Här kommer min lilla berättelse "Ölburken". Jag skrev den när jag var elva, men har rättat stavning etc.
Ölburken
Knasen stod och tittade på den stora kolossen .Han hade aldrig sett något liknande förut.Nisse smekte försiktigt den blå sidan ,den var kall och len. Knasen såg på den stora hästmyran Nisse som verkade betagen av den blå klumpen.
Knasen hade helt fredligt gått i skogen, då en,ja en vad det nu var hoppat på honom. Det var rena turen att han hade klarat sig . Knasen hade sedan letat reda på Nisse Nu stod dom och tittade på "vad det nu var".
- Vad är det ? frågade Knasen
- Bra fråga! svarade Nisse och kliade sig i huvudet.
Dom gick försiktigt runt hörnet och hoppade till av förvåning. Dom tittade rakt in i ölburkens öppning. Knasen och Nisse backade ännu försiktigare några steg. Sedan rusade dom fram till närmaste pinne och gömde sig bakom den.
- Kanske bäst att oskadliggöra den, föreslog Nisse.
- Sch ! inte så högt. Kanske det men vi är bara två stycken! Vi behöver flera, viskade Knasen tillbaka.
- OK! Du hämtar armen så hämtar jag poliskåren.
Hästmyrorornas arme´ bestod utav :1 geting, 3 flugor, 6 rödmyror, 8 fästingar och 9 hästmyror. Ledaren för denna ensemble var hästmyran general Dunk. Två rödmyror, löjtnant Bräck och löjtnant Pling, följde honom troget. Getingen kapten Surr fungerade nästan endast som någon slags transportmedel. Lägre än tredje vapenassistentens fotsvamp. Men om han om han var fotsvampen, så varde tre myggorna i armén kvalstret som levde i fotsvampen. De var så kallade drönare, den lägsta rangen i hästmyrornas arme´, och man kallade dom inte ens Un Ap eller Ys som dom egentligen hette utan bara "drönarna". Inte med stor bokstav ens en gång. Poliskåren bestod endast av 5 pissmyror och 5 hästmyror. När alla var samlade lade man upp en plan. General Dunk hade ordet som vanligt.
- Vi sprider ut oss från alla håll när vi anfaller. Fästningarna suger blod extra mycket så han blir matt. Löjtnant Bräck och Pling anfaller från Kapten Surr med mig. Alla andra anfaller från drönarna eller från marken. Beväpna er med lämpliga ting. Anfall om 10 sekunder.
När ropet om anfall kom störtade alla fram. Resultatet blev dock inte alltför gott, utan tröttade bara ut dom. Fästingarna kom inte igenom aluminiumet och löjtnanterna roade sig med vätskan som kom från öppningen. Efter 3 minuters meningslös strid drog dom sig tillbaka.
- Den verkar död flämtade Knasen fram. Han var slut efter att han försökt göra hål med ett barr i botten.
- Ja det rann vätska från munnen, god vätska sa löjtnant Pling.
- Vi går in i den utbrast en drönare som också roat sig vid öppningen.
Alla var rädda för ölburken och ingen tyckte att det var en bra ide, men ingen ville visa sig fegare än en drönare så alla röstade ja. Dom vandrade stolta(och livrädda) över att ha "besegrat" den, iväg mot ölburken. Spänningen var enorm. General Dunk skrek in i öppningen på skoj
- Är det någon hemma?
Till svar fick han ett eko, ett skrämmande
- Grrrrrrama
Aldrig mer har en myra eller annat smådjur gått nära ölburken. Sagan berättas fortfarande av mormödrar till myr barn om det fruktansvärda blåa odjuret med välsmakande vätska.