| Sommaren den 27: juni 1986 var det
MC-träff i Gällivare. Som årlig gäst kom Jerry Williams (ofta själv körande på sin
MC) till Nunisparken, för att spela för knuttar och alla andra parkbesökare. Detta hade
väl pågått ett antal år men jag var för ung för att besöka parken tidigare.
Men just på denna träff var jag där, och hoppade och sjöng framför scenen. Det
gungade på ordentligt. När konserten var över kom en
äldre (40 år, tänk på att jag då var 15 år och tyckte alla över 20 år var gamla!)
kvinna som var ordentligt berusad fram till mig.
-Vill du träffa Jerry? slöddrade hon fram. Jag blev helt stum.
Träffa Jerry Williams, kunde inte bli bättre.
Med stora förväntningar och fjärilar i magen följde jag
med den snubblande kvinnan bakom scenen. Där stod ett högt timmrat hus där artisterna
hade sina loger. Kvinnan satte igång sin serenad och jag uppmuntrades att hänga på.
-Jerry!, Jerry!, Jerry! Kom hit får vi snacka med dig!
När vi skrikit ett tag började jag ana att detta inte
var riktigt klyftigt. Kvinnan brevid mig kunde omöjligt känna Jerry Williams mer än jag
själv, dvs INTE ALLS. När jag slutat skrika och bestämt mig för att försvinna och
hoppas att ingen jag kände hade sett mig. Öppnades en trälucka och självaste Jerry
Williams, himself, lutade sig ut och sa:
-Tjenna Brudar!
Jag hamnade i ett gapande läge och hade väl fastnat med
käkarna om jag inte såg i ögonvrån vad som höll på att hända. Kvinnan brevid mig
blev formligen galen. Hon slet av sig sin blus så knapparna flög, bystade upp sig och
ropade:
-Jerry, kom ner och skriv din autograf!
Jag höll på att skämmas ihjäl. Där uppe stod Jerry
Williams och snackade ner till oss. Jag med vid öppen mun och brevid mig en galen kvinna
med sönder sliten blus. Kvinnan gav helt enkelt ut sig och tänk om Jerry trodde det
samma om MIG!
Jerry kom aldrig ner men han skrattade åt oss och snackade
en del men jag har glömt om vad. Jag var så besvärad av kvinnans beteende. Ner slängde
han i alla fall varsin singel med hans autograf och stängde sedan luckan. Kvinnan
fortsatte att ropa på honom och jag passade på att fly fältet.
Så om det var någon som såg mig tillsammans
med denna kvinna, så var jag helt oskyldig.
Efter detta lilla uppträdadande såg jag aldrig Jerry
Williams på Nunis scenen längre. Om det var arrangörerna som inte bokade honom eller om
det var han själv som inte ville eller kunde komma har jag ingen aning om. Men det var
synd för det kan inte bli en riktig MC-träff i Nunisparken utan Jerry Williams.
Men jag fick en ny chans att se Jerry Williams och då i
nyktert tillstånd. Denna gång på Pitehavsbads hotell där han den 10:e maj 1997
uppträdde. Konserten var bra och han varvade gamla och nya låtar. Som vanligt gav han
allt på scen trots kritiska reportrar i tidningen som kallade honom patetisk och tyckte
det var bättre fyr på honom förr. Tro tusan det, han blir ju inte yngre med åren. Jag
tycker han gör ett väldigt bra jobb på scen och det är nog inte många i hans ålder
som kan ösa så mycket.
Min stora dröm är att en dag få se honom på Börsen i
Stockholm. Jag har hört att det är en riktig show att se honom.
Jag har försökt hålla ögon och öron öppna för att se
om Jerry turnérar uppåt landet i sommar, men det verkar inte så.
Vill du veta mer om honom så läs biografin: Jerry,
Självbiografin av Jerry Williams och Bo Rehnberg
Vet ni mer så skriv!
katarina.mosesson@swipnet.se |
