Bil. sid 1
Kristoffer Forsgren Västervik 1998-11-03
Xxxxxxxxxx Xxxxxxxx
XXX XX Xxxxxxxxx Åbyskolan
Xxx Xxxxxxxxx
Box 161
594 23 Gamleby
Nu skall du erkänna och berätta sanningen.
Så har det varit "utvecklingssamtal" och du pratar som vanligt om att bara se
framåt. Inte låtsas om vad som hänt. Inte bry sig om hur det är. Fattar du
inte att jag väl först skall ha lust att gå i skolan. Du bluffar ju att skolan
inte har gjort annat än bara bra. Så det blir fel uppfattningar bland lärarna,
klasskamraterna, föräldrarna, kommunen, Skolverket och andra inblandade.
Du måste ju själv veta att du ljuger i brevet den 4 september 1998. Bilaga 1.
Du låtsas som om du nu fått veta något nytt om mitt SO-arbete i 7:an, så att
du nu ändrar ett ord i din anmälan mot mig. Jag har inte haft något samtal med
dig. Du har inte fått veta något nytt. Det vet du själv mycket väl. Du pratade
ju då att det gick bra att vara i biblioteket. Du föreslog ju det själv. Du
har hela tiden vetat att jag arbetade i biblioteket med SO. Alla visste det.
Och det är ju självklart att Xxxxx hade SO-undervisning när jag var på hans SO-
timmar. Du har ju också erkänt att du vetat det hela tiden. Ni i skolan har ju
också skrivit så att det bevisar att det var känt och t.o.m. föreslaget av
skolan. Så vad sysslar du med egentligen Xxx, nu när Skolverket är inblandat.
Försöker du bluffa för alla att den felaktiga anmälan stått kvar i nästan två
år, för att jag och min pappa inte skulle ha berättat om SO-arbetet. Det vore
i så fall våran skuld. Nä du Per. Det där brevet gör mig ännu mer skada. Du
skall ta på dig skulden själv.
Och försöker du fortfarande bluffa att jag skulle ha varit så frånvarande att
det var rätt att anmäla mig. Men bara ändra ett ord att min "frånvaro inte
skall anses som skolk". Vilket ljugande du sysslar med. Jag hade bara haft
fyra vanliga sjukdagar. Det vet du mycket säkert, att jag inte hade någon
konstig frånvaro. Det finns ju i alla möjliga brev. Och det har du ju också
erkänt. Fattar du inte att du bara skadar mig ännu mer när du bluffar och inte
tar tillbaka anmälan mot mig för "frånvaro". Tänker du bara på att rädda dig
själv. Och låter mig stå kvar som en skithög, som är anmäld för någon slags
frånvaro. Det kallas mobbning Per. Du skriver att du ber om ursäkt om, utifall
att, jag fått obehag eller svårigheter p.g.a. detta. är du den enda människa,
som inte begriper. Det är ju självklart att en felaktig anmälan för brott mot
skollagen ställer till mycket skada för mig, min pappa och min syster.
Sanningen finns i brev 97-01-10 och i anmälan 97-01-25. Läs noga Bilaga 2 - 3.
Du skrev till mig "att du måste inhämta uppgifter i SO-änmena av Xxxxx för att
kunna avlägga prov. Om du inte deltar i undervisningen på detta sätt, så måste
jag rapportera detta som ogiltig frånvaro (skolk) till Barn- och Utbildnings-
nämnden." Och sen gjorde du det felet. Du kunde ha anmält mig för "hårdnackad
vägran". Du har själv sagt och skrivit att du ångrar dig. Men du har ju tutat
i alla att jag hade varit väldigt mycket frånvarande från skolan. Så när jag
berättar som det var så säger dom att jag ljuger, för Xxx Xxxxxxxxx har sagt
att det var mycket frånvaro. Och du har bevisbart sagt "omfattande frånvaro"
och lurat Skolverket. Många vet nu att du ljugit och mobbat så jag mår dåligt.
Men nu måste anmälan mot mig tas bort. Alla får veta hur det egentligen har
varit. Och jag kommer att fortsätta vara i min klass som jag skrev 98-10-31
och frågade om fortsatt skolarbete och framtid. Men jag vill att du:
- skall skriva och erkänna det du gjort fel, anmälan och annat.
- skall skriva ett brev med mig och min pappa till skolkamraterna,
föräldrarna, lärarna, skolkontoret, Skolverket och andra.
- skall rätta till så mycket som möjligt av det som skadats.
- skall börja bry dig om det vi säger, berättar och skriver.
Är vi överens om detta? Svara!
(Undertecknat av Kristoffer Forsgren)
INGET SVAR