Tillbaka

Recensioner A-Ö

Här finns en del recensioner som jag skrivit. De flesta är väldigt korta just nu men jag tänker skriva dem utförligare vid senare tillfälle. Sidan är tänkt att kontinuerligt utökas.

Alphataurus - Alphataurus (1973)

Italien. Crime records.
Skivans första låt har svårt att komma igång, visst finns här en del bra partier men de hänger dåligt samman. Låtens mittparti är dock riktigt bra. Andra låten är ganska tung med många olika partier men sången är inte helt lyckad, ganska gapig. Vid tredje låten så känns det som om bandet har kommit in i andra halvlek och mognat till ordentligt. Nu spelar man upp en sammanhängande och bra symfonirock, sången är mer balanserad och mycket bättre. Dock är tredje låten Croma en ganska lugn, stämningsfull och vacker sång med bra tryck, kanske skivans bästa. Fjärde låten La mente vola är också  lugn och vacker och mycket bra. Sista låten Ombre muta börjar lugnt för att sedan dra på ordentligt med flera komplexa partier, här är det riktigt symfoniskt och bra.

Summering: Svag inledning med två struliga låtar med gapig sång som påminner om en dålig version av PFM. Efterkommande låtar är som förbytta och visar upp en mycket hög klass, påminner lite om Loccanda delle fate.

Betyg: 68

Amon Duul - 5 years (1980)

Tyskland. Lollipop musik.
Samlingsskiva av olika låtar från åren 1974-78 från den tyska gruppen som började som ett kollektiv som spelade psychadelisk musik i början på 70-talet men övergick sedan till en mer progressiv musik. På slutet at 70-talet började dock deras nedförsbacke och de spelade då en mer tillgänglig rock som är rätt ointressant. Amon duul 2 är ett ovanligt band som ibland påminner om Jane men är lite för ojämna. De spelar en sångbaserad rock med influenser av det mesta. På den här skivan kan de ibland visa upp hur bra de kan spela och man överraskas av riktigt bra symfoniska delar, tyvärr så visar de också på mindre bra egenskaper och spelar en del musik som är rent patetiskt dålig. Jag tror att det skulle gå att sätta ihop en bättre samling med Amon duul 2 från dessa år som den här skivan representerar.

Summering: Samlingsskiva som har sina ljuspunkter men känns på det hela ganska medelmåttig. Ibland bra och ibland mycket dåligt.

Betyg: 49

Arachnoid - Arachnoid (1979)

Frankrike. Musea.
Franskt band som endast gjorde en skiva. Som de flesta franska band har Arachnoid en mycket speciell stil. Gruppen blandar riktig höjdarmusik med svårlyssnad och konstig musik. Den teatraliska framtoningen som Ange ibland ger prov på finns även här inbäddad i musiken på något obeskrivbart sätt. Även landsmännen Pulsar är en bra jämförelse även om Arachonoid har sin egen säregna stil. Detta band bör absolut höras, kanske inte för att den här skivan är något att bryta armar och ben för att få tag i men för att den är så pass originell. Med dubbla keyboards och en spännande gitarr finns det nog med partier här för att skivan skall få snurra i stereon ett tag. Skivan är mycket varierande då låtarna skiljer sig ordentligt i stil, ibland är det riktigt läckra symfoniska delar för att sedan försvinna i någon konstig rytm. Den första och den fjärde låten är mina favoriter. Lyssna på skivan innan du köper den!

Summering: Speciell fransk grupp som låter som en blandning av Ange och Pulsar utan att låta som någon av dem. Klart originellt. Lite ojämn skiva som är bra utan att vara suverän.

Betyg: 62

Atila - Intencion (1976)

Spanien. Lost vinyl
Atila är ett spanskt band som består av bas, gitarr, trummor och keyboards. De spelar en symfonisk rock som påminner starkt om spanska och sydamerikanska band såsom Crack, Crucis och Espiritu med en del influenser från den italienska symfonirocken. Den CD-skiva som jag har är inspelad från en LP-skiva vilket ger ett klart sämre ljud än om den tagits från mastertapen. Man kan höra ett visst knaster här och var som irriterar. Jag tror ärligt talat att originalinspelningen inte heller var så bra vilket ger en ganska medelmåttig ljudkvalitet. Bla skränar gitarren en del.
Skivan är ganska ojämn, gruppen blandar riktigt bra delar med sämre. Ingen av de fyra låtarna står ut så mycket från de andra förutom att jag tycker den sista låten är klart sämst. Låten börjar bra men flummar sedan bort, bla innehåller den ett tre minuter långt meningslöst trummsolo. Atila behärskar dock allt från lugna och vackra partier till mer symfoniska och komplexa delar. De använder sig av en del läcker moog-synth vilket man aldrig kan få nog av. Musiken varierar mycket och de byter olika partier med ljämna rum och överraskar en del. Deras mer komplexa delar är riktigt bra och de använder sig av ibland av delar som påminner om klassisk musik.  Bandet sjunger på en eller två låtar och sången låter ganska hyfsat.
Jag skulle inte vilja vara utan den här skivan pga de ibland riktigt fina delar som finns men i överlag är det inget att hänga i julgranen. Det finns andra bättre band i samma stil som man bör titta på först (bla de som nämns längre upp).

Summering: Ojämn skiva som innehåller en del riktigt bra symfonisk rock men lite för mycket medelmåttig musik för att övertyga helt.

Betyg: 56