Jag skrev 98-11-03 att Per skall erkänna och berätta sanningen, E. 2 så att alla äntligen får veta hur det egentligen har varit m.m.. Sidan 30. Men det blev inget svar, så jag skrev 98-11-22 en påminnelse. Sidan 31. Men han har ändå inte svarat någonting. Jag skrev 98-11-13 att rektorn skall tro på mig och inte bara på Per och börja tro på det vi säger, berättar och skriver m.m.. Sidan 32. Men det blev inget svar, så jag skrev 98-11-25 en påminnelse. Sidan 33. Med ett brev, som avsänts enligt poststämpel 98-12-21 kom före julafton i stället ett handskrivet brev med önskningar om en God Jul och ett Gott Nytt År och ett brev till oss skrivet 98-12-01, men utan att hon brydde sig om det jag frågat, berättat eller bett att hon skall göra. Ändå skrev hon att hon respekterar mig, bryr sig om mig, inte mobbar mig, respekterar mina åsikter och att alla är så angelägna och omtänksamma mot mig m.m.. Sidan 34. Och det får hon andra att tro på. Men gör inte det. Läs i stället brevväxlingen, som visar hur skolan i verkligheten nonchalerar mig. Jag skrev 99-01-23 en 2:a påminnelse till rektorn och upprepade en fråga. Jag funderar på vad jag har gjort för ont i mitt liv så skolan har giltigt skäl till att behandla mig så bevisbart illa att dom skadar mig. Sidan 35. För det måste ju finnas någon särskild anledning som ligger bakom. Men hon har ändå inte svarat någonting. Jag började 99-01-17 sprida kopior av brevväxlingen genom min hemsida på internet - http://come.to/forsgren - så att alla som har internet kan få rätt information och skolans bluff kan bli avslöjad. Då fortsatte jag gå i skolan. När jag hade varit borta från skolan hade mina böcker blivit kladdiga och luktade illa. Vi har inte låsbara skåp i klassrummet, som också är olåst. Enligt rektorn skall vi nämligen lita på varandra. Jag skrev 99-01-21 angående elevskåp, som inte går att låsa. Sidan 36. Enligt rektorn skulle det bara varit en olyckshändelse att det kommit matolja i mitt skåp. Jag begärde för mig och mina klasskamrater att det skulle bli möjligt att låsa våra bokskåp i klassrummet så vi fick ha våra saker i fred. Men jag fick naturligtvis inget svar. En grupp elever hade tidigare gått till rektorn och begärt lås på skåpen. Dom lär däremot ha fått löfte att det skall monteras låsbleck på skåpen. Jag skrev 99-01-31 till kollegiet angående enskilda samtal o.dl. för att klassföreståndaren hade uppenbarligen inte brytt sig om det vi berättat och inte informerat skolans övriga personal om de besked jag lämnat. Sidan 37. Jag hade nämligen med klassföreståndarens medverkan blivit kallad till enskilt samtal med en person, som jag inte ens känner, för att träffa överenskommelser om mina framtida studier och planer för livet. Jag har många gånger sagt ifrån att jag sätter mig inte i sådana samtal. Lärare har läst mitt brev och min hemsida med "Åby-skolhistorien". Dom tycks ha uppskattat det. Men ingen kan öppet ställa sig på min sida. Elever, föräldrar och andra börjar förstå mig lite bättre. Men dom som öppet visar sig negativa till min klassföreståndare kan få obehag. Och när ni orkat läsa alla raderna i dom här breven, så blir det lättare att tro på mig. Det är som jag ärligt säger och nu har visat upp, att skolan i verkligheten inte bryr sig om hur det går för mig. Klassföreståndaren och skolan försöker bara klara sig från kritik. Jag får ta emot konsekvenserna och skadas i hela min livssituation. Jag hatar dom som gjort detta och anser att dom skall straffas. Har du frågor eller vill hjälpa mig, så hör av dig! Med sekretess om du vill. Skriv ut... Hur man skriver ut...
Sidan 13 Ing. Bengt Forsgren Västervik 1998-10-12 nuvarande postadr.: Xxxxxxxxxx Xxxxxxxx XXX XX Västervik Till Åbyskolan Box 161 594 23 Gamleby Angående skolplikt. F.o.m. 97-10-21 har vi ändrat våra rutiner enligt brev 97-11-11, Se Bilaga som inte besvarades. Eftersom Kristoffer till Barn- och Utbildningskontoret skriftligt oförskyllt anmäldes för brott mot Lagen om skolplikt för ogiltig frånvaro (skolk) när han var närvarande och den felaktiga anmälan ännu inte är återtagen, så kan jag också riskera bli anmäld. Kristoffer lever nu på gränsen att ibland vägra gå i skola för att göra något skolarbete, men kan också vara där för att annat är lockande trevligt. Han far illa av skolans och skolmyndigheters uppträdande. Han har förändrats från en mycket bra elev till lågpresterande, hopplös med minskad självkänsla och status till ständig risk för skolvägran. Frågan är fortfarande vad skolan anser jag skall göra för att uppfylla min del av Lagen om skolplikt. Skall jag skjutsa Kristoffer till skolan? Han kan återigen vägra gå in. Skall jag tvinga honom till skolan? Han kan återigen rymma från skolan. Skall jag tvinga honom på skolbussen? Han kan återigen kliva av. Skall jag tvinga honon ut till skolbussen? Han kan återigen låta bli att åka. Skall jag köra ut honom hemifrån på morgonen? Han kan vistas på andra ställen och återvända med bussen efter skoldagens slut. Jag upprepar efter nu ett år: "Av ovanstående framgår att vi båda behöver ett klart skrivet uttalande från skolan så vi vet vad skolan vill". Jag begär också svar på de tre frågeställningarna sist i det brevet. Jag räknar med förbättringar för Kristoffer när Skolverket hjälpt till att få bort den felaktiga anmälan på ett för Kristoffers omgivning verksamt sätt och skolan börjat samarbeta med att undanröja övriga orsaker till frånvaron. Med vänlig hälsning. (Undertecknat av Bengt Forsgren) INGET SVAR Skriv ut... Hur man skriver ut...
Sidan 14-15 Ing. Bengt Forsgren Västervik 1997-11-11 och högstadieelev Kristoffer Forsgren nuvarande postadr.: Xxxxxxxxxx Xxxxxxx XXX XX Västervik Till Åbyskolan Box 161 594 23 Gamleby Angående skolplikt. F.o.m. 97-10-21 har vi ändrat våra rutiner. Så som vi tidigare beskrivit började Kristoffer åk 7 under ovanligt bra förhållanden. Men när klassföreståndaren försökte lösa skolans problem med SO- undervisningen med Xxxxx Xxxx, och matematikläraren försökte följa skolans rutiner att bromsa Kristoffers skolarbete, så försämrades situationen. Detta genomfördes nämligen inför klasskamraterna så att han obefogat framstog såsom en misskötsam elev. Han fick mindre status och självkänsla så det blev ökande mobbning. Men han fortsatte ändå med fullständig närvaro i skolan. Så som vi tidigare beskrivit blev Kristoffer under vårterminen genom anmälan för ogiltig frånvaro (skolk) beskylld för sådant han helt förståeligt ansåg sig inte vara skyldig till. Därefter började Kristoffer vara frånvarande. Senare svarade skolchefen, att vi inte kunde få svar på våra frågor, att sex personer deltagit i sammanträde på kummunens skolkontor i Västervik angående ogiltig frånvaro (skolk) men ingenting bestämt, protokollfört eller antecknat. Och den obefogade anmälan mot Kristoffer fick bestå. Då tyckte Kristoffer än mer illa om skola och skolmyndigheter, och fruktade mer våld från eleverna. Tillsammans med övriga förhållanden orsakade det en tilltagande frånvaro. Jag, Bengt Forsgren, meddelade vid de ca tjugofem frånvarodagarna fram till mitten av maj att Kristoffer vägrade åka till skolan och meddelade sex olika frånvaroorsaker. Ibland skjutsade jag honom till Åbyskolan men han vägrade ändå att gå in i skolan. Från skolans sida bedyrades att det inte fanns någon som helst kritik mot mitt sätt att uppfylla skolplikten och att jag inte behövde tvinga iväg Kristoffer att åka till skolan. Men jag fick ändå höra kritik mot mig för att Kristoffer inte var i skolan och beskrivning att jag "inte lyckas få Kristoffer till skolan". Jag övergick då återigen till att varje morgon, från mitten av maj till skolans slut, köra ut Kristoffer hemifrån till skolbussen. Vid ca femton tillfällen fick jag av Kristoffer meddelanden att han avvikit från skolan eller från skolbussen. Eftersom det inte finns någon bussförbindelse hem igen så blev jag då tvungen att med bil söka efter honom, hämta honom eller låta honom gå olika långa sträckor hem. Därefter meddelade jag skolan att han var hemma och vi meddelade bl.a. klassföreståndaren de då åtta frånvaroorsakerna. Inför åk 8 försökte vi förgäves genom två brev väcka skolans intresse att diskutera orsakerna till Kristoffers frånvaro. I början av höstterminen var Kristoffer visserligen förkyld i tio dagar, men blev för övrigt varje morgon utkörd hemifrån till skolbussen. Fram till 97-10-20 avvek Kristoffer på olika sätt vid tjugotre tillfällen så att han gick hem eller blev hämtad hem igen. Jag meddelade skolan varje dag att han återvänt hem och försökte meddela klassföreståndaren att orsaken var summan av de tidigare beskrivna orsakerna. Jag, Kristoffer Forsgren, har stuckit från skolan, låtit bli att gå in i skolan, stigit av skolbussen, gått hem, gömt mig, hämtats med bil. Jag kommer inte att tala om någonting. Jag sätter mig inte i samtal. Jag är förbannat trött på det här livet att bli övertalad och bli utkörd hemifrån för att skolan inte ska anklaga min pappa. Jag vill att ni slutar tro att skolan alltid vet bäst och i stället tror på det jag och min pappa säger och skriver. Annars blir det bara värre för mig. Vi och barnspecialister gör den bedömningen att Kristoffer tar skada av denna nästan dagliga behandling. F.o.m. 97-10-21 har vi därför ändrat våra rutiner så att jag inte tvingar iväg honom när han egentligen vägrar vara i skolan. Klassföreståndaren och rektorn har muntligt återigen sagt att jag inte behöver tvinga iväg Kristoffer till skolbussen. Men nu har jag av skolan ändå återigen fått höra antydningar att jag kan riskera bli kritiserad för att inte uppfylla min del av lagen om skolplikt. Av ovanstående framgår att vi båda behöver ett klart skrivet uttalande från skolan så vi vet vad skolan vill. Vi kommer naturligtvis inte att uppträda lagstridigt eller vara med om att skapa någon konfliktsituation. Vi är däremot angelägna att diskutera Kristoffers fortsatta skolgång och framtid utifrån våra rättigheter och möjligheter. Från vår sida kommer vi fortsätta att arbeta med Kristoffers bästa för ögonen. För oss gäller att komma vidare med konstruktiva lösningar. Vi betonar vikten att se framåt med insikt om att skolans beskrivningar och uppfattningar om tidigare och senare skolhändelser runt Kristoffer har mycket negativ inverkan intill dess att Kristoffer blir sedd mot rätt bakgrund. Om det krävs att vi skall återuppta våra rutiner att tvinga iväg Kristoffer till skolan de dagar han egentligen vägrar, så kommer vi att respektera detta och inhämta ytterligare bedömning av lämpligheten. Om skolan är missnöjd med mig såsom förälder, så är det skolans skyldighet att meddela oss detta omedelbart och inte komma med sådan kritik i efterhand. Om skolan är nöjd med mig såsom förälder, så begär vi härmed en bekräftelse från skolan att det inte finns någon som helst kritik mot mitt sätt att uppfylla min del av lagen om skolplikt. Med vänliga hälsningar (Undertecknat av Bengt och Kristoffer Forsgren) INGET SVAR Skriv ut... Hur man skriver ut...
Sidan 16 Ing. Bengt Forsgren Västervik 1998-11-12 nuvarande postadr.: Xxxxxxxxxx Xxxxxxx XXX XX Västervik Till Åbyskolan Box 161 594 23 Gamleby Angående skolplikt. Påminnelse. Ber att omgående få svar på ett, en månad gammalt brev 98-10-12, som ännu inte besvarats. Vi uppfattar nämligen att det är mycket brådskande att gå vidare. Jag arbetar enligt vår egen handlingsplan, "Åtgärdsprogram", att snarast undanröja orsakerna till frånvaron så att det blir mesta möjliga närvaro och att då organisera effektivt skolarbete. Samtidigt gör jag allt som göras kan för att Kristoffer skall ha förhoppningar om fortsatt skolgång och framtid. Medan skolan, med sitt "Åtgärdsprogram" och bemötande av Kristoffer och hans problem av skolan, påverkar honom i motsatt riktning. Frågan är fortfarande vad skolan anser jag skall göra för att uppfylla min del av Lagen om skolplikt. Refererar till tidigare fem exempel på frågor. Med vänlig hälsning (Undertecknat av Bengt Forsgren) INGET SVAR Skriv ut... Hur man skriver ut...
Sidan 17
Skriv ut... Hur man skriver ut...
Sidan 18 Ing. Bengt Forsgren Västervik 1998-11-23 nuvarande postadr.: Xxxxxxxxxx Xxxxxxx XXX XX Västervik Till Åbyskolan Box 161 594 23 Gamleby Angående skolplikt. Har mottagit skolans brev 98-11-18 angående föräldraskyldigheter vid fårnvaro. Vi har uppfattat Åbyskolans planerade rättsliga åtgärder med bestraffning, lagparagrafer, föreläggande, Barn- och Utbildningsnämnd, böter och Länsrätt. Vi har tagit del av skolans påstående att det inte ingår i skolans uppgift att lösa dessa skolproblem och att det ensidigt är ett föräldraansvar. De uppräknade hjälporganisationerna hänvisar angående råd och hjälp till Skolverket, där vi som bekant redan bett om hjälp. Skolans redovisade handlingsplan står i bjärt kontrast mot vår egen handlingsplan att i samarbete med skolan: 1) undanröja frånvaroorsakerna, 2) organisera effektivt skolarbete, 3) skapa trivsel i skolan. Det finns som vanligt inget svar på det jag frågat. Jag ställde 5 frågor och begärde svar på ytterligare 3 frågeställningar. Jag informerade om den nuvarande problematiken genom hänvisning till våra två sidor tidigare beskrivning. Men skolan bryr sig som vanligt inte om det vi säger, berättar och skriver. Det lämnades nonchalant utan någon reaktion med fullständig tystnad. Detta skolans uppträdande har för Kristoffer orsakat ytterligare ett steg försämring. Det finns inget som tyder på annat än att vi skall fortsätta våra tidigare beskrivna rutiner f.o.m. 97-10-21, intill dess att annat blivit överenskommet. Ber att få påminna om det för Kristoffer utomordentligt allvarliga förhållandet att det endast återstår några veckor av HT åk 9. Med vänlig hälsning (Undertecknat av Bengt Forsgren) INGET SVAR Skriv ut... Hur man skriver ut...
<--Föregående sida Nästa sida-->