980925

Barns trygghet inför 2000-talet

Vem kommer att driva frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi inför höstens riksdagsbeslut? Det handlar om en grundlagsändring varför det vilande förslaget måste beslutas en gång till av den nyvalda riksdagen. Kommer den nyvalda majoriteten att stödja stärkt skydd för utsatta barn?

Jag minns vilken förtvivlan jag kände när utredningen "Ökat skydd för barn" 1993 inte tog ställning för just barnen. Moderater och en folkpartist hindrade att frågan kom på dagordningen innan riksdagsåret var slut 1994. När sedan riksdagen ändå tog beslutet i år att ändra lagen kände jag en viss tillförsikt. En annan fråga, som oroat bl.a barnombudsmannen, är regeringens svaga initiativ till åtgärder för att skydda barn mot prostitution, trots löften om bättring i samband med världskonferensen. Däremot köper (s) högavlönades röster med tak på barnomsorgsavgifterna istället för att ge valfrihet för alla barnfamiljer.

Vård, omsorg och skola har stått i fokus för valrörelsen. Detta har skett med all rätt. När antalet människor i äldreomsorg ökar och resurserna istället har minskat så finns det anledning att driva dessa frågor, tillsammans med kravet på åtgärder för minskad arbetslöshet för att få pengarna att räcka. - Att ändra en lag till förmån för drabbade barn kostar inte mycket annat än prestige!

De tekniska framstegen är otroliga. Inför valet installerade även jag en hemsida för att informera om vem jag är och vad jag vill i politiken. Riksskatteverkets valstatistik, som kommer in i hemmen genom hemsidorna, är en fantastisk möjlighet till kommunikation för gemene man. Men pedofiler har utnyttjat de förbättrade kommunikationerna länge nog! Nu måste den vilande lagen fullföljas för att tydligt markera att de kränkande bilder, som tillkommit genom kriminella handlingar, inte har samhällets tillåtelse. Varken på nätet, film, band, tryckta skrifter - nej, ingenstans har den typen av material ett berättigande. Efterfrågan kommer också sannolikt att minska om samhället enas om stramare gränser. Den nya lagen är ett steg för ökade möjligheter att skydda barn mot kränkningar och kriminella handlingar.

Frågor om barn som råkar ut för pornografiska övergrepp eller prostitution måste få utrymme också i oroliga tider. Sargade, kränkta och stundtals bortglömda - men barnen är vår framtid.

Liisa Rulander
Riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Sörmlands län 1991-94


980918

Barns trygghet inför 2000-talet

Vem kommer att driva frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi inför höstens riksdagsbeslut? Det handlar om en grundlagsändring varför det vilande förslaget måste beslutas en gång till av den nyvalda riksdagen. Kommer den nyvalda majoriteten att stödja stärkt skydd för utsatta barn?

Jag minns vilken förtvivlan jag kände när utredningen "Ökat skydd för barn" 1993 inte tog ställning för just barnen. Moderater och folkpartister hindrade att frågan kom på dagordningen innan riksdagsåret var slut 1994. När sedan riksdagen ändå tog beslutet i år att ändra lagen kände jag en viss tillförsikt. En annan fråga, som oroat bl.a barnombudsmannen, är regeringens svaga initiativ till åtgärder för att skydda barn mot prostitution, trots löften om bättring i samband med världskonferensen. Däremot köper (s) högavlönades röster med tak på barnomsorgsavgifterna istället för att ge valfrihet för alla barnfamiljer.

Vård, omsorg och skola har stått i fokus för valrörelsen. Detta har skett med all rätt. När antalet människor i äldreomsorg ökar och resurserna istället har minskat så finns det anledning att driva dessa frågor, tillsammans med kravet på åtgärder för minskad arbetslöshet för att få pengarna att räcka. - Att ändra en lag till förmån för drabbade barn kostar inte mycket annat än prestige!

Frågor om barn som råkar ut för pornografiska övergrepp eller prostitution känns kanske lite avlägsna när frågan gäller om Göran Persson ska sitta kvar efter valet eller om Carl Bildt har finansiering för alla sina skattesänkningar. Men när Sifo-siffrorna kom på måndagen med över tio prcent för Kristdemokraterna, kom nytt ljus över saken. Med väljarkåren bakom sig är det dags att lyfta fram en tung partiledare som statsministerkandidat - kristdemokraten Alf Svensson. Med de höga oppinionssiffrorna tänds hoppet om makt så vi ska kunna genomföra för barnen viktiga reformer, allt ifrån valfrihet i barnomsorgsfrågan till att skydda barn mot sexuellt utnyttjande. Med Alf Svensson som statsminister, kristdemokrater på ministerposter och en stark mitt i svensk politik skulle också mjuka frågor få starka förespråkare.

Liisa Rulander
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna i Sörmlands län


ARTIKEL (svar Vallius 6/7)

Omsorg anpassad till omsorgstagarna

Kunskapen om de ökande behoven inom äldreomsorgen har bekrivits i Eskilstuna Äldreprogram 1993-2000. Men ändå har inget hänt under alla dessa år inom området språk- och kulturbehov förrän nu, när Vuxennämnden tog beslut den 18 juni 1998. Är det missuppfattningar, språkproblem eller bara prestige som orsakat debatten kring Vuxennämndens beslut om finsk äldreomsorg? Pennfäktning i all ära men jag föredrar beslut som leder till handling. Jag ingår i det äldreutskott som genom det kritiserade beslutet kommer att ha den fortsatta kontakten med de finska företrädarna. Jag ser fram emot dessa kontakter. De utfästelser som ordföranden Nina Jarlbäck gjorde i samband med beredningen av ärendet har gett mig uppfattningen att vi kommer att ha stora möjligheter att påverka det fortsatta arbetet. Verkställigheten måste sättas igång omedelbart!

Kristdemokraterna har tagit frågan om den växande gruppen äldre på allvar. Det gäller både infödda svenskar och nya svenskar. För att kunna agera fullt ut behöver man ha partiet bakom sig. Kristdemokraterna har haft äldrefrågorna inskrivna i sitt handlingsprogram under många år. På ett förtjänstfullt sätt har Miriam Holm i sin motion till kommunfullmäktige angående värdighetsgaranti i äldreomsorgen också tagit med invandrarnas behov av tvåspråkig personal. Detta har i sin tur gett mig möjlighet att driva frågan i Vuxennämnden.

(s)vek

Däremot beklagar jag att Paavo Vallius inte har fått sitt parti (s) med sig tidigare (artikel EK 6/7). Det är ju (s) som har majoritet i alla instanser. Det som förvånar mig är hans besvikna ton i artikeln, nu när första steget ändå tas. Han skriver att ”Istället för att få vård och omsorg av finsktalande personal tvingas man till lösningar som gagnar - ja, vem?” Det känns lite märkligt att förklara mitt stöd för (s) beslut till en som borde varit nöjd å sina landsmäns vägnar!

På de sammanträden där frågan kommit upp - och som jag själv aktualiserat - har det sedan nämnden startade talats om att omfördela personal för att en avdelning med just finsktalande personal skall skapas. Ett första steg är de sju platserna för dementa på Spångagården. Sedan har en rad andra åtgärder beslutats som jag i och för sig anser som häpnadsväckande att dessa frågor inte varit åtgärdade för länge sedan. Att hela frågan är kontroversiell framgår av formuleringen ”bedöming sker på samma sätt som för övriga sökande”- detta är ju så självklart att det inte skulle behöva påpekas!

Kopplingen till seniorboende

Jag ser inte problemet på samma sätt som artikelskrivaren påpekar i att dagverksamheten kopplas till äldreboende med inriktning på seniorboende . Enligt mina erfarenheter kan just den kopplingen öka möjligheterna till det breda sociala kontaktnät som samtliga efterlyser. Beslutet möjliggör att naturliga kontaktnät kan upprätthållas med vårdbehövande också efter att behovsbedömningen visat på att kommunen har skyldighet att erbjuda service. Behovet av att behövas - att bli efterfrågad även om man fyllt 65 år - ger bibehållen livskvalité även för seniorerna. Detta kan minska stressen på vårdpersonal som ständigt känner att de försummar den sociala kontakten. Detta betyder inte att kommunen ska kunna vältra över något ansvar på de seniorboende!

Öppna dörrar till fortsatt utveckling

Det sades alltså uttryckligen i samband med beslutet att ”inga dörrar är stängda för arbetsgruppen som tillsammans med äldreutskottet skall jobba vidare för nämndens räkning”. Tills motsatsen bevisas tolkar jag det som just fria händer att jobba för att den finskspråkiga vården och omsorgen i förlängningen och under kommande mandatperiod ska få samlas under ett tak. Detta beslut måste leda till omedelbar handling för att minska isolering och lidande för de gamla. Det omdiskuterade beslutet i Vuxennämnden öppnar för nya möjligheter, något som vi Kristdemokrater drev också i valrörelsen -94. Inget har förändrats i våra ställningstaganden. Däremot har det gått fyra år innan majoriteten gick med på en enda förändring av äldreomsorgen i rätt riktning! Kristdemokraterna behöver fler mandat och mer makt för att påskynda förbättringar inom vård och omsorg!

Jag glad för det erkännande som Paavo Vallius ger mig för mitt arbete i riksdagen. För övrigt är Vallius artikel en utmärkt beskrivning av behovet av omsorg anpassad till omsorgstagarna. Beträffande minoritetsspråkskommitténs betänkande har (kd) fått genomslag för sina synpunkter och jag är mycket nöjd. Själv har jag varit med i kommittén för sverigefinskt folketing som dock stupade på (s) negativa ageranden.

Med hänvisning till det jag sagt ovan samt till utdrag ur protokollet från Vuxennämnden i Eskilstuna undrar jag: Vad var det som jag inte vågade? Faktum är att (s) har 8 röster inklusive ordförandeposten, (kd) har en röst. Efter att under hela min politiska gärning ha drivit dessa för mig självklara frågor känner jag en viss glädje över att stenen äntligen börjat rulla. Kom ner från åskådarläktarna för nu måste vi bli fler som skjuter på!

Liisa Rulander
Kristdemokratisk ledamot i Vuxennämnden i Eskilstuna samt
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna i Sörmland


Utdrag ur protokollet för Vuxennämnden den 18.6.1998
1. Finsktalande biståndshandläggare avdelas omgående inom vuxenförvaltningen
2. Ansökningsblankett utformas på finska
3. Behovsbedömning och prövning sker på samma sätt som för övriga sökande
4. Åtgärder vidtas för att de som vill ha hjälp av finsktalande i hemvården skall få det
5. Det fortsatta arbetet inriktas på ett samlat boende med t.ex dagverksamheten kopplad till äldreboende med inriktning på seniorboende
6. En arbetsgrupp tillsätts för det fortsatta arbetet. I gruppen skall en finsktalande planerare ingå
7. Äldreutskottet tillsammans med förvaltningens arbetsgrupp, svarar för kontinuerliga samråd med de finska föreningarna
8. Inrätta ett gruppboende om sju platser på Spångagården för dementa med dygnetrunt personal. Dessa platser kan utökas om behovet skulle visa sig vara betydligt större.


Liisa Rulander
e-mail:liisa.rulander@swipnet.se