FÅGELN
I ett paradis flyger en ensam fågel över
himlen
Hennes förtvivlade rop ekar ödsligt
Ingen hör
Hon är alldeles ensam nu
Hennes vingar
upphör aldrig att bära henne över skyn
Hennes strupe upphör aldrig att ge luft åt hennes längtan
Sin längtan efter en annans röst
I ensamt majestät
svävar hon över havet
Hennes sorgsna sång ekar över vågorna
Hon är ensam och olycklig
Uppgivet ropar hon
efter sin andra hälft
Om och om igen
Förgäves
I hennes själ ekar
tomheten
Hennes hjärta gråter efter kärlek
Men hon vet
Ur djupet av sitt hjärta
Att hon för evigt är dömd till ensamheten
Dömd till att för
evigt flyga genom sitt paradis
Ensam och förtvivlad
Med en kärlek, som aldrig mer kommer att besvaras av någon...
Millapriscilla
