Jag har fått en guldstaty.
Fått stå där i ljuset. Föremål för allas beundran.
Alla vill vara där jag nu är. Självklart. Det var värt allt.
Nu ska man minnas mig, det tror jag nog.
Stackars människor som aldrig blir något.
Stackars dem som bara några få obetydliga kan minnas.
Tänk, de som aldrig fick möjlighet att komma så långt.
Allt de fick se var en sol som går upp.
Upp över samma horisont var morgon.
Ljus över samma plätt på jorden var dag.
Tänk att knappast ha mat för dagen,
att bara ha stjärnorna på himlen att fundera över.
Så sorgligt, låt oss hjälpa dem.
Sådant behöver jag inte fundera på, jag vet hur allt är.
Jag har tagit del av den kunskap människan erövrat.
Så har jag nått dit jag nu är, med all rätt.
Jag har sett allt. Träffat människor från alla delar av världen.
Fått dela min mening med dem som betyder något.
Vilken visdom. Vilken lycka.
När jorden ej mer existerar, så vet jag det blir,
då skall man minnas mig.
Det inser ju alla.
Kliv upp här!
Ta er till toppen där alla vill vara!
Där står ni stadigt på dem som är svaga.
Förvisso är det så.