|
Mården finns nästan över hela Europa, med undantag av Island, större delen av Brittiskaöarna, Pyreneiska halvön och i Grekland. Hos oss i Sverige förekommer den överallt utom på Gotland. Stammen har ökat kraftigt men det har inte skett likformigt över hela landet. I norra Sverige märks knappt någon ökning medan det i södra Sverige har exploderats.
|
Även om mården i en del områden håller till i öppen terräng är den huvudsak knuten till skog. Tätheten på bestånden varierar kraftigt. Kalhyggen undviks och det finns 2 - 3 gånger fler mårdar i gammal skog än i områden med modernt skogsbruk och stort inslag av planterad yngre skog. Mården är varmt brun med lång, tämligen yvig svans och en gulvit oregelbunden fläck över strupe och bröst.
|
|
|
|
Mårdens
år Då väger ungarna ca 30 g och kullen består av 1-5 ungar. Boplatsen ligger oftast högt uppe i ett träd så det gäller för ungarna att ta det försiktigt så de inte ramlar ner. Reviret är normal några få km2 och dygnsvandringar på allt mellan bara några meter och 65 km är kända. Daglegan tar mården vanligtvis i någon underjordiskhåla eller i ett ihåligt träd och vintertid kan den ibland sova bort en eller annan dag i något gammalt ekorrbo.
|
Mården söker gärna upp as av älgar och renar som också kan utgöra 10% av födan. Rönnbär och blåbär som komplement till köttdieten.
Den är också känd som äggplundrare och dessa kan mården gömma och plocka fram till vintern. Den kan också lägga annan föda i sitt förråd. I rörelse ser arten mer högbent ut än andra små eller halvstora mårddjur.
Trots att mården är en duktig klättrare rör den sig mer än 99% på marken, detta enligt finska undersökningar. Oftast lämnar den där ett språngspår med en längd av 50-100 cm. Mårdens fiender är bl. a räv och kungsörn. mark |
|
||
|
|
||||
