Fakta: Mustaschparakit (Psittacula alexandri fasciata)

Utbredningsområde: Norra Indien, Nepal, Bangladesh, Assam, Burma, Indokina och södra Kina.

Storlek och särskilda kännetecken: Längd 40 cm. Honan känns lätt igen på sin svarta övernäbb.
Hanens övernäbb är korallröd. Honans huvud är blågrönt, hennes svarta "mustascher" når inte
ända fram till den gröna nacken. Ungfåglarna har blekröd näbb och mattare färger i fjäderdräkten.

Foder: En vanlig parakitfröblandning av god kvalitet ges som basfoder.
Rent kanariefrö, torra och grodda hirskolvar, grott solrosfrö och vete.
Äppelhalvor, skalade gurkskivor, rårivna morötter, gröna ärtor, dadlar och fikon.
Rönn- och hagtornsbär, fröställningar av älggräs, svinmålla, krusskräppa
och färska sockermajskolvar. Som grönfoder ges våtarv och maskrosblad.
Ett par gånger i veckan strös pulvriserat torrfoder över grodda fröer och mjukfoder.
Sepiaskal. kalcium/mineralblock eller krossat snäckskal ska alltid finnas tillgängligt.
Friskt bad- och dricksvatten ges dagligen. Ett multivitaminpreparat ges, rätt doserat,
i dricksvattnet 1-2 ggr i veckan.

Allmänt: Den härdiga och hårdföra mustaschparakiten är mycket talrik och förekommer
med åtta underarter i stora delar av Asien.
Mustaschparakiten importeras ofta till Europa och tillhör en av de vanligaste
sk ädelparakiterna i zoofackhandeln. Arten lämpar sig bäst att hålla året runt
i en rymlig friluftsvoljär med anslutning till ett skyddshus,
som håller en temperatur på lägst + 7 grader C.
Med sitt stora flygbehov och sina långa stjärtfjädrar är mustaschparakiter
olämpliga att hålla i en konventionell bur.
Mustaschparakiter häckar lätt och blir ofta ganska tama.
De bör hållas parvis och aldrig tillsammans med mindra arter.
För nybörjare inom fågelhobbyn är mustaschparakiten ett utmärkt val.

Uppfödning: Mustaschparakiter häckar i en lodrätt placerad träholk
med måtten ca 25 x 25 x 40 cm (L x B x H). Ingångshålet bör hålla ca 7-8 cm i diameter.
En dryg fjärdedel av holken fylls med murken träflis, blandad med kutterspån.
I mars lägger honan ca 3-4 vita ägg som hon ruvar i ca 22 dygn.
Som uppmatningsfoder ges stora mängder grodda solrosfrön,
grodda hirskolvar, halmogna ax av vete, maskrosblad, halverat hårdkokt ägg
eller inköpt äggfoder och franskbröd fuktat i mjölk.
Rikligt med kalcium i form av sepiaskal, kalcium/mineralblock
eller krossat snäckskal. Ungarna lämnar holken efter ca 6-7 veckor.
Efter ytterligare 3 veckor är ungfåglarna helt självständiga.