symptoms, so that both fysical and mental effects can be mapped.

The mapping has continued after the time of Hahnemann, and today revised versions of his Materia Medica (läkemedelslära)lists 2 000 homeopathic remedies, of which 200 are generally used. In 1879 Constantin Hering (1800-1880) published his work 'Guiding Symptoms' based on 50 years of clinical praktice. Other persons of great importance for the further development of homeopathy are James Tyler Kent (18491916),Pierre Schmidt during the 20th century, and in our time George Vithoulkas, active in Greece.

Homeopathy is today most developed in its´ country of origin; Germany, where it is practised by nature-healers (heilpraktiker)as well as by ordinary doctors. The method is also widely spread in England, the Brittish 'Commonwealth of Nations', certain other european countries and the american continent.

Man and diseases
In homeopathy man is looked upon as an integrated entirety which whole the time is functioning on three different levels: the mental/ spiritual level, the emotional/psychical level and the physical level. The organism always works as an entirety, whether it is sound or affected by pathogenic factors. Illness is a divergence from the normal health condition, and not something isolated in itself. If one stimuli is stronger than the power of resistance of the organism, it will lead to imbalance and various symptoms. The whole therapy of homeopathic medicine is based on analysis of subjective symptoms - it is the sum of symptoms which make up the patients´ completely own illness, and every single case of illness should be individually treated. The basic thought in homeopathy is to stimulate the self-healing powers of the body with various preparations.

The homeopathic remedies
Drugs used within Homeopathy are normally potentiziced, which means that a substance is diluted in several turns. Other kinds of drugs are however also used.

A substance from the plant-, animal- or mineral kingdom is mixed with for example alcohol or milk sugar. The degree of dilution is in Europe indicated by the letter D (deci = one tenth) and a digit. An exception is England, where a centi-grade(C)is used. D1 indicates dilution to one tenth of the original koncentration. To get D2, D1 is diluted 10 turns further, and so on. At D23 the so called Avogadros sum has been reached, when it is no longer possible to detect any moleculs from the original substance in the solution. Physical changes have however been discovered in the media water even in higher dilutions than D23.

The theory behind potentization is that the effect of a drug is inversely proportional to its main component. The energy within a substance is not in the substance itself but in its pattern, and the less of the substance included, the greater the energy of the pattern. This is explained as that some form of energy is formed and increased by shaking the solution rhytmically at the time of dilution. The shaking should take place during a certain time and during special external conditions.

It is also said that potentization increases the power of the electromagnetic fields of the substance. All living organisms and all substances have an electromagnetic field. A substance could influence the individiual in two different ways: either by direct chemical action or by interaction between the electromagnetic fields, provided that the respective frequencies is enough close to each other for a resonance to be possible. In some way the electromagnetic fields of the original substance are transmitted to the molecules of the solution without any change in its resonance frequency.

Not all drugs within Homeopathy are potentizated. Hering has developed the Nosod theory (from the Greek noxe = injury). A Nosod is a drug which has been produced from the pathogenic subject. Nosods are used when treating infectional diseases and allergies. The procedure is similar to the desensitization treatment within the common medical care. Nosods are normally not used in Sweden.

Principles of treatment
Den homeopatiska grundprincipen är, som sagt, att liknande botar liknande. Att ämnen som kan framkalla sjukdomar också kan bota dessa, antas bero på att dessa ämnen aktiverar kroppens försvarssystem. Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss 'försämring' av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre. Om däremot en ordination upprepas för ofta utan att den är påkallad, kan försämringen vara skadlig; försvarsmekanismen kan bli överstimulerad.

Allopatiska droger (allopati = motsatsbotande), dvs. sådana som ofta används inom skolmedicinen, ses som sjukdomsalstrande stimuli i sig. Vad som kallas 'biverkningar' är i själva verket tecken på att försvarsmekanismen reagerar på denna sjukdomsalstrande påverkan. Den undertryckande verkan dessa droger har är resultatet av att man undertrycker försvarsmekanismens bästa möjliga svar. Detta ses inom homeopatin som en viktig faktor bakom uppkomsten och bibehållandet av vår tids kroniska sjukdomar.

Den s.k. Herings lag innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning gåråt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.

Samtidigt som man inom homeopatin betonar att varje diagnos och behandling måste omfatta hela kroppen, hävdar man att bara sjuka celler reagerar på läkemedlet som ges. Anledningen är att dessas motståndskraft är mindre och att cellernas vitala mönster anses överensstämma med läkemedlets huvudmönster (alternativt elektromagnetiska frekvenser). Just därför, samt på grund av bristen på den verkliga materiella substansen i det homeopatiska läkemedlet, är risken liten för skadliga bieffekter eller skadliga verkningar om ett läkemedel skulle ordineras felaktigt. Trots detta vill man helst använda sig av minsta möjliga dos av ett medel.

För att fastställa vilket homeopatiskt medel som skall ordineras, jämför homeopaten patientens symtombild med olika medels symtombilder för att finna det passande. Kärnan i den homeopatiska ordinationen är att välja det liknande medlet.

För varje medel i Materia Medica finns en beskrivning av de symtom och tecken som förknippas med medlet i fråga, listat under kroppsliga symtom. Där upptas även faktorer som påverkar patientens symtom, som t.ex. typen av smärta och vad som lindrar eller försämrar den rörelse, vila, värme, kyla, tid på dagen etc. Utöver lokala symtom nämns också allmänna symtom som påverkar hela personen samt uttryck relaterade till känslor och temperament. Det är dock inte symtomet eller symtomen i sig som sedan behandlas. Symtomen är ledtrådar - det är den bakomliggande störningen man strävar efter att nå och behandla.

Homeopatiska medel används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning.

Örtmedicin - läkemedel från växtvärlden - används inom många olika medicinska riktningar för att stödja kroppens normala funktioner och påverka specifika skeenden i kroppen.

Örtmedicin - phytoterapi eller fytoterapi - innebär användande av läkemedel från växtvärlden. Att använda växter i behandlande syfte är en urgammal företeelse. Dokument från tusentals år f.Kr vittnar om örtmedicinens utbredning i länder som Indien, Kina och Egypten. Många av de ca 700 läkemedel som nämns i Ebers papyrus från ca 1 500 år f.Kr. används än i dag som läkemedel; även penicillinet var känt i det gamla Egypten. Örten aloe vera, som ett exempel, nämns i gamla testamentet som hälsoblomma, och lämningar av växten har hittats i Egyptens kungagravar. Hippokrates och andra läkare skrev tillsammans 72 böcker kallade Hippokraterna, vari över 400 örtmediciner omnämns. Dioscorides på 100-talet f.Kr. är författare till ett verk som upptog 600 örter och som användes fram till 1500-talet. Under medeltiden spreds örtkännedom från klostren i Europa. I Norden hade vikingarna en dokumenterad örtkännedom som levt vidare i folkmedicinen.

Örtmedicinen innefattar, förutom det som vanligen menas med 'örter', även träd, ormbunkar, havstång eller lavar, och såväl hela växter som delar används. Läkemedlen inom fytoterapin kännetecknas av att de innehåller allt som biogenetiskt lagrats i växten, och inte bara isolerade eller på syntetisk väg framställda kemikalier. Många läkemedel inom den vanliga medicinen (skolmedicinen) härstammar från växtvärlden, men framställningssättet och även användningssättet skiljer sig för det mesta från fytoterapin.

Örterna sägs i regel ha en adaptogen (anpassningsbar) verkan. Med det menas att de är verksamma på vissa organfunktioner beroende på dessas tillstånd, och de används för att understödja nedsatta organfunktioner. Örtmedicinens syfte är framför allt att främja de stärkande och självläkande processerna i kroppen.

Redan i Kina och Indien, och senare även i Europa, trodde man på ett samband mellan växternas form, lukt, färg och smak och deras medicinska verkan (den s.k. signaturläran).

Verksamma ämnen
Läkemedelsläran, materia medica, beskriver de ämnen som är medicinskt verksamma. Det finns en rad olika verksamma beståndsdelar i växter, uppdelade i olika kategorier. Dels innehåller växterna de mer 'matnyttiga' ämnena som är kända från näringsfysiologin, såsom kolhydrater, lipider (fettämnen),proteiner, vitaminer, mineraler och spårämnen. Dels kan de innehålla följande verksamma beståndsdelar i större eller mindre utsträckning.

Alkaloider
Kvävehaltiga och fettlösliga basiska ämnen. De tas lätt upp i kroppen genom slemhinnorna och delvis även genom huden, däremot inte genom magsäckens slemhinna på grund av dess sura miljö. Väl inne i kroppen fördelas alkaloider snabbt i blodet och kommer lätt in i de enskilda cellerna där de utövar sin verkan. Många alkaloider är mycket verksamma och en del är giftiga. Det finns t.ex. mer än 50 olika opiumalkaloider, varav morfin är en.

Glykosider
Organiska ämnen som består av två ämnen: en del är socker (glykos) och en del är något annat ämne, t.ex. alkohol. En del glykosider är vattenlösliga, andra inte. Glykosiderna är mycket verksamma och ibland starka gifter. Ett exempel på en glykosid som påverkar hjärtat finns i digitalis purpurea, fingerborgsblomman.

Saponiner
De liknar glykosidernas kemiska sammansättning. De kan vara sura och då svårlösliga eller olösliga i vatten eller neutrala, vattenlösliga. Saponinerna bildar skum i vatten. De påverkar slemhinnorna i kroppen och används bl.a. som slemlösande medel vid luftrörskatarrer. De kan även främja upptagningen av andra ämnen via slemhinnorna eller huden. Saponiner finns t.ex. i gullviva och gullris.

Garvämnen
Kvävefria organiska ämnen som har en sammandragande effekt på hud och slemhinnor. Genom denna verkan skapar de en skyddsbarriär mot t.ex. infektioner och minskar vävnadens känslighet för kemisk eller mekanisk påverkan. Garvämnena har även en lokalbedövande effekt. De används främst för sin antiseptiska och inflammationshämmande verkan. Ekbark innehåller mycket garvämnen.

Eteriska oljor
Flyktiga organiska ämnen av oljelik konsistens och med mer eller mindre aromatisk doft. De är svårlösliga i vatten men utvinns med hjälp av vattenånga. De tas lätt upp genom huden och i inandningsluften via lungorna och genom slemhinnorna i mag-tarmkanalen. De verkar lokalt retande och kan förbättra blodcirkulationen i hud och slemhinnor samt har en rad andra effekter. Till exempel verkar eterisk olja i kamomill starkt inflammationshämmande.

Bitterämnen
De har en bitter smak, och några växter med hög halt av bitterämnen, såsom malört och kalmusrot, används för att stimulera aptiten och främja matsmältningen.

Slemämnen
De består av sammansatta sockerarter som delvis är vattenlösliga och sväller i vatten. De har främst en lokal inverkan på hud och slemhinnor och kan skydda mot irritation. Linfrön och hästhov är exempel på örter med hög halt av slemämnen som används vid inflammationer i mag-tarmkanalen eller i luftrören.

Organiska syror
Exempel på dettta är oxalsyra och citronsyra som fungerar som milda avföringsmedel.

Beredning
Örtmedicin kan beredas på olika sätt, beroende på växternas verksamma ämnen och hur dessa lättast kan utvinnas och tillgodogöras av kroppen. Det vanligaste beredningssättet är kanske infusion, där kokande vatten hälls över örten, varefter det hela får dra i ett visst antal minuter för att sedan silas och drickas. Dekokt innebär att örten kokas i vatten 15-30 minuter. Även flytande extrakt eller tinkturer som bereds på olika sätt förekommer. Beredning, dosering och tillämpningsområde kräver noggrann sakkunnig ledning.

Bachs blomstermedicin är essenser av blommor som används för att påverka olika sinnestillstånd.

Edward Bach (1886-1936) arbetade som läkare i England. Han noterade i sin verksamhet att patienter med samma typ av personlighet och temperament ofta tycktes bli hjälpta av samma läkemedel, oavsett vilka fysiska problem de hade. Bach drog slutsatsen att det mentala och känslomässiga tillståndet är grundorsaken till sjukdom: olika extrema sinnestillstånd (t.ex. överdriven oro, hopplöshet, irritation) kan leda till fysiska sjukdomar genom att de minskar motståndskraften; de kan också förlänga sjukdomstiden och förhindra att hälsan återställs.

Bach menade att örter har en förmåga att öka individens motståndskraft och förmedla en helande andlig kraft till kropp och själ. Han framställde 38 olika blomessenser från vilda växter, buskar och träd. Blommor valdes från de bästa plantorna och placerades i en glasskål med friskt källvatten och fick sedan stå i solen fyra timmar på den äng där de växt.

Även i dag framställs essenserna med hjälp av solljus eller annan värme. En teori om hur essensen fungerar är att växterna har särskilda vibrationsmönster i sina blommor eller knoppar som kan överföras till vattnet de läggs i om det utsätts för solljus eller värme. De helande vibrationerna förmedlas sedan till kroppen när medlen används invärtes eller utvärtes.

De olika blomstermedlen ordineras för olika specifika sinnestillstånd. Till exempel sägs Gorse (ärttörne) inverka på känslor av hopplöshet, medan White Chestnut (vit kastanj) ges vid tankfullhet förenad med ständiga oönskade oroande tankar. The Rescue Remedy är en specialblandning sammansatt av fem essenser att användas i olika akuta nödsituationer. En av essenserna är ingen blomessens, utan kommer från en särskild vattenkälla.

Bachs blomstermedicin används ofta i kombination med andra behandlingsmetoder.

Den indiska ayurvediska medicinen omfattar metoder för såväl hälso- som sjukvård. Målet är att få hela människan, - kropp, psyke och ande - i balans.

I Indien existerar flera traditionella system för hälso- och sjukvård och andlig utveckling sida vid sida: unani, siddha, ayurveda, yoga m.fl. I Sverige är framför allt yoga, men på senare tid även ayurveda representerat.

Den ayurvediska medicinen används här i landet hittills enbart som hälsovård. Systemet har introducerats av TM-rörelsen (transcendental meditation). Den ayurveda som förekommer här har återupplivats resp. vidareutvecklats av TM-rörelsens ledare Maharishi Mahesh Yogi, som grundat ett centra för ayurvedisk medicin i Noida, norr om New Delhi.

Den ayurvediska medicinen uppstod i Indien ca 2 500 år f.Kr. Ayu är sanskrit och betyder liv, veda betyder kunskap. Ayurveda kan betecknas som vetenskapen om livet.

Den indiska veda-filosofin hävdar att varje människa har förmågan att nå vetskap om att det innersta jaget står i förbindelse med alla naturlagar. När människan upplevt detta så lever hon spontant ett liv i hälsa och glädje. Vägen mot denna personliga erfarenhet beskrivs bl.a. i upa-veda och upanga-skrifterna; ayurveda är en av de fyra upavedas.

Den ayurvediska medicinen utgår från ett helhetsperspektiv på människan: hon är ett enda väsen, där kropp, psyke och ande bildar en helhet. Människan ses i ett biologiskt, psykologiskt, socialt och metafysiskt perspektiv. Allt måste vara i balans för att fungera bra -det gäller såväl den inre som yttre miljön. Den ayurvediska medicinen intresserar sig i första hand för människan; sjukdomen kommer i andra hand. Målet är att återställa balansen inte bara i syfte att läka sjukdomar, utan även uppnå den perfekta hälsan. Ordet hälsa - swastha -betyder att 'vara förankrad i självet'. Den ayurvediska medicinen är främst inriktad på att förebygga sjukdomar.

Den teoretiska basen i den ayurvediska medicinen är mycket omfattande och komplex, och här skall endast ett fåtal grundläggande begrepp tas upp.

I Indien och ayurveda talas om fem grundprinciper eller element (pancha-bhuta) - eter, luft, eld, vatten och jord - som manifesterar sig i kroppen som tre grundläggande principer, tridosha. I grova drag går den ayurvediska medicinen ut på att skapa balans mellan de tre doshas: vata, pitta och kapha. Dessa doshas betecknar även fysiologiska konstitutioner eller kroppstyper. Varje individ har alla tre doshas i sig, men en eller ett par av dem kan dominera; sammanlagt finns 10 möjliga kroppstyper med olika kombinationer av vata, pitta och kapha. En persons grundkonstitution kallas för dennes prakriti.

Doshas styr alla fysiska och psykiska processer i organismen. Nedan listas några typiska egenskaper för de olika doshas samt vad de förknippas med.

Vata	Pitta	Kapha
Eter- och luftelementen Dynamik Rörelse Cirkulation Andning Kyla Nervimpulser Motoriska funktioner Viljemässiga handlingar	Eld- och vattenelementen Värme Hjärta Ämnesomsättning Perception Intelligens Snabbhet Ackumulering Leder de andra doshas	Jord- och vattenelementen Styrka Energi Struktur Stabilisering Kyla Långsamhet

Enligt den ayurvediska medicinen bestämmer den individuella konstitutionen sjukdomsbenägenheten. Således tenderar t.ex. en person med vata-konstitution att få vata-sjukdomar. Sjukdomar klassificeras bl.a. enligt ursprung/ orsak, lokalisation och dosha.

I ayurveda intar hjärtat en särställning: det anses vara sätet för ett nätverk av kanaler i kroppen som leder de vitala 'kroppsvätskorna'. Hjärtat anses även vara själens boning

Diagnos ställs på olika sätt. Patientens konstitutionella och temporära tillstånd analyseras med hjälp av bl.a. grundlig utfrågning, observation, pulsdiagnostik (nadi vigyana), palpation, ögondiagnostik, dofter m.m. En metod heter marma och innebär bl.a. att läkaren trycker på vissa punkter på kroppen, sammanlagt 108 stycken, för att notera eventuella reaktioner som indikerar en störning eller skada någonstans. Enligt uppgift lär dessa punkter överensstämma med kinesiska akupunkturpunkter.

Vilken behandling som ges beror på problemets natur:

A. Om den mentala aspekten dominerar rekommenderas ofta meditation; Maharishi rekommenderar TM. Genom att i vaket tillstånd fokusera uppmärksamheten kan en djup vila uppnås, som kan medföra ökad samordning mellan medvetande, kropp och omgivning.

B. Om det är den fysiska aspekten som dominerar ordineras ofta diet, utrensning av slaggämnen i kroppen genom exempelvis lavemang eller olika örtpreparat för att stimulera kroppens immunförsvar.

C. Om beteendet är den dominerande aspekten ges råd om personlig hygien, dagsrutiner etc. för att främja en återknytning till dygnets och naturens rytmer.

D. Om det är individens förhållande till sin omgivning som dominerar rekommenderar Maharishi en särskild meditationsteknik (TM-Siddhi-tekniken) för att påverka det 'förenade fält' som alla individers medvetande anses vara en del av och som utgör ett kollektivt medvetande (se Meditation, TM).

Ett terapeutiskt system inom ayurveda som utgår från ovan nämnda fysiologiska aspekt är Panchakarma, de fem handlingarna. Karma betyder här en särskild handling för att driva ut föroreningar ur kroppen och balansera doshas.

Panchakarma innefattar bl.a. oljemassage, ångbad, laxering och dietföreskrifter.

Ett system för kosttillskott heter Rasayana. Det syftar främst till att stärka kroppens immunförsvar.

Ayurveda innefattar även en rad rekommendationer för livets alla områden, t.ex. vad gäller diet, sömn, etiska regler etc.

In aromatherapy essential oils are above all used to affect body functions.

Aromatherapy - the use of fragrant oils for terapeutical purpose - dates back a long time. The method was used e.g., in Egypt already 3 500 B.C. 'Modern' aromatherapy has its roots in 20th centurie France and has in recent years also been further developed in England.

In aromatherapy essential oils from medicinal plants with various medical properties are used. They are easily absorbed through the skin when using varoious forms of massage or bath, and are admitted by the blood- and lymph systems.

Many oils have an antibiotic effect. The oils also seem to help accelerating the metabolism in the cells and to counteract demolition processes. Some oils are used for antispasmodic, diuretic or generally strengtening porpose. Aromatherapy is sometimes also called Oil Massage.

Kroppsbalansering är ett sätt att med hjälp av muskeltester undersöka kroppens obalanser och med hjälp av andra tekniker söka rätta till dem.

Kroppsbalansering, Touch for Health, har utarbetats av amerikanen John F Thie i början på 1970-talet. Metoden är en förenklad variant av Applied Kinesiology avsedd för egenvård lekmän emellan, men den används även av akupunktörer, kiropraktorer och sjukgymnaster m.fl. terapeuter.

Grunden i kroppsbalansering är att man testar fram vilka muskler som är svaga resp. starka. En avvikelse från den normala kroppshållningen kan vara första tecknet på ett problem. Några av musklerna anses ha samband med vissa organsystem, då de tillhör samma lymfkärl eller akupunkturmeridian. Genom att behandla musklerna söker man behandla även andra aspekter av kroppen.

En svag muskel stärks på olika sätt, t.ex. genom att:

- arbeta direkt med muskeln,

- hålla på akupunkturpunkter (akupressur),

- dra med fingrarna längs meridianer (meridianmassage),

- massera neurolymfatiska reflexpunkter,

- beröra neurovaskulära punkter som är reflexpunkter för blodcirkulationen, m.m.

Testningen av musklerna och rättningen av de svaga musklerna sker i en viss ordning enligt den kinesiska femelementteorin och s.k. organklockan. Efter avslutad rättning kan musklerna åter testas för att se ifall önskad effekt uppnåtts och alla muskler är så starka som de borde vara. Kroppsbalanseringen är en form av energibalansering som syftar till att hjälpa kroppen till självhjälp.

Chakrabalansering är en healingmetod som syftar till att harmonisera kroppens energier via dess centra, chakras.

Chakrabalanseringen bygger på de indiska tankegångarna om att människan har en rad energicentra i kroppen, kallade chakras (chakra = hjul, rörelse). Genom chakrasystemet tar människan in energier - framför allt prana, livsluften - och fördelar den i kroppen. De olika chakras, varav de sju viktigaste finns i en rad längs kroppens mittlinje, anses ha olika vibrationer och korresponderande färger, former och funktioner. Till exempel har hjärtchakrat, vars färg är grön, samband med cirkulationen i kroppen och brässen (thymuskörteln). Hjärtat betraktas också som säte för 'självet' och har med personliga egenskaper och förmågor att göra samt kärlek.

Chakrabalansering innebär att man på uttalat energetisk väg via healing-tekniker som exempelvis handpåläggning och färgterapi söker balansera kroppens chakras och de därmed förbundna fysiska och psykiska funktionerna.

Inom den kinesiska medicinen används olika diagnostiska metoder, bl.a. puls- och tungdiagnostik.

Enligt den kinesiska medicinens synsätt är det inte sjukdom i sig som är av primärt intresse, utan personen som uppvisar vissa sjukdomssymtom.

Både individens konstitution och tillstånd undersöks. Konstitutionen återspeglar utvecklingen i moderlivet och de faktorer som påverkat fostret under den tiden, men även sådant som påverkat utvecklingen under uppväxten. Det temporära tillståndet kan ge information om biologiska förändringar och felfunktioner - ofta medan de är under utveckling, innan de manifesterat sig i bestämda problem. Den yttre formen avspeglar det inre livet - såväl tidigare erfarenheter som framtida tendenser.

Människan påverkas hela tiden av ett otal inre och yttre faktorer: miljöinflytanden, sociala faktorer, väder och vind, tankar och känslor m.m. Invärtes och utvärtes betraktas som en helhet. Varje stresstillstånd eller obalans påverkar kroppens samtliga funktioner och kan ge sig till känna i ett karakteristiskt drag, ett fysiskt kännetecken.

Diagnostiken syftar framför allt till att bestämma i vilken riktning de uppvisade störningarna avviker från den optimala funktionen, dvs. vilka faktorer som hos just denna individ framkallat vissa störningar och hur prognosen ser ut för framtiden. Alla sjukdomar börjar med en funktionsrubbning, och det är denna färändring man vill upptäcka redan innan det blivit en manifest sjukdom av den.

En patient undersöks på fyra olika sätt inom traditionell kinesisk medicin (på senare tid har även moderna diagnostiska hjälpmedel tillkommit):

1. Att se (bo-shin)
Hållning, rörelser, benbyggnad, hudfärg etc. ger information om patientens konstitution. Människotypen är viktig, då det i första hand är sjukdomens 'terräng' som skall behandlas och inte sjukdomen isolerat för sig. Detaljer i ansiktet visar det aktuella tillståndet. Varje område och drag i ansiktet återspeglar ett organ eller en funktion.

Ett exempel är tungdiagnostik. En frisk tunga skall vara lite fuktig, sakna beläggning och inte darra när den sträcks fram. Genom att observera beläggningar, skåror, tandintryck, blåsor m.m. på olika områden av tungan kan man få en uppfattning om olika organs och kroppsfunktioners tillstånd, som vart och ett återspeglas på sina särskilda zoner på tungan.

2. Att Lyssna (bun-shin)
Genom att lyssna p patientens röst - klang, tonhöjd, tempo samt eventuell hosta, hicka, rapningar etc. - kan störningar lokaliseras. Även lukt av olika utsöndringar kan ge information om problemens karaktär.

3. Att fråga (mon-shin)
Att fråga patienten ger viktig bakgrundsinfommation samt patientens syn på sina problem. Lika viktigt är att lyssna på det som inte sägs.

4. Att känna (setu-shin)
Ett viktigt diagnostiskt instrument är att känna på patientens hud, muskler, på diagnostiska punkter längs akupunkturmeridianerna, känna kroppstemperaturen och genom att ta pulsen.

Pulsdiagnostiken är den kanske främsta diagnostiska metoden inom den kinesiska medicinen. Det är den radiala pulsen (handledspulsen) som tas. Det finns 12 olika pulser att känna, en för varje organmeridian. Pulsen tas med tre fingrar på varje handled, med djupt tryck för de sex yinmeridianerna och lättare tryck för de ytligare yang meridianerna. Vid stömingstillstånd blir pulserna oregelbundna och olika kvaliteter kan kännas: hårdhet, stillhet, tecken på över- och underenergi m.m. Det talas om 28 olika slags pulser som kan kännas, med hundratals variationer. Det krävs mångårig erfarenhet för att lära sig pulsdiagnostikens konst.

Irisdiagnostik innebär att genom studier av ögats iris söka diagnostisera störningar i kroppen.

Irisdiagnostik - eller irisanalys - är en gammal metod omnämnd av bl.a. Hippokrates. Den moderna irisdiagnostiken har dock sin upphovsman i den ungerske läkaren Ignatz von Peczely, som publicerade sina rön 1881. Han studerade ögonen hos patienter som skadats och sedan opererats och noterade förändringar av ögats iris (regnbågshinna). Utifrån dessa samband utvecklade han en metod för att med hjälp av tecken i iris diagnostisera sjukdomar och funktionsstörningar i kroppen. I Sverige vidareutvecklades metoden av prästen och homeopaten Nils Liljeqvist vid sekelskiftet. Irisdiagnostik används i dag här i landet främst av homeopater och andra naturläkare.

Undersökning av iris bör göras med pupillen sammandragen. Vanligen används en riktad lampa samt en förstorande lins som hjälpmedel. Blå ögon är lättare att avläsa än bruna. Det finns tre grundläggande tecken i iris, som alla har sin innebörd: onaturliga färger, cirkulära ringar samt tecken i form av fläckar eller linjer, svarta, vita eller mörka fläckar.

En vidareutvecklad form av irisdiagnostik är Rayidmetoden, som beskrivs under egen rubrik.

Håranalys är en metod för att mäta kroppens mineralstatus och därigenom söka upptäcka brister eller överskott.

Grunden för metoden är att håret avspeglar kroppens intracellulära tillstånd, dvs. vilka ämnen som tas upp resp. utsöndras av kroppen. Med hjälp av en s.k. spektralanalys söker man mäta mineralinnehållet i håret. Håret närmast hårbotten anses avspegla den senaste månadens mineralstatus. Anledningen till att håret föredras framför en blodanalys är att blodet endast avspeglar det extracellulära tillståndet i kroppen.

Genom analysen uppges mineralbrister, kroniska tungmetallförgiftningar och latenta sjukdomstillstånd kunna upptäckas. Behandlingen utgörs, beroende på resultatet, av arbetsbyte, kostomläggning, vitamin- och mineralterapi eller andra åtgärder. En mineralobalans sägs vanligen normaliseras efter 3-6 månaders behandling.

Informationen är hämtad från
'Alternativa terapier i Sverige - en kartläggning'
utgiven av SOU 1989:62
skriven av Alternativmedicinkommittén
© Justitiedepartementet