Svenska studier om datorn som pedagogiskt hjälpmedel inleddes på 70-talet. I dessa grundlades tankegångar som än i dag är giltiga såsom principerna om ett elevaktivt arbetssätt med en individualiserad undervisning (Princess-projektet) och att datorn skall användas som ett inlärningshjälpmedel och inte som 'inlärningsmaskin' (DIS-projektet.) Datorn kom på allvar in i skolan först på 80-talet och genererade flera olika projekt vilka kom att mer behandla frågan om programvarans funktion och utformning. Diskussionen har utvecklats från att gälla hårdvara och programmering till användningen av programvara i undervisningen (Lindh, 1997).

Dos-projektet, Datorn i Skolan, genomfördes på 150 skolor i Sverige på uppdrag av Skolöverstyrelsen läsåren 1988/89 och 1990/91 (Åkerlund, 1995).

Datorstödd undervisning definieras av Jörgen Lindh i avhandlingen Datorstödd undervisning i skolan . möjligheter och problem såsom: "En undervisning där datorn används som hjälpmedel med avsikt att skapa en bra pedagogisk miljö" (Lindh, 1997, s 27). Han menar vidare att åtminstone ett av följande tre villkor bör uppfyllas för att svara på frågan om datorn bidrar till att skapa en bra pedagogisk miljö:

* att elever blir mer kreativa

* att de får ett ökat intresse för skolarbetet

* att de lär sig mer effektivt

Han anser att den studie han genomfört med elevintervjuer, enkäter, lärarrapporter och lektionsobservationer klart styrker ett ökat intresse av skolarbetet medan däremot kunskapseffekterna och kreativiteten ger mer osäkra resultat.