Det var inte en lugn öppning på årets Vätternrunda. 

Det var jag, Joakim och Martin som åkte till Motala för att rulla ett varv runt Vättern. 36:e gången ordnas detta arrangemang och det är en hel del gubbar som åker runt. De flesta åker inte speciellt fort men en del åker ruggigt snabbt.

De första fem milen gick det otroligt snabbt, vi snittade nog en 40 km/h, bra grupper och hög fart. Vi stannade först i den gyllene uttern 79 km efter start och då hade jag varit kissnödig i nästan två mil.

- Det kommer aldrig att gå under tio timmar sa jag då vi stannade. Jag kände mej lite kexig i framsida lår. Lite skruvande på Jockes cykel och sen iväg.  Jönköping passerade vi igenom på morgonkvisten och då kände jag mej fortfarande lite seg i benen, sen bar det uppför och då började det bli sirap istället för kex i benen. 140 km från Motala kom vi till Fagerhult och där stannade vi till och fyllde flaskorna. Från Jönköping till Hjo är det stundtals ganska seg cykling men jag började känna mej bättre, inte snabbare men mer jämlik andra. Tyvärr stannade vi i Hjo för att Martin skulle gå på  toaletten men sen var det fin cykling till Karlsborg där vi stannade igen. Kaffe för första gången och sen iväg. Nu började Martin tappa, första gången väntade vi in honom  men när det var 11 mil kvar så hängde han inte med utan gick in i väggen. Det är aldrig roligt man tappar allt. 10 timmar och 57 minuter kom han in på. Med 3 mil kvar till målet så släppte jag  Joakim i en backe. Jag gjorde två försök att komma ikapp men det gick inte så jag kom i mål 3 minuter efter Joakim. De sista fem milen är som sagt väldigt jobbiga, varje liten backe känns hård men till mål kommer man så småningom. Årets Vätternrunda gick på 9 timmar och 40 minuter eller en 400:e plats enligt en inofficiell lista på nätet. Det var en mycket behaglig runda, nästan ingen vind, inte för varmt och ingen sol. Framförallt inget regn. En mycket lyckad runda så vet jag inte om jag ska köra nästa år.20010701.