Untitled Document

Pälstyper
Det finns en oändlig varriation i pälsarnas utseende. En del är medfödda andra beror på faktorer så som: ålder, kondition och skötsel. Man brukar tala om två olika pälstyper: Irländsk och Engelsk/amerikansk päls.

Engelsk/amerikansk päls
Valparna har en mycket rikligare päls, som är mer eller mindre utstående ifrån kroppen. Typen upplevs ofta som ganska ullig. Gradvis faller stora delar av valpullen av och ersätts med en sparsammare och glansigare päls. Detta byte påbörjas i 1-års åldern men drar ofta ut på tiden i ett eller två år. En övergångsperiod i 2-års åldern är inte ovanlig. Då har hunden ganska sträv och mörkfärgad päls, främst i nacken och på ryggen. Vid ökad ålder minskar ullen i pälsen.

Jerry, representerar Engelsk/amerikanare.

Vissa hundar får ganska tidigt en vackert blank och vågig päls. Detta brukar man kalla en typisk engelsk päls. De hundar som förblir mycket ulliga långt upp i åldrarna kallas typiskt amerikansk. Indelningen stämmer dock inte alltid.

Curly valpar
I endel kullar kan det bli en sk curly valp. Denna valp har mer krullig päls vid bålen och benen än de andra valparna. När en sk curly valp växer upp blir pälsen mer lik en pudels och detta är inte godkänt enligt rasstandarden. Hunden i övrigt tar igen skada av pälsen, men man ska inte avla på en sådan hund.

Arvsanlaget är recessivt nedärvt, vilket gör det svårt att bli av med det. Det kan alltså födas curly valpar trots att båda föräldrarna har normal päls. När detta inträffar betyder det att båda föräldrarna är anlagsbärare. Likaså är risken stor att syskon till en curlyy valp själva är anlagsbärare. Curly anlaget finns hos båda pälstyperna i Sverige och det ser ut som om det blir allt vanligare.

Pälsvård -tidskrävande
En Wheatenpäls är tidskrävande och detta ska vara klart för alla i familjen. Den ska badas, kammas och klippas regelbundet.

Det blir kostsamt om man lämnar bort klippningen varje gång. För att spara pengar kan man gå klippkurser för att lära sig att klippa hunden själv.

Var heller inte rädd att prova själv. En bra sax är dock viktigt så barnens pappers sax passar inte. I rasboken finns ett utförligt klippschema. Blir det fel, vilket det alltid blir så växer pälsen så tillsist syns inte misstaget.

Wheaten i snö
Jag har nyligen blivit erfaren vad som händer med pälsen då det är sk kladdsnö. Jo, det bildas en massa små snöbollar över hela pälsen och då menar jag HELA pälsen. Dessa bollar blir större och större och tillsist såg inte Jerry för alla bollar framför ögonen. Det enda som bitar på dessa är en varmdusch. Tack vare Helena fick jag veta att detta bara sker vid just kladdsnö. Tur för annars hade jag banne mig köpt overall åt pojkstackarn.

Jerry & Charlie

Pälsen...
Pälstyper Det finns en oändlig varriation i pälsarnas utseende. En del är medfödda andra beror på faktorer så som: ålder, kondition och skötsel. Man brukar tala om två olika pälstyper: Irländsk och Engelsk/amerikansk päls. Irländsk päls Denna typ är fortfarande helt dominerande på Irland. Valparna har ganska kort och ibland (inte alltid) mycket sträv päls. Den ersätts omkring 1-års åldern av en mjuk, silkig och blank päls. Pälsen innehåller ingen underull vilket gör att den upplevs som tunn. Stråna är platta och starkt ljusreflekterande, vilket gör den oöverträffande glansig. Ju äldre hunden är, destu rikligare och vackrare brukar pälsen vara. Milou, får representera Irländare.	Engelsk/amerikansk päls Valparna har en mycket rikligare päls, som är mer eller mindre utstående ifrån kroppen. Typen upplevs ofta som ganska ullig. Gradvis faller stora delar av valpullen av och ersätts med en sparsammare och glansigare päls. Detta byte påbörjas i 1-års åldern men drar ofta ut på tiden i ett eller två år. En övergångsperiod i 2-års åldern är inte ovanlig. Då har hunden ganska sträv och mörkfärgad päls, främst i nacken och på ryggen. Vid ökad ålder minskar ullen i pälsen. Jerry, representerar Engelsk/amerikanare. Vissa hundar får ganska tidigt en vackert blank och vågig päls. Detta brukar man kalla en typisk engelsk päls. De hundar som förblir mycket ulliga långt upp i åldrarna kallas typiskt amerikansk. Indelningen stämmer dock inte alltid.	Curly valpar I endel kullar kan det bli en sk curly valp. Denna valp har mer krullig päls vid bålen och benen än de andra valparna. När en sk curly valp växer upp blir pälsen mer lik en pudels och detta är inte godkänt enligt rasstandarden. Hunden i övrigt tar igen skada av pälsen, men man ska inte avla på en sådan hund. Arvsanlaget är recessivt nedärvt, vilket gör det svårt att bli av med det. Det kan alltså födas curly valpar trots att båda föräldrarna har normal päls. När detta inträffar betyder det att båda föräldrarna är anlagsbärare. Likaså är risken stor att syskon till en curlyy valp själva är anlagsbärare. Curly anlaget finns hos båda pälstyperna i Sverige och det ser ut som om det blir allt vanligare.

Debatt Just nu pågår det en het debatt ang pälstyper och öronfärg. Endel människor vill ha en strikt Irländskpäls och vill att rasen ska delas så att den Irländska är för sig och den mer fylliga pälsen av den amerikanska/ engelska typen är för sig. Huruvida det blir någon splittring av typerna vet jag inte men hur som helst är det upp till Irländarna själva. För egen del tycker jag att debatten är överdriven och att det är viktigare med en sund hund oavsett pälstyp. Jerry är en blandning och tiden får avgöra hur han blir. Mig kvittar det.	Det debatteras även hett om öronfärgen och om de ska limmas eller inte. Jerry har just nu gråaöron och han ska inte få sina öron limmade. Detta för att jag tror inte att Jerry skulle tycka om det, det är inte naturligt, det strider emot mina personligavärderingar när det gäller att manipulera naturen samt att det kan få allvarliga komplikationer för hunden själv. Men bara för att JAG inte tänker utsätta Jerry för detta ser jag inte ner på dom som limmar sina hundars öron. Jag förstår att de som vill ställa ut sina hundar och är rädda att öronen inte får en viss ställning, gör det. Gör en det så måste andra göra det och tillsist gör nästan alla det.	Men det är väl så med oss människor; endel besöker skönhetssalongen och tar bort rynkor medans andra föredrar det naturliga. Jag tillhör de sistnämnda. Toffelhjälten Jerry

Rasstandard I rasstandarden står det att pälsen ska vara mjuk med en silkig och inte grov struktur. Den ska vara vågig eller med lösa lockar. Färgen kan vara alla nyanser från ljust vete till en gyllene färg. Det finns oerhört många blandningar av de två pälstyperna. Alla är godkända enligt rasstandarden så länge den inte liknar pudelpäls. (Jag fick en kommentar ang detta i gästboken. Jag kan bara hänvisa till rasboken och egna erfarenheter av att inte se en Wheaten med amerikansk/engelsk-päls bli utvisad ur ringen på de utställningar jag besökt. I och med det tolkar jag som att alla dessa varrianter är godkända.)	Lite avelslära Allt tyder på att det rör sig om ett enda arvsanlag. Enligt denna modell styrs de olika pälstyperna av två alleler, som vi kan kalla "I" respektive "i", där "I" är dominant över "i". Hundar som är homozygota för "I"-allelen får Irländsk päls, medans dom som är homozygota för "i"-allelen får engelsk/amerikansk päls. Eftersom "I" dominerar över "i" kommer hundar som har en andel av varje sort att få irlänsk päls. Om man parar två hundar med engelsk/amerikansk päls, kommer alla valpar att få denna pälstyp. Minst en av föräldrarna måste själv ha irländsk päls för att valparna ska kunna få det. Som sagt "I" (irländsk pälstyp) dominerar "i" (engelsk/amerikansk pälstyp) Saknas "I" så blir det inga irländare.	Men motsattsen att det kan bli engelsk/amerikansk pälsade valpar från föräldrar av irländsk pälstyp är fullt möjlig. Detta förutsätter att båda föräldrarna är hetrozygoter, och alltså har så väl varsin "I"-alldel som var sin "i"-alldel. I genomsnitt kommer då 25 % av valparna få den engelsk/amerikanska pälsen. Läs mer om detta i Hilde Nyboms rasbok.

Pälsvård -tidskrävande En Wheatenpäls är tidskrävande och detta ska vara klart för alla i familjen. Den ska badas, kammas och klippas regelbundet. Det blir kostsamt om man lämnar bort klippningen varje gång. För att spara pengar kan man gå klippkurser för att lära sig att klippa hunden själv. Var heller inte rädd att prova själv. En bra sax är dock viktigt så barnens pappers sax passar inte. I rasboken finns ett utförligt klippschema. Blir det fel, vilket det alltid blir så växer pälsen så tillsist syns inte misstaget.	Wheaten i snö Jag har nyligen blivit erfaren vad som händer med pälsen då det är sk kladdsnö. Jo, det bildas en massa små snöbollar över hela pälsen och då menar jag HELA pälsen. Dessa bollar blir större och större och tillsist såg inte Jerry för alla bollar framför ögonen. Det enda som bitar på dessa är en varmdusch. Tack vare Helena fick jag veta att detta bara sker vid just kladdsnö. Tur för annars hade jag banne mig köpt overall åt pojkstackarn. Jerry & Charlie	Utrustning Det finns alltid de som vill ha ALLT till sin hund och sedan finns det dom som nöjer sig med lite mindre och slutligen de som tar det nödvändigaste. Jag är väl mer åt de mitt i mellan och kan bara tala om det jag har. Jerrys "sminkväska" består av: En kam med roterande pinnar, en karda, en enkel effileringssax (ej använd), en rak mellan längdssax, en rak kortare sax, en tass sax, en klotång, ett PCL schampo, en peang (aldrig använd) och ett öronrens inköpt hos veterinären som inte ännu är använt.