En övergripande indelning av världens öltyper gör man enklast genom att utgå från tillverkningssätten. De tre huvudkategorierna är underjästa, överjästa och spontanjästa öl.       UNDERJÄSTA   Underjäsning sker vid 5-12° C och har fått sitt namn av att jästen sjunker till jäskarets botten. Tekniken användes av bayerska munkar redan på 1300-talet, men fick sin stora spridning först på 1840-talet.   Till Sverige kom underjäsningsmetoden 1843 med Fredrik Rosenquist af Åkershult. När underjäsningen introducerades var den kanske största nyheten vid själva tillverkningsprocessen att ölet skulle lagras och efterjäsa under flera månader efter primärjäsningen. Det ledde till bl a att det bayerska ölet kom att kallas lageröl i Sverige och att man i brittisk terminologi döpte allt underjäst öl, ljus som mörkt, till lager. Så ser det ut även i dag.   PILSNER/PILS Öltypen föddes i staden Pilsen (Plzen) i nuvarande Tjeckien 1842. Utseende: Ljust gul. Tysk pils är mycket ljust gul och utvecklar lätt ett gräddigt tjockt skum. Tjeckisk pilsner och pilsnertolkningar från andra länder är ofta gyllengula och ibland relativt mörkt gyllengula. Smak: Uttalad beska, mer eller mindre fylligt och har en liten sötma. Tysk pils är torr, har liten fyllighet men istället rejäl humlebeska, speciellt i eftersmaken. Stamvörtstyrka: 12 procent Serveringstemperatur: 8-10° C     LAGER Världens vanligaste öltyp. Utseende: Ljust gul. Skummet varierar mellan olika märken. Smak: Mild med en i allmänhet svag beska och ibland viss sötma. Stamvörtstyrka: 11-12,5 procent. Serveringstemperatur: 8-10° C     MÜNCHENER En av de första underjästa öltyperna. I Sverige kallas den vanligtvis för bayer och dominerade marknaden under 1800-talets andra hälft. Utseende: Mörkbrunt (dunkles) eller gyllengul (helles). Smak: Den mörka är fyllig med tydlig maltarom och smak av rostad malt. Den ljusa är lätt och balanserad med måttlig beska. Stamvörtstyrka: 12-14 procent. Serveringstemperatur: Källarsvalt, 12-15° C. Den ljusa lite kallare.     WIENER OCH MÄRZEN Österrikisk öltyp från första halvan av 1800-talet. Den tyska varianten benäms "Märzen" och sägs vara den ursprungliga typen. Märzen var vintersäsongens sista öl och bryggdes under mars månad. Den bryggdes då extra stark för att hålla till höstens ölfester (Oktoberfest, m fl). Den nya kyltekniken (1800-talet) gjorde att den kunde bryggas året om. Utseende: Bärnstensfärgat eller djupt guldfärgat. Smak: Fylligt, maltaromatiskt med en mild humlesmak. Stamvörtstyrka: 12,5-14 procent. Serveringstemperatur: Källarsvalt, 12-15° C     DORTMUNDER OCH EXPORT Togs fram i Dortmund på 1870-talet. Dortmunderölet, som i Tyskland benäms Export, har sedan 1955 varit förebild för åtskilliga svenska ölmärken. Utseende: Gyllengult Smak: Fylligt med sötma och en balanserad beska. Ibland en viss maltkaraktär. Stamvörtstyrka: 12,5-13 procent. Serveringstemperatur: 10-12° C     BOCK Ett robust öl som på 1200-talet var en överjäst öl och har sina rötter i staden Einbeck, öster om Hannover. I dag är den alltså underjäst och bryggs av bryggerier i alla delar av Tyskland. Utseende: Finns både en ljus och en mörk variant. Smak: Fylligt, maltaromatiskt och alkoholstarkt. Stamvörtstyrka: 16-17 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     DOPPELBOCK Bocktypens starkare storebror som först bryggdes av italienska munkar i Bayern. Många tyska bryggerier har en kopia av öltypen och ölmärkena har alltid namn som slutar på -ator. Utseende: Ljus eller mörk . Smak: Mycket fylligt med både en utpräglad sötma och arom från malten. Stamvörtstyrka: 18-19 procent, men även upp till 28 procent förkommer. Serveringstemperatur: 12-15° C     RAUCHBIER Medan andra bryggare övergick till moderna metoder höll man i sydtyska Bamberg fast vid det gamla sättet att torka sitt malt i röken från en öppen eld . Malten blev då rostad men fick också en tydlig rökt smak. Utseende: Mörkt klarbrun. Ett fint guldbrunt och krämigt skum. Smak: Bränd och rökt men ren smak. Liten efterbeska. Stamvörtstyrka: 13,5 procent. Serveringstemperatur: 12-14° C     ÖVRIGA ALKOHOLSTARKA I många länder bryggs relativt starka öl som ofta, men inte alltid, anknyter till den tyska bocktraditionen. I Norden bryggs ett ganska stort antal starka öl bl a Påsköl, Julöl men även "vanliga" öl räknas in under denna kategori och ligger över 5,6 volymprocent i alkoholstyrka.         ÖVERJÄSTA ÖLTYPER   De ursprungliga ölsorterna i världen var överjästa och England var det land som längst höll på den traditionen. Ända fram till mitten av 1970-talet hade ale, porter och stout fortfarande 80 % av marknaden. Belgien har också sin speciella öltradition som är förknippad med överjästa öltyper. De flesta av de mer än 400 belgiska ölsorterna är överjästa men volymmässigt står de bara för ungefär 1/10 av öltillverkningen.   Det traditionella ölet i Sverige var också överjäst. Det humlade överjästa ölet började antagligen bryggas någon gång i början av medeltiden, troligen för att humlen infördes av cisterciensermunkar vid den tiden. I mitten av 1800-talet när den underjästa münchenern (bayern) kom till Sverige övergick många till den bryggeritekniken. Några svenska bryggerier har de senaste åren gått tillbaka till överjäsning eller använder de båda jäsningsteknikerna parallellt.     KÖLSCH Kölsch kommer från Köln och får endast bryggas av medlemmarna i Kölns bryggeriförbund. Några av dem finns dock utanför Köln men i närliggande städer som t ex Bonn. Där kallas öltypen för Bönnsch. Utseende: Ljust gyllengul. Smak: Frisk, läskande med en maltig överjäsningsarom och utmärkande beska. Stamvörtstyrka: 12 procent. Serveringstemperatur: ca 10° C     ALTBIER Namnet syftar på det gamla överjästa ölet som dominerade innan det underjästa tog över marknaden. Altbier är en släkting till Kölsch och är vanligast i Düsseldorf och Münster i Tyskland. Istället för ljus malt (som i Kölsch) används delvis rostad malt. Utseende: Halvmörkt med en kopparröd nyans. Smak: Välhumlat och ganska fyllligt. Maltaromatiskt, lite fruktigt och torrt. Stamvörtstyrka: 12,5 procent. Serveringstemperatur: Källarsvalt, 12-15° C     STEAM BEER Amerikas enda egenhändigt utvecklade öltyp som började tillverkas under 1800-talet i San Franciscoregionen. Bristen på is i dessa delar av USA gjorde det svårt att kyla brygden under jäsningen. Man utvecklade en egen unik bryggmetod som var ett mellanting mellan under - och överjäsning. Tekniken innebär att man använder jäst för underjäsning och jäser vid överjäsningstemperatur. Ölet låter man sedan efterjäsa på fat till dess att kolsyrehalten är mycket hög. Den höga kolsyrehalten gör att ölfatet ger ifrån sig en ångstråle när den öppnas, vilket gett ölet dess namn. Utseende: Bärnstensfärgat livligt skum. Smak: En rik maltarom med humle i bakgrunden som även dominerar eftersmaken. Stamvörtstyrka: 12,3 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     BERLINER WEISSE Ett veteöl från Berlin som också kallas "champagnen från Spree". Vid tillverkning av brygden används tre delar kornmalt och en del vetemalt. Efterjäsningen framkallas genom mjölksyrabakterier som ger en mycket syrlig smak. För att mildra smaken blandar man ofta i röd hallonsirap eller grön saft från myskmadra. Utseende: Ljus och gyllene gult. Smak: Frisk läskande, kolsyrerikt och mycket syrligt. Stamvörtstyrka: 7-8 procent. Serveringstemperatur: 6-10° C     WEIZENBIER/WEISSBIER Öltyp med ursprung i Bayern. Typen har smakmässigt inget gemensamt med Berliner Weisse men namnet brukar ändå ibland leda till förvirring. Namnet Weissbier syftar på den vita färgen hos den ofiltrerade varianten. Termen Weizenbier (även Weisse) syftar på att ölet, precis som Berliner Weisse, delvis bryggs på vetemalt och ibland även omältat vete. Sydtyskt veteöl är traditionellt ett öl som bara säljs på flaska. Det förekommer både i ofiltrerad ("Mit Hefe") och filtrerad ("Kristallklar") version. Utseende: Finns både ljus och mörk med eller utan jästrester som påverkar klarheten. Smak: Fruktig, läskande smak med maltarom, svag beska och en karaktäristisk jästarom. Stamvörtstyrka: 12,4-19 procent. Serveringstemperatur: Lätt kyld eller källarsval.     BELGISKT VETEÖL Härstammar från staden Leuven några mil öster om Bryssel där det på 1800-talet fanns 35 bryggerier som bryggde just veteöl, eller Wit som den begiska termen lyder. Det sista bryggeriet stängde på 1950-talet men 1966 togs öltypen upp igen av bryggeriet De Kluis. Belgiskt veteöl säljs alltid ofiltrerat. Utseende: Grumligt och nästan vitt. Smak: Torrt, läskande, både milt och smakrikt, aromatiskt och lätt syrligt. Stamvörtstyrka: 12-18,4 procent. Serveringstemperatur: 10-14° C       BITTER ALE Englands nationaldryck. Bitter är opastöriserat fatöl och skall tappas med en manuell handpump, enligt entusiasterna. Det är dock vanligt att ölet pastöriseras och tappas med kolsyrepumpar. Ofiltrerad bitter innehåller mindre kolsyra än de flesta andra öltyper. Ölet serveras därför i regel med ett mycket tunt skum överst. Utseende: Från mättat guldgul till mahognyröd. Smak: Framträdande humlebeska med generöst blommig humlearom i doft och smak Tydlig "överjäsningsarom", oftas en svagt rostad karamellig maltkaraktär. Stamvörtstyrka: 7,5-13,7 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     PALE ALE Pale ale är den klassiska termen för bitter ale tappat på flaska. Benämningen uppkom för att skilja typen från de mörkare öltyperna porter och stout. De flesta pale ale-sorterna är filtrerade och pastöriserade men det finns också de som får efterjäsa i flaskan. Den klassiska innebörden av pale ale har luckrats upp under senare år och i dag kan man finna både flask- och burktappad öl som benämns "bitter" och "pale ale" på fat. Utseende: Från ljust guldgult till mahognyröd. Smak: Oftast mindre fylligt och dessutom kolsyrerikare än fattappad bitter. Stamvörtstyrka: 7,5-13,7 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     MILD ALE En klassisk engelsk arbetardryck som traditionellt var både billig och alkoholsvag. Tappade popularitet under 1960-talet men är på väg tillbaka. Utseende: Mörkbrunt men finns också i en ljusare kopparfärgad variant. Smak: Maltsmakande med viss sötma och karaktären av bränt socker. Svagt besk. Stamvörtstyrka: 7,5-8,5 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     BROWN ALE Är den mörka varianten av mild ale tappad på flaska. Brown ale i södra England är alkoholsvagare än den nordengelska varianten. Utseende: Mörkbrunt, ibland med en röd nyans. Smak: En dominerande maltsmak. Ofta väldigt söt. Stamvörtstyrka: 7,5-11,2 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     OLD ALE Kallas också strong ale och kan i regel definieras som en variant av öltypen barley wine som fått sin smakkaraktär genom lång lagring. De flesta old ales är något svagare än ordinär barley wine, men typen omfattar också de starkare brygderna i England. Utseende: Oftast relativt mörk Smak: Fyllig och mogen karaktär. Maltrikt och ibland starkt humlat. Stamvörtstyrka: 4-12,4 procent. Serveringstemperatur: 12-15° C     BARLEY WINE OCH RUSSIAN STOUT Barley Wine är den traditionella benämningen på mycket alkoholstark ale. Ölet säljs ofta på mindre buteljer och dricks med fördel ur vinglas. Russian stout är en specialitet som ursprungligen bryggdes i England för export till den ryska marknaden, en handel som pågick från 1780-talet fram till första världskriget. Imperial russian stout bryggs i dag av bryggeriet Courage i England och är i och med sin styrka nära besläktat med barley wine. Utseende: Barley wine är i allmänhet djupt guldgult, men mörka varianter finns. Imperial russian stout är mycket mörk. Smak: Barley wine kan ofta vara obalanserat alkoholstark, men också behagligt fruktigt, smakrikt och i vissa fall t o m relativt torrt. Imperial russian stout är extremt fyllligt och kraftfullt med en ton av tjära i smaken. Alkoholstyrka: 5,8-10 volymprocent. Serveringstemperatur: 12-15° C     BELGISK ALE OCH STARK BELGISK ALE Belgisk ale är besläktad med engelsk ale då grundreceptet kom från Storbritannien. Öltypen har utvecklats efter belgiska bryggeritraditioner och variationerna är stora mellan de lokala bryggeriernas produkter. Utseende: Det finns både ljusa och kopparfärgade sorter. Smak: Stora variationer men ofta med en mjuk och rund fyllighet. Mycket aromatiska p g a överjäsningstekniken. Den mörka varianten av stark belgisk ale har en maltarom och den ljusa en påtaglig beska. Alkoholstyrka: Belgisk ale 4,4-6,3 och stark belgisk ale 6,3-11,3 volymprocent. Serveringstemperatur: 12-15° C, men vissa kan kylas mer.       OUDENAARDE BRUIN I Holland och Belgien bryggs det en rad olika bruna öl. Oudenaarde några mil väster om Bryssel är det bruna ölets distrikt i Belgien. Utseende: Mörkbrunt. Smak: En komplex smak. Både torrt, sött, maltaromatiskt och ibland med en tydlig syra. Alkoholstyrka: 5-8,1 volymprocent. Serveringstemperatur: 12-15° C       BELGISKT RÖTT ÖL Västra Flandern och Roeselare är kända för sina röda öl. Ölet får sin röda färg från wienermalten men också från utfällningar från ekfaten det lagras i. Den skarpa syrliga smaken kommer från mjölksyrabakterierna i bryggeriets gamla jäststam. Utseende: Rödbrunt. Smak: Stickande, skarp och syrlig smak med en liten beska. Stamvörtstyrka: 11,7-15 procent. Serveringstemperatur: 8-12° C       TRAPPIST Det finns sammanlagt sex klosterbryggerier i världen som har rätt att använda benämningen "trappiste" om sitt öl. Fem av dess ligger i Belgien och det sjätte i Holland. Trappistölen är karaktärsfulla och har egentligen bara två saker gemensamt - de är alla överjästa och dessutom väldigt alkoholstarka. Utseende: Gyllengula, kopparfärgade eller mörka. Smak: Varierande men ofta mycket fylliga, aromrika och trots den höga alkoholhalten med en mycket fin smakbalans. Stamvörtstyrka: 13,5-20 procent. Serveringstemperatur: Varierar, de flesta kommer bäst till sin rätt vid 12-15° C       PORTER Namnet uppstod genom att ölet från början blev populärt bland Londons "porters", dvs bärare eller dörrvaktmästare på 1700-talet. Innan Guinness Bitter Stout konkurrerade ut portern var den nationaldryck på Irland. I andra länder bryggs portern forfarande men är då ofta starkare än den traditionella portern och ibland underjäst. Utseende: Mörkt åt det svarta hållet. Smak: Tydligt rostad smak. Både torra och söta varianter finns. Stamvörtstyrka: 15-20 procent. Serveringstemperatur: 13-15° C       BITTER STOUT Stout eller bitter stout, som den ursprungliga benämningen är, utvecklades från portern och kan numera betraktas som Irlands nationaldryck. Varumärket Guinness är numera för de flesta synonymt med bitter stout. Utseende: Svart och ogenomskinlig. Kraftigt skum. Smak: Besk och torr med en rostad smak. Stamvörtstyrka: 9,6-9,9 procent på Irland. Det finns även stout upp till 18 procent. Serveringstemperatur: 15° C, men kyld i varma klimat.         SPONTANJÄSTA ÖLTYPER När man tillverkar spontanjäst öl tillsätter man inte jäst på vanligt vis, istället låter man mikroorganismerna i luften sätta igång jäsningen. LAMBIC Lambic kallas den klassiska grundvarianten av detta spontanjästa öl. Finns i både lagrade och färska varianter. Åldern kan variera från 3 månader till 3-4 år och ibland ännu äldre. En mildare variant av lambic som sötas med kandisocker benämns faro. Utseende: Gyllenbrunt och halvmörkt med inget eller lite skum. Oftast ofiltrerat. Smak: Mycket syrligt, lite fruktig och vinliknande. Serveringstemperatur: 10-14° C GUEUZE-LAMBIC Genom att blanda lambic på olika sätt får man fram nya öltyper, som t ex gueuze, där huvudingredienserna är två delar ung och en del gammal lambic-öl som sedan får jäsa ytterligare ett år. Gueuze finns både filtrerad och ofiltrerad. Utseende: Gyllenbrunt. Smak: Friskt, syrligt och läskande. Ibland med en viss sötma. Serveringstemperatur: 10-14° C KRIEK Kriek är ett körbärsöl vars bas utgörs av ungt lambic-öl som blandas med svarta körsbär eller i vissa fall med bärextrakt. Ölet får sedan jäsa i 4-8 månader. Kriek lagras sedan minst ett år. Vissa sorter når sin topp först efter flera år på butelj, det gäller särskilt de ofiltrerarde varianterna. I Belgien finns dessutom andra lambicbaserade fruktöl, t ex framboise som framställs av hallon, cassis som görs med svarta vinbär och öl med varierande namn som framställs med extrakt från t ex persika och banan. Utseende: Mörkt rött. Smak: Välgjord kriek är oftast torr med tydlig syra och balanserad körsbärssmak. Serveringstemperatur: 10-14° C