..................................................................................................................
Han kommer i en skrud av sot och fjädrar
med en krans av fallna stjärnor där varje önskan varit förspilld.
Med fingrar av osmitt järn, smeker han ditt hjärta
och frälser din själ från liv och hopp.
Dunster slår ut från hans kropp men sprids ej vida omkring
för vinden blåser ej mer.
Minns din glädje, han sliter den i bitar med lust och iver.
Hans nagel rispar ditt öga till mörker och dimma.
Han tar din ångest och rädsla och ökar den förbi den gräns som
ord kan beskriva.
Han tar din smärta och gräver i den med sina fingrar tills det enda
som håller samman ditt sinne,
är hans vilja.
...............................................................................................................