Breaking The Chain, drugs and Cycling – The True Story.

 

Willy Voet, en gammal gubbe som gick lite över gränsen. Dryga femtio idag men han började karriären som cyklist hemma i Belgien på 60-talet. Redan 1962 använde han amfetamin första gången under en tävling. Det brukade droger vid större och viktigare tävlingar men det var inte förrän 1970 som blev möjligt att spåra amfetamin vid dopingkontroll. 

 

Användningen av droger var redan då vanligt bland cyklister.  Boken tar upp hur han åkte fast och hur det var att jobba åt festina stallet. Vilka droger de petade i cyklisterna och hur de kom igenom dopingkontrollerna. Han berättar om en tävling där cyklisten var så ”speedad” att han fick hålla igen och inte cykla så snabbt för att det skulle verka helt sjukt.

 

Det är helt otroligt vilka risker de begår och till priset av att få ligga i täten på Tour Le France.

1997 körde Triatleten  Luc Van Lierde väldigt snabbt på Ironman i Roth. Någon annan har aldrig varit i närheten av hans tider efter det. Säkert hade han petat i sig lite substanser för att få medvind i cyklingen och uthållighet i löpningen. Dopning är utbrett i cykling men jag tror det förekommer i många idrotter fast det inte har kommit fram på samma sätt.

 

Boken ger en insikt i hur branschen fungerar och hur vanligt det är med droger i idrott. Jag tror att pengar till bra dopingpreparat är ett måste i framtiden för att bli en framgångsrik idrottsman eller kvinna 20011010.