|
Mårdhunden kan kanske förväxlas med tvättbjörnen men har helt annorlunda både ansikts- och svansteckning och dessutom bl a mycket grövre päls. Täckhåren i vinterpälsen kan vara upp till 120 mm långa. Det ursprungliga utbredningsområdet omfattar stora delar av östra Asien, bl a Japan. Härifrån har arten införts till den europiesika delen av Ryssland och sedan spritt sig västerut. |
1962 konstaderades den första föryngringen i vårt grannland Finland och 20 år senare var större delen av landet ockuperat. Hos oss i Sverige gjordes ett par fynd under 1940-talet i Norrland och 30 år senare hade arten spritt sig söderut och med enstaka exemplar nått ner till Götaland.
|
|
|
|
Mårdhundens
år I de nordligaste delarna av utbredningsområdet går mårdhunden i vintersömn i ett räv- eller grävlinggryt eller i en håla som den själv grävt. Vintervilan är kort i jämförelse med grävlingens är den ett par veckor kortare både på hösten och våren.
Mårdhunden är ibland i rörelse på vintern och har i Finland setts aktiv ute i -20°C kyla. Den är påfallande nattaktiv och på detta anspelar det vetenskapliga släktnamnet. |
Arten har ett par lite udda beteenden. Om den skräms och rusar iväg står svansen rätt i vädret. Eftersom dess undersida är ljus blir det en signal även om natten. Vidare kan mårdhunden spela död om den blir angripen av en övermäktig motståndare. Det är bildat av grekiskans nuktos, genitiv för natt, och ereuna som betyder sökande. |
|
||