När jag var mindre, -alltså när jag fortfarande gick i grundskolan -tyckte jag nästan synd om mina föräldrar som bara hade fyra veckors semester medans jag hade tio! Jag såg verkligen inte fram emot den dag då jag skulle tvingas gå med på såna villkor! Sommarlovet var liksom moroten som fick oss att passa tider och läsa läxor med glädje (nåja..) resten av året. Det var en tid som hette duga det! Nu ska EU tydligen förstöra (=förkorta) sommarlovet för ungarna men det är ju en annan femma. Jag är som tur är förbi den tiden nu och om inte ens farbror Persson bryr sig, -who cares?

Så få och små orosmoln det var på den tiden! Ett av dom små var till exempel att sova över, speciellt på fredagar eftersom det då var extra bra sommarmorgonsprogram. Ett annat var att få punktering på cykeln och vänta på att den skulle bli lagad av nån med rätt kunskap! Cykeln var lika viktig för mig då som bilen är för vilken pendlare som helst idag! Det tredje orosmolnet var nog skolstartsrean som alla affärerna sätter igång med alldeles för tidigt. De kunde lika gärna ha skrikit "tillbaks till verkligheten nu unge" i örat på oss små! Nuförtiden har "den dag" kommit för ett bra tag sen även för mig. Det vill säga den dag då jag tvingades gå med på att bara ha några ynka veckors semester per år!

-Industrisemester. Lika heligt för svenskarna som koranen är för muslimerna. En muslimsk snubbe som skulle vilja hämnas på oss för vår rätt att skriva skit om muslimens guide till himlen om vi så vill skulle inte kunna uppreta den mest regelbundna kyrkobesökaren med att skriva blä dig bibel. Men skulle snubben däremot ifrågasätta sommarsemesterns rätt till existens skulle han genast ha ett uppbåd efter sig!

Hur definieras då semester? Ja, den måste för det första vara tillräckligt lång och observera att det inte är antalet dagar per år som räknas utan antalet veckor i sträck sommartid som är det viktiga! Viktigt att komma ihåg är också att första veckan inte räknas alls eftersom det behövs några dagar enbart för att få en att fatta att man är ledig! Så hur vet man då när man fattat undrar den nyfikne läsaren?

-Det är till exempel när man börjar ta för givet att alla andra man känner också har semester, när man utan vidare funderingar slår på en videofilm efter klockan 1 på natten eller när man dyker upp på Max klockan 01.30 och funderar över vart alla fyllhungriga är just denna kväll...tills man kommer på att det är onsdag!

990728

Barn är förmodligen lättast och billigast att göra intryck på. -Att vara 20 år äldre är bara det en stor grej! Gör svarta gummimärken på asfalten med bilen och de små liven kommer att minnas det hela livet! Jag kommer fortfarande ihåg vår granne som ägde en risig Opel. En vacker dag då vi som vanligt lekte i sandlådan blev vi till vår förtjusning vittnen till denne ungtupp som försiktigt körde kofångaren mot stenmuren och sen gasade järnet så gummit rök! Wao lixom!!

I skolan blev det plötsligt viktigare än någonsin förr att göra intryck! Till att börja med räckte det att ha en mössa med texten "Ryon" och ha en gäll röst som orkade hålla igång hela dagen. Plus att vara duktig i idrott naturligtvis, -resultaten i kast med liten boll och löpning 60m var inte att förakta när det gällde att klättra uppåt på coollistan. Det gällde att vara ju att vara poppis.

Poppis förresten. I Sverige betyder det en helt annan sak än det verkar göra i USA. Åtminstone att döma efter att ha sett amerikanska collegefilmer! "Poppis i Sverige" och "poppis i USA", -det senare betyder att ca 80% av tjejerna tittar efter dig i korridoren flämtandes till sin väninna "Såååååg du, han tittade på mig!" och resterande del är dina ex som saknar dig något alldeles förfärligt. Att vara poppis i ett svenskt gymnasium däremot betyder bara att man alltid slipper bli vald till "klassombud", eller pärmbärare som vi kallade det. Vidare betyder poppis att det är Du som tar oftast tar initiativet till klassfesterna där också Du får göra hundgörat. Ni märker en viss skillnad? En sak är gemensamt dock, -"poppis" innebär både i svenska som amerikanska skolor minst en fyra i idrott!

Som vuxna verkar vi använda oss av alla möjliga medel för att verkligen skilja oss från mängden på nåt sätt. För det finns nog ingenting som är så viktigt för oss människor som att imponera på andra. Oavsett politisk tillhörighet, antal ören på bankboken eller uppväxt, -vi strävar alltid efter att hitta vår bästa sida och visa upp den för "Svensson på stan" likväl för nån av det motsatta könet. Var och en gör det efter egna förutsättningar och med olika uttryckssätt. Men som ung är det än viktigare! Inte bara ska man lyckas bli sedd, man ska "hitta sig själv" som det så vackert heter dessutom!

Såg en punkare på busstationen idag. Stackarn! Han som inte vill annat än att reta upp folk, att få känna sig missförstådd och hatad. Istället möter han 20 år äldre gubbs som endera säger "sådär såg jag ut för 20 år sen" eller tyst för sig själv tänker "tänk om jag vågat". -Vem kan han reta upp idag? Vem ser honom? Så till sist ett tips till honom; varför inte skippa rödfärgen och tuppkammen och vattenkamma det, skaffa stålbågade brillor, ett moderatmärke och lär dig Calle Bildts skorrande dialekt och sätt dig på nån av pendelbussarna till industrierna. Sitt där en dag eller två och dela ut lite flygblad och se allmänt höger ut. För i en stad där till och med folkpartiet betecknas som högerextremt av vissa kan jag garantera att du väcker uppmärksamhet punkarn!

990705

Båtar kan likt musik sammanfattas som trevligt! -Mycket trevligt till och med! Musik för att den kan ge glädje, tröst, mod, en stämning samt associationer till människor, platser och minnen. Båtar för att de tar sig fram på böljan den blå. -Finns det nåt finare än vatten, dvs så länge man inte på nåt sätt behöver sänka sin lekamen i det utan tillåts betrakta dess harmoni och storhet från en klippa eller båt?!

När jag var liten var jag rätt ofta ute på sjön. I egen motorbåt på älven för det mesta men också en och annan tur till Finland med färjan. Ni förstår...jag härstammar från en tid då folk satte sig på färjan för att komma över på andra sidan! Plus naturligtvis för att komma åt att köpa Marianne i taxfreen. Det fanns mycket man kunde göra ombord som att tex gå på bio, spela enarmad bandit, vandra omkring på däck eller äta på restauranten. För de äldre passagerarna fanns det än mer man kunde göra, riktigt vad visste jag inte eftersom deras dörr var märkt "Åldergräns 20år" och därmed ett no-no!. Kunde dock betrakta nono-ställena genom glasrutor vilket jag också gjorde ibland och alltid med stor skepsis... Dessa oskötsamma människor därinne skulle aldrig komma till himmelriket, det var ett som var säkert! Inte nog med att dom var högljudda, lyssnade på hög musik men dessutom drack dom alkoholhaltiga drycker så det sjöng om det! Usch och fy!

Klockan halv sju på morgonen bankade så en båtkvinna på hyttdörrarnas skrikandes "halv sju, väckning" på klingande finlandssvenska. Ja, så klingande det nu kan låta. -Vid detta ljud for man upp som en raket, klädde sig och ilade till cafeterian för att käka frukost. Nu skulle vi minsann exploatera Finland!

Idag är andan annorlunda, eller kanske är det jag som ser saker på ett annat sätt nu än då... Redan på terminalen ser man skillnad. Idel uppklädda gentlemän och dito uppklädda fröknar. Stämningen är glad och uppsluppen, -som om man kommit till en fest! Är detta gängen som ska utforska Finlands marker?? När man sen kommer ombord märker man att antalet discotek och barer vida överstiger antalet i en normal svensk stad! Taxfree-shopens Marianne har blivit förpassade till en liten hörna *snyft* tillsammans med godisbilar, lakritssnören och allt annat förbenat godis. Golvytorna består nu istället till hälften av hyllor med idel vinare, likörer, cider och candyshotsflaskor. Den andra hälften är belamrade med ölkartonger som på taxfreespråk kallas suitcases!

Båtstanterna har nu förpassats till biljettkontrollen där hon med ett påklistrat leende säger "välkommen ombord" tlll många-många människor varje avgång. Och ändå så låter det så äkta, visst? Hennes gamla uppgift är passe, -ingen större ide att väcka allihopa för de ynka fem procenten som verkligen ska av. För nej, det enda nutidens passagerare har som mål att utforska är just nöjeslivet ombord på Silja City. Majoriten av dessa är i 20-30årsåldern av vilka många säkert är lika förvånad som mig själv över att de oskötsamma människorna från våra barndomsresor är borta! Kvar är bara vi trevliga partyglada ungdomar som är där för att ha kul...

990509

När vi gick i grundskolan och gymnasiet hade vi som bekant en hel del prov. Diagnostiska prov, CP, vanliga prov samt uppsatsskrivning. Det senare var min favorit. Svenska, -uppsatsskrivning! Inga förberedelser, bara "Kom i tid och ta med pennan!" Inget tankearbete utan bara att sitta ner och koppla av! Självklart blev jag färdig efter halva tiden, -drömmen var uppsatsskrivning mellan 12.00-16.00 på en fredag. Jag njöt och var i allmänhet hemma vid tvåtiden väl medveten om att jag dragit in en stensäker trea. Varken mer eller mindre.

Det var tider det då man på kommando lyckades skriva ihop x antal A4-sidor. För ett par år sen hade jag fortfarande kvar "det". Ambitionen att skriva ett kåseri i veckan på denna hemsida har sen dess allt mera krympt till nuvarande ett i månaden vilket jag klarar med nöd och näppe. -Jag hittar nästan dagligen stoff och uppslag. Jag får nån ide där jag sitter och snålläser datatidningarna på bibliotekt, i nån kö eller med andra ord ute i det dagliga livet och kan då komma på mig själv med att storflina! Inte bra om man vill slippa tvångströja även i fortsättningen gissar jag. Nåväl, de jättebra ideerna är naturligtvis totalt bortblåsta när jag väl sätter mig framför tangentbordet igen...

Nää, man skulle komma på nåt stensäkert sätt att inte glömma bort ideerna. En ide kan ju vara att se till så man gör flera minnesvärda grejor. Alltid råkar man väl ut för nåt pinsamt som man kan skratta åt, -efteråt alltså?! Saker som man aldrig glömmer av nån anledning.

Kommer nu att tänka på ett avsnitt av Vänner häromsistens. Vännerna firade nyår och en av dessa gav nyårslöftet att göra en sak varje dag som han inte hade gjort förut. Ganska bra ide tycker jag. För mig skulle det betyda att jag kunde slå tre flugor i en smäll; -krydda det vardagliga, mer inspiration för denna sida samt att man kunde se det positiva i det normalt enbart negativa i meningen att "detta har aldrig hänt mig förut". Meningen skulle få en helt ny innebörd och man kanske till och med avslutar meningen med ett litet smile mitt i eländet av en 500-kronors parkeringsbot på vindrutan.

Låter inte så dumt, eller?!

990412

Vad är det hela svenska folket samlar på med största intresse? Nånting som verkar ligga oss varmare om hjärtat än lillingen före sillen på midsommarafton och fyrverkerierna till nyår? Svaret är; -rabattkuponger! Folk går bokstavligen över berg för att kunna utnyttja dessa till max! Ett exempel är ju killen i 50-årsåldern som råkade glömma rabattkupongen för kaffe hemma. Så vad gör han? -Svaret är att han vänder och kör sin Porsche 944 i 5 km tur och retur för att hämta den och spara några kronor. Big business? Nää, men låt oss säga att den behagliga känslan av att verkligen nyttja den kom främst i detta fall.

Och väl i kvarterets ICA-butik trängs gamlingarna som i ultrarapid. Inte nog med att de "hjälper" kassörskan och envisas med att lämna jämna pengar. Nejdå...häromsistens hade jag till exempel hur bråttom som helst på en skala och hamnade självfallet bakom en gammal tant med ett tjockt rabatthäfte som kassörskan fick bläddra igenom sägandes "korv då?, har du köpt nån sån...800 gram?" Detta med en kö tornade upp sig alltmer bakom oss. Men jag stod där och njöt jag! Positivt tänkande! Man hade ju kunnat befunnit sig längre bak i kön eller ännu värre varit i kassörskans kläder. Och det ska ni ha klart för er... -Jag passar inte alls i klänning!

Men såvadå?! Jag är ju inte ett dugg bättre när det gäller denna rabattkupongmani. -Klart som korvspad att man ska riva ut några vinstgivande kuponger och dra iväg till förorten för att spara några kronor! För "många bäckar små..." som Joakim Von Anka en gång sa när någon undrade hur han kunde finna det motiverat att åka limousine med egen chaufför i flera mil bara för att läsa dagstidningen gratis...

Nånting vi om möjligt är ännu mera frälsta i så är det fribiljetter! Evenemang som är gratis ratas medans vi gladeligen strömmar till om vi läser en annons där de tar 120kr entre samt bifogar en fribiljett. Alla känner sig lika unika och utvalda och lämnar stolt fram kupongen till entrevakten med känslan av att "Jajamensan, nu lurar man dom ändå!" När familjerna lämnar evenemanget med alla "fynden" och ett par hamburgare per skalle mättare undrar man... Vem blev lurad?

990312