I dagens nyheter kunde man läsa om att Marathon har blivit en gubbsport men på Marthon.se kunde man läsa tvärtom. Snittåldern på löparna blir allt lägre. Jag tänker inte ge mig in i debatten om vem har rätt osv. Jag vet att det utländska löparna har ökat och det är roligt, det var många vid starten och sex kilometer innan mål var det en löpare som frågade mej vad klockan var. På engelska naturligtvis. Kul. Marathon är inte lika spännande som för 10-20 år sedan, inte något övermänskligt och därför blir det inte lika intressant. Om vi fick en världsstjärna i Marathon så skulle intresset öka explosivt. Något för friidrottsförbundet att jobba med.

Marathon är speciellt, det går inte att komma ifrån. Nästan vem som helst kan springa, jogga och gå 42195 meter. Att gå ett Marathon vet jag inte hur det känns men att jogga eller springa är en häftig känsla. Känslan av att gå in i väggen, att bli totalt slut och att sen komma igen. 

Inget av detta hände mej vid årets Stockholm Marathon. För en gångs skull var vädret till sin fördel inte så varmt och känslan av att det fanns mycket syre i luften gjorde nog att det gick snabbt för en del. En halvtimme innan start lossnade ena linsen och med lite hjälp av en tysk (utländska löpare) som höll på att greja i bilen så fick jag sätta mej i framsätet och i lugn och ro peta in linsen. Lite snack med löpare innan vi ställde upp vid starten. Jag kom iväg bra och det gick ganska fort de första kilometerna. 39.40 på milen 1,20,12 på 20 km. När första varvet är klart känns det alltid lättare. 30 km passerade jag på drygt två timmar och då kändes det ännu lättare och med vetskapen att man kommer att gå under tre timmar känns det underbart. Men nu började också muskelvärken komma, de stumma stegen och det något långsammare tempot. Nedräkningen började redan vid sex kilometer kvar till mål. Vid tre kilometer såg jag att tiden 2,55 inte var helt omöjlig. 2,55,54 kunde jag glatt notera blev resultatet.

Jag hade ingen riktig svacka under loppet och det känns väldigt bra. Ett bra disponerat lopp men jag hade kanske kunnat springa fortare ibörjan. Problem med magen hade jag under stora delar av loppet. Jag var nödig men det släppte efter 32 kilometer då fick kroppen annat att tänka på. Jag har under vällingby marathon och detta lopp laddat med Maxim, tidigare har jag laddat med vitargo. Maxim funderar bra men lite känning i magen, fast det kan bero på annat. Jag har köpt på mej några burkar Maxim så att en utvärdering kommer i höst! Med 11 mil mindre löpträning än föregående år under tiden jan-maj kan jag glatt konstatera att det gäller inte att träna mycket utan att träna effektivt och smart för att nå resultat. Mot Motala och en riktig idiotcykling.