[Tillbaka till första sidan]

skapad 96.12.10 uppdaterad 97.06.22

Den 66 meter höga solpyramiden ligger i ruinstaden Teotihuacán, 40 km nordöst om Mexiko city. Fotot togs den 22 december 1992 under min första semestervistelse i Mexiko. Teotihuacaner Strax utanför nuvarande Mexiko city finns de enorma sol- och månpyramiderna som härstammar från Teotihuacánkulturen. Dess blomstringstid varade mellan ca 400- 700 e Kr. Därifrån härrör också dyrkan av "Den befjädrade ormen" (Quetzalcóatl). Tolteker Arvtagare till Teotihuacankulturen blev toltekerna. År 856 skall den toltekiska huvudstaden Tula ha grundas. År 1168 plundrades och övergavs Tula. Men betydande toltekska folkgrupper levde sedan vidare i området. Dess seder och bruk togs sedan över av de invandrade nomadfolken från norr.

Azteker Aztekerna var en av de sista chichimekiska folkstammarna som trängde in i centrala Mexiko efter den toltekiska stormaktens sammanbrott. Chichimeker betyder "Hundars söner" eller "barbarer" dvs de var krigs-, nomad- och jägarstammar som livnärde sig på att jaga och plocka frukter. De gick klädda i hudar och bodde i grottor eller enkla kojor av grenar. De inhemska krönikorna kallade aztekerna för Azteka chichimeka "Barbarer från Aztlán". Enligt deras traditionella historia kom de från Aztlán, en plats belägen i nordöstra Mexiko eller södra USA. Aztekerna själva kallade sig för mexikaner (Méxica). Örnen med en orm i näbben är Mexikos statsvapen. På 1300-talet var centralplatån, toltekernas forna rike, delat mellan 28 stater som strävade efter att bli den dominerande. De barbarstammar som hade anlänt hade mycket snabbt tagit över föregångarnas, toltekernas seder och bruk och hade byggt sina egna städer. När aztekerna anlände var de ovälkomna och drabbades av många motgångar innan de år 1325 kunde grunda sin egen stad, Mexico- Tenochtitlán (nuvarande Mexiko city). Aztekernas stamgud, Huitzilopochtli hade i en uppenbarelse sagt åt dem att slå sig ner på den plats där de fann en örn som satt på en fikonkaktus (tenochtli), glatt ätande på en orm. Denna örn är det nutida Mexikos emblem som bland annat pryder dess flagga. På den platsen byggde de den första helgedomen åt sin gud. Platsen där de slog sig ner var en av de småöarna som fanns i sjön, Texcoco. För att utöka sin jord var man tvungen att samla upp gyttja och dy från den grunda sjöbotten på vassflottar. Dessa flytande trädgårdar kallade man för chinampas Efter hand rotade sig flottarna och blev till fast mark. Knappt 200 år senare år 1519 när Conquistadorerna med Hernán Cortéz i spetsen nådde Tenochtitlán så stod det aztekiska riket i full blomstring och var det mäktigaste imperiet som Mexiko hade beskådat.

Solstenen, den aztekiska kalendern hittades år 1790 i nuvarande centrum av Mexiko City. Den väger 12 ton och har en diameter på 3,5 meter. Fotot togs i Museo Nacional de Antropologia, Mexiko City. Tiden Kalendern hade en avgörande inverkan på livet för aztekerna och de övriga folken i Centralamerika. Aztekernas kalender var snarlik den som Mayafolket använde sig av. På deras kalenderstenar fanns "de fyra solarna avbildade". Dessa solar symboliserade de fyra världarna som tidigare hade existerat. Var och en hade gått under i katastrofer och utrotat hela mänskligheten. Födelsedatumet för solarna bestämde undergångens karaktär. Den sista epoken hade gått under genom översvämningar. Den femte världen som nu existerar skall gå under genom skalv eller rörelse. Aztekerna använde sig av två kalendrar. Solåret bestod av 365 dagar som var uppdelade på 18 månader om 20 dagar. Därutöver hade man fem "tomma" dagar som ansågs vara särskilt olycksbringande. Varje månadsnamn talade om vilken typ av religiös rit som skulle avhållas denna månad. Parallellt med solåret fanns också ett "spådomsår" på 260 dagar. 20 dagar var kombinerade med talserien 1-13. Varje solår fick namn av den första dagen på spådomskalendern som visade vad som skulle inträffa under det nya året. Efter 52 år återkom samma dag och tal i talserien på den första dagen på året. Detta bildade ett slags mexikanskt sekel. Vid utgången av det gamla seklet tände man "den nya elden" och hoppades att livet skulle gå vidare ytterligare ett sekel. Dagarna på Venus skenbara omlopp fick också namn av spådomskalendern. Namnet på solåret och "venusåret" sammanföll efter två mexikanska sekel. Detta bildade den längsta mexikanska tidsrymden som kallades "en ålderdom". Gudar Mexikanerna kom med tiden att inneha en ofantlig mängd gudar. Från början hade man sina egna stamgudar. Sedan tog man till sig de toltekiska gudarna och inkorporerade dessutom gudarna från de provinser som man erövrade. Mexikanerna trodde på två ursprungsväsen som bodde högst upp i universum, i den trettonde himlen. Deras fruktsamhet var upphovet till alla de övriga gudarna och människorna. Dessa ursrungsgudar hade med tiden skjutits i bakgrunden till förmån för de yngre mer verksamma gudarna. Men de hade fortfarande den avgörande makten. Enligt aztekernas skapelseberättelse så skapades världen genom att de av ursprungsgudarna skapade gudarna samlades I Teotihuácans mörker. En av gudarna kastade sig i elden varur han uppstod förvandlad till en sol. Men den nya solen var orörlig. Därför fick de övriga gudarna ge solen näring (blod) genom att offra sig själva. Det blev sedan människans lott att ge solen näring genom blodsoffer annars skulle universum upphöra att existera. Även de övriga gudarna som var ansvariga för regnet, växtligheten och de övriga naturkrafterna behövde blodsoffer. Offerritualen utspelades på pyramider och i tempel där präster skar ut hjärtat med en obsediankniv (vulkaniskt glas). Jungfrufödsel Coatlicue var en jordgudinna som blev havande genom att en boll av fjädrar föll ner från himlen. Aztekernas stamgud, Huitzilopochtli föddes fullvuxen och beväpnad med en eldorm. Coatlicue hade tidigare fött ett antal stjärngudar som omedelbart blev bortjagade av hennes nyfödde son. Det är givetvis många saker som skiljer den aztekiska mytologin från andra. Men jag anser också att det intressant att iaktta likheterna. Jungfrufödslar förekommer även i Bibeln och den grekiska mytologin. Även "syndafloden" som gjorde slut på aztekernas fjärde värld förekommer i bibeln och den babyloniska skapelseberättelsen.

Regnguden Tlaloc står utanför Museo Nacional de Antropologia, Mexiko City. Regngudar Jag har även fått berättat för mig om när en staty föreställande regnguden Tlaloc skulle forslas från södra delarna av Mexiko och placeras utanför Nationalmuseet för antropologi i Mexiko city. Detta var mitt i torrperioden men när statyn nådde Mexiko city utbröt ett fruktansvärt regn som varade under lång tid. Själv köpte jag en liten staty föreställande regnguden Chac mool från Mayastaden Chichén Itzá. Men jag var inte medveten om vad jag hade tagit med mig hem till Sverige. Under höstarna brukade jag tillbringa all ledig tid i skogarna eftersom jag är mycket intresserad av svamplockning. Under en ovanligt torr höst så fick jag tillbringa min lediga tid med bokläsning. Efter att ha läst en bok om Mexiko blev jag varse om vad min staty föreställde. Då ställde jag regnguden vid mitt fönster för att se om den kunde hjälpa mig. Efter den stunden blev den fortsatta hösten mycket regnig vilket fick mig att fundera på att skicka tillbaka regnguden till Mexiko. Quetzalcóatl En gud som intresserar mig speciellt är Quetzalcóatl. Han ansågs ha varit en vis toltekisk kung som älskade sitt folk så mycket att han förbjöd människooffer. Han tillät endast djuroffer. Men han jagades bort av Tezcatlipoca, en trollkarl och nattgud som förkroppsligade nyckfullhet, synd och ondska. I boken "Mexiko - Myternas land" skriven av Jöran Mjöberg har jag läst följande om hur Tezcatlipoca försökte att jaga bort honom med hjälp av sina konster. "Till sist lyckades han fresta honom med vin. Efter att ha druckit sig berusad så kallade han på sin syster som han bjöd på vin. Därefter ägnade de sig åt erotiska nöjen." Eftersom han också var en präst som hade svurit kyshetslöfte skämdes han mycket. Detta fick till följd att han begav sig av från Tula. Vissa legender säger att han blev kung i Chichén Itzá. Andra legender att han begav sig iväg mot nuvarande delstaten Veracruz. Därifrån skulle han seglat ut på en flotte och bränt sig på ett bål. Sedan steg han upp förvandlad till planeten Venus. Men legenderna säger också att han skulle återvända från öster, därifrån han försvann för att återupprätta sitt rike. Det sägs att Quetzalcóatl hade vit hud och skägg och att han pratade ett annat språk. Därför finns det många som menar att han hade kunnat varit en kristen viking. Hernán Cortéz, den spanska conquistadoren hade också ovanligt vit hy för att vara spanjor och var för övrigt mycket lik guden. Han kom också fram samma håll som Quetzalcoatl skulle komma ifrån. Till och med året för återkomsten stämde. Vilket sekel han skulle komma tillbaka visste man däremot inte. Denna förväxling mellan Cortéz och Quetzalcóatl fick mycket ödesdigra konsekvenser för det mexikanska folket. Men mexikanerna väntar fortfarande på gudens återkomst. Även om man inte tror att han skall återvända rent fysiskt så är det ett bildligt uttryck för hoppet om en bättre framtid. Halvmexikan 1992 var jag för första gången i Mexiko. Sedan dess har jag varit där ytterligare tre gånger. Jag har blivit mycket intresserad av allt mexikanskt, inte minst den precolumbianska kulturen. Jag känner mig själv som en "halvmexikan". Därför har bland annat Quetzalcóatl blivit mitt halmstrå för att förklara min historiska anknytning till de gamla mexikanerna. Jag har även läst de isländska sagorna som handlar om upptäckten av "Vinland" för att försöka finna länken mellan våra kulturer. Men det är en annan historia.

Källförteckning:

Dagligt liv hos Aztekerna		Jacques Soustelle
Atekerna		Jacques Soustelle
Indianska fornkulturer		Michael D. Coe
Mexiko -Myternas land		Jöran Mjöberg